I fokus för denna uppsats ligger främlingskapets problematik i två barndomsskildringar, Walter Ljungquists Källan (1961) och Mare Kandres Aliide, Aliide (1991).

Analysen kretsar kring följande frågor: Hur konstrueras barnets främlingskap i båda berättelserna från två skilda tider? På vilket sätt präglar författarnas filosofiska och estetiska insikter den litterära bilden av barnets främlingskap? Vilka olikheter och likheter finns i de två gestaltningarna av barnets främlingskap i förhållande till den andre och till sig själv?

Med utgångspunkten i existentiella, psykoanalytiska och antroposofiska perspektiv bildar jag mig en uppfattning om främlingskapets ursprung och dess filosofiska betydelse i olika teoretiska diskurser.

Min metod kan beskrivas som en pendelrörelse mellan det skönlitterära materialet och teoretiska synvinklar på främlingskap. I frågan om Ljungquists symboliska berättelse använder jag mig av den jungianska arketypteorin och Rudolf Steiners antroposofiska idéer om människans utveckling på väg till det andliga jaget genom en serie inkarnationer. I analysen av Kandres roman stödjer jag mig på Kristevas diskussion om främlingskap och Sartres teori om den andres existens.

Ett stort intresse för människans kroppsliga och själsliga processer är gemensamt för de samtliga teoretikerna. Kombinationen av flera teoretiska nycklar öppnar vägen till romanernas filosofiska och estetiska bråddjup.

Med tonvikt på den berörda problematiken tolkar jag texterna som två symboliska sinnebilder för människans inre främlingskap. Dessutom visar jag de skillnader och beröringspunkter som finns i den litterära bilden av människans främlingskap i de analyserade skildringarna.