Begreppet ett bestämt gränsöverskridande intresse har stor betydelse för den offentliga upphandlingen, eftersom begreppet anger när EU:s bestämmelser om offentlig upphandling är tillämpliga. Begreppet har likheter med konkurrensrättens samhandelskriterium. Begreppen ska emellertid inte förväxlas då de två regelverket behandlar olika delar av unionsrätten och praxis och doktrin är inte direkt tillämpbar mellan ämnena. För upphandlingsrätten innebär ett bestämt gränsöverskridande intresse en presumtion att EU:s upphandlingsdirektiv är tillämpliga. Begreppet innebär även att upphandlingar som faller utanför upphandlingsdirektiven i vissa fall kan omfattas av primärrättens bestämmelser, dvs. av EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet och av EU:s grundläggande rättsprinciper. Frågan om begreppet ett bestämt gränsöverskridande intresse har tidigare behandlats i min avhandling från år 2012 och nu senast i betänkandet Möjligt, tillåtet och tillgängligt – förslag till enklare och flexiblare upphandlingsregler och vissa regler om överprövningsmål2. I den här artikeln görs en kort sammanfattning i syfte att klargöra vad begreppet ett bestämt gränsöverskridande intresse i det upphandlingsrättsliga regelverket innebär, när det påverkar valet av förfarande och vilka bestämmelser som är tillämpliga och i vilka fall upphandlande myndigheter och enheter inte behöver beakta begreppets effekter. I artikeln diskuteras inte vilka offentliga kontrakt som per se kan anse ha ett bestämt gränsöverskridande intresse. Istället är syftet att titta närmare på innebörden av själva begreppet.

I artikeln beskriver doktorand och advokat Andrea Sundstrand innehållet i kommissionens tolkningsmeddelande om tillämpningen av EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner på institutionella offentlig-privata partnerskap (IOPP). Syftet med tolkningsmeddelandet är att ge vägledning för upphandlande myndigheter och enheter som vill ingå affärsmässiga förhållanden avseende drift av offentlig verksamhet med privata intressen genom gemensamt ägda företag. Genom att föreslå möjligheten att i en upphandling upphandla dels själva anskaffningen, men dels även samarbetspartnern, hoppas kommissionen underlätta för samarbete mellan det privata och det offentliga. Tolkningsmeddelandet är ett led i kommissionens arbete med att föreslå bestämmelser för alla typer av samarbete mellan det offentliga och det privata som inte omfattas av upphandlingsbestämmelserna.

The objective of this thesis is EU primary legislation on public procurement. The award of public contracts below the thresholds, for B-services and for service concessions are excluded from the EU public procurement directives. They are however still subject to the rules of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) on the fundamental freedoms and the general principles of law, if they have a certain cross-border interest. Exactly what impact the rules and general principles of EU primary law has on the procurement of public contracts has so far been relatively unexplored, to the detriment of contracting authorities, entities and suppliers. The aim of the thesis has therefore been to determine the legal framework for the award of public contracts in primary law.

      In order to determine when the award of a contract is covered by primary law, the study examines the definitions of the three types of contracts and the concept of a specific cross-border interest. The possibilities to use the exceptions from the fundamental freedoms stated in the TFEU is also examined, together with the conditions under which these derogations can apply to the award of public contracts. The study also examines the possibility of the provisions of the EU procurement directives being applicable to the award of contracts in primary law.

      Having established the legal basis regulating the award of public contracts in primary law, the study analyzes its impact on different stages of the award procedure. It analyzes the application of the principles of equal treatment, non-discrimination, transparency, proportionality and equal treatment on the award procedure. The different parts of the award process that were selected for further analysis, are those considered to have the most impact on the fundamental rights of individuals. Finally, the study also examines the extent to which primary law provisions on remedies are available for the award of public contracts in primary law.

Under år 2003 genomförde den dåvarande tillsynsmyndigheten för offentlig upphandling, Nämnden för offentlig upphandling (NOU), ett regeringsuppdrag som gick ut på att kartlägga förhållandet mellan bestämmelserna om offentlig upphandling och begreppet sponsring. Slutsatserna av uppdraget, som genomfördes av artikelförfattaren, är i högsta grad aktuella även i dag. Rapporten, som dock fallit i glömska, redovisas därför nedan i en omarbetad och uppdaterad version. Innan NOU fick uppdraget hade myndigheten redan uttalat sig i två ärenden om upphandlingsreglerna i förhållande till avtal om sponsring. Den 30 maj 2001 tillskrev NOU regeringen i ärende dnr 2001/0115-29 Frågan huruvida sponsringsavtal omfattas av reglerna i LOU. NOU hade funnit att frågorna kring olika typer av sponsringsavtal borde bli föremål för ett klargörande.

It was the best of times, it was the worst of times -- a year marked by genuine progress in public procurement law in some nations, and partial paralysis in others. This article presents the experience of Sweden (as part of the European Union), the United Kingdom (which is slated soon to depart from the EU, via “Brexit”), and the United States (in the first year of the Trump administration). While Sweden and other members of the European Union continue to develop a vital and evolving body of public procurement law, the United Kingdom has been distracted by Brexit, and the United States made, in 2017, almost no regulatory progress at all -- though stasis itself yielded some interesting insights. This piece proceeds in three parts, prepared primarily by Andrea Sundstrand (Part II, on Sweden and the European Union), Michael Bowsher (Part III, on the United Kingdom) and Christopher Yukins (Introduction, Part IV on the United States, and Conclusion).