Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 1 av 1
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Gindt, Dirk
    Stockholms universitet, Humanistiska fakulteten, Institutionen för musik- och teatervetenskap, Avdelningen för teater- och dansvetenskap.
    The Diva and the Demon: Ingmar Bergman Directs The Rose Tattoo2012Ingår i: New Theatre Quarterly - NTQ, ISSN 0266-464X, E-ISSN 1474-0613, Vol. 28, nr 1, s. 56-66Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    In this article Dirk Gindt discusses Ingmar Bergman’s 1951 production of Tennessee Williams’s The Rose Tattoo in the small Swedish town of Norrköping, demonstrating how Bergman methodically ignored the tragicomic nature of the play in order to develop and exaggerate its comic and grotesque elements. After extensive cuts and alterations in the script, the character Serafina delle Rose became even more overpowering than in the original text and dominated the action from beginning to end. Karin Kavli, a leading lady in Swedish post-war theatre and a frequent collaborator with Bergman, played the character not as a mourning widow but as a possessed disciple of Dionysus in an unabashedly entertaining and sexualized production which, despite reservations from critics, became a success with audiences.

1 - 1 av 1
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf