Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska alla barn som befinner sig i Sverige ha rätt att åtnjuta sina rättigheter oberoende av barnets eller föräldrarnas etniska eller sociala ursprung eller ställning i övrigt. Så är dock inte fallet idag. Många barn som befinner sig i Sverige ges inte möjlighet att åtnjuta sina rättigheter bland annat på grund av sin rättsliga status. En grupp av barn som uppmärksammats på senare tid är minderåriga unionsmedborgare som nyttjar den fria rörligheten men saknar förlängd uppehållsrätt, ofta kallade EU-migranter, men som vi valt att kalla barn som är EU-medborgare (eller unionsmedborgare) och lever i utsatthet. Dessa barns rättsliga ställning är oklar och det råder oenighet och förvirring kring vilka rättigheter de har. Det kan handla om barn som rest till Sverige med föräldrar (som exempelvis är här för att tigga) och hamnat utanför skolsystemet under en längre period. Myndigheterna har inte haft kännedom om att dessa barn befinner sig i Sverige eller saknar kunskap om barnens rättigheter. Barnen hamnar i ett socialt utanförskap och utanför samhällets skyddsnät. De barnen riskerar därmed att fara illa då de inte alltid omfattas av de regler och rättigheter som gäller andra barn i Sverige.
Denna bok inom det skoljuridiska området fokuserar på mötet mellan lärare och elev och vilka rättsliga aspekter, ofta förknippade med etiska dilemman, som detta kan aktualisera. Tanken är att lära sig se dessa aspekter och dilemman i vardagliga situationer för att på så sätt kunna parera ett antal s.k. blindskär i yrkesrollen som lärare.
Kan ett aktiebolag eller någon annan juridisk person verkligen åtnjuta mänskligafri- och rättigheter, som yttrande- och rörelsefrihet eller egendomsskydd, eller är dettanågot som endast berör fysiska personer? Frågan kanske verkar befängd vid förstaanblicken, men tänker man efter närmare inser man snart att den är klart relevant.Det är självklart att somliga fri- och rättigheter, både i vår egen regeringsforms friochrättighetskapitel (RF 2 kap.) och i Europakonventionen, främst – eller t.o.m.exklusivt – tar sikte på fysiska personer, men påfallande ofta uppkommer fråga ifallen juridisk person kan åberopa grundlagen eller konventionen i sina kontaktermed diverse myndigheter. Det kan gälla sådant som att slippa drabbas av en skattsom anses retroaktiv (RF 2 kap. 10 § st. 2), en husrannsakan utan lagstöd (RF2 kap. 6 §), eller kanske att komma i åtnjutande av friheten att bedriva näring(RF 2 kap. 20 §). Regeringsformen tar uttryckligen sikte på ”medborgare”, men avlagmotiven framgår att även juridiska personer omfattas vad avser t.ex. skydd föräganderätt i RF 2 kap. 18 §.2 Jag menar att frågor av angivet slag, som f.ö. innebärett möte mellan näringsrätt och förvaltningsrätt, blivit alltmer aktuella på senareår, vilket jag kortfattat skall redogöra för i denna artikel. Den som söker efter merdjuplodande kunskap och mer uttömmande svar hänvisas till de verk som åberopasi fotnoterna.
Skolinspektionen beslutade i augusti 2013 – strax efter terminsstarten – att med stöd av skollagen (2010:800; nedan SkolL) tillgripa ett tillfälligt verksamhetsförbud och omedelbart stänga riksinternatet Lundsberg. Ett sådant beslut utgör ett allvarligt ingripande mot en skola, och indikerar att förhållandena vid skolan är så undermåliga att den i princip håller på att stängas för gott. För beslutet förutsätts nämligen, att ett senare beslut om återkallelse av skolans tillstånd att bedriva verksamhet(jfr SkolL 26 kap. 13 §) framstår som ”sannolikt”, och att detta beslut inte kan inväntas ”med hänsyn till allvarlig risk för barnens eller elevernas hälsa eller säkerhet eller av någon annan särskild anledning” (SkolL 26 kap. 18 §). Beslutet fick givetvis avsevärda effekter för skolan, dess lärare och annan personal liksom för de c:a 170 elever som gick på skolan och som – för sitt eget bästa – skickades hem för att på egen hand söka efter annan utbildning. Beslutet och turerna kring detta föranledde Fredrik Engström och Peter Hellman att författa en intressant artikel om hur rättsläget enligt dem borde bedömas, något som i sin tur inspirerade mig till förevarande artikel.
Simkunnighet är både en svensk tradition grundad på säkerhet och hälsa och ett viktigt instrument för integration och likabehandling i det svenska samhället. Skolorna har ett ansvar för att varje barn lär sig simma, ett ansvar som inte kan begränsas till enbart en kontroll av simkunnigheten. Skolan kan därför kräva att alla elever deltar i simundervisningen. Möjligheterna till dispens är mycket begränsade och religionsfriheten ger inte elever och föräldrar rätt att kräva befrielse. Proportionalitetsavvägningar ska dock alltid göras mellan barnets och skolans/samhällets intressen och skolan måste genom anpassningar och kompromisser lösa de praktiska problem som kan uppkomma.