Det senaste decenniet har medierna gått heta så fort en ”konstchock” landat på löpet. Konstkontroverserna har inträffat då samhällets moral, etik och lagar krockat med konstens gränslöshet. Utrymmet mellan konstvärlden och samhället utgör en gråzon där ingen verkar kunna vägleda i konstvärldens ovisshet. Denna artikelserie på sju delar ämnar utforska denna gråzon, från lika många olika perspektiv, i samtal med konstnärer, filosofer, jurister, kritiker, konstintendenter och politiker. Frågeställningarna avser att utreda var gränserna för det konstnärliga uttrycket går och huruvida det borde finnas etiska riktlinjer som reglerar vad ett museum kan ställa ut. Den journalistiska undersökningsmetoden har grundats på semi-strukturerade intervjuer med experter inom konstvärlden i Sverige, vilket resulterat i rika diskussioner kring varför konsten måste få vara fri att provocera, men också att konstcensur är ett växande problem i Sverige. I artiklarna dras slutsatsen att konsten är berättigad till en separation från stel lagstiftning och politiska riktlinjer, men att både konstnären och konstinstitutionen har moraliska förpliktelser i spridningen av konst, med hänsyn till sin publik. Sammanfattningsvis bör det konstnärliga uttrycket få vara modigt och fritt att provocera och tänja gränser, men måste göra det med moget ansvarstagande.