På 1780-talet fick det engelska medeltida krigsvapnet; den engelska långbågen, en ovän- tad och plötslig renässans i England, när historiskt bågskytte blev en hobby på modet inom den engelska aristokratin. Efter Napoleonkrigens slut 1815 utvecklades skyttet till enfolklig massrörelse, inom den växande och allt mer inflytelserika engelska medelklassen.
Under tidsperioden 1780-1845 blev den engelska långbågen (The English longbow ellerThe English warbow) instrumentell i produktionen av en specifikt engelsk – det vill sägainte brittisk – nationalistisk minneskultur, utifrån de medeltida engelska bågskyttarnassegrar på slagfälten, i krig mot franska och skotska arméer. Parallellt förstärktes de natio- nalistiska narrativen kring den engelske nationalhjälten och långbågeskytten Robin Hood. Den engelska långbågen, som objekt, blev en manifestation av engelsk nationalism.
En viktig del av den engelska långbågskytterörelsen var inkluderingen av både kvinnor och män, trots skyttets karaktär av maskulin krigiskhet och militärhistoria, angående medel- tida krigståg, där ”the English bowman” hade triumferat. Faktum är att den kvinnliga bågskytten hyllades som ett ideal för engelska kvinnor, samtidigt som patriarkal brittisk doktrin dikterade att kvinnor borde hålla sig innanför hemmets väggar, i den privata sfä-ren, medan den offentliga sfären (yrkeskarriär, politik, idrott, etc.) borde vara ett exklusivtmanligt utrymme. Kvinnor skulle vara fruar, mödrar eller döttrar – inte krigare. Hur vardessa bägge kvinnoideal möjliga att förena? I denna fråga återfinns denna studies kärna.
Hur konstruerades engelsk krigshistorisk nationalism 1780-1845 kring den engelska långbågen? Hur inkluderades kvinnor i denna maskulina nationalism? Hur producerades, kommunicerades och reproducerades kvinnlig agens i en militärhistorisk nationalistiskdiskurs, som i andra europeiska länder (exempelvis Sverige) ansågs självklart exklusivtmanlig?
Sammanfattningsvis visar denna studie hur den engelska långbågen blev central för den gryende engelska moderna nationalismen 1780-1845, och hur kvinnor inkluderades – eller snarare inkluderade sig själva – i denna nationalism, som långbågeskyttar.
Studien visar att svaren på forskningsfrågorna återfinns i en sammanflätad väv av engelskminneskultur, angående historiska krig och bågskytte; genuskonstruktioner och kvinnlig agens; konstruktioner av engelsk nationell identitet och engelsk nationalism; samt engel- ska samhällsutvecklingar under introduktionen av modernitet och industrialism.
Allt detta berättar historien om hur de engelska bågskytte-amazonerna–The Amazon Archers of England–blev en realitet 1780-1845.