Hittills har unga talare varit det primära fokus för forskning av aktuell språklig variation i urbana Sverige. Denna studie bidrar till den växande mängden forskning i detta ämne genom att undersöka och rapportera om vuxna talare av det som här kallas för förortssvenska. Studien fokuserar specifikt på formella talregister bland åtta unga män från Stockholms arbetarklass, samt perception och mottagande av deras tal av två oberoende grupper av infödda lyssnare.
Denna studie är den första som presenterar kvantifierbar data rörande den i tidigare forskning så kallade stackato-rytmen i förortssvenska. Starka korrelationer finns mellan, å ena sidan, prosodisk rytm mätt med the normalized pairwise variability index (nPVI) och talhastighet och, å den andra, de genomsnittliga lyssnarattityderna (R2=0,9). Det finns också en stark korrelation för nPVIs påverkan på genomsnittlig lyssnarprojicerad etnicitet (R2=0,8). Vid sidan av variation i rytm ser vi också fonemisk variation som trender mot specifika index för social identitet. Och vid sidan av variation i rytm bland talarna, finns också en stor variation inom kamratgrupperna.
Förutom att den identifierar specifika lingvistiska drag, undersöker studien sociala mekanismer som framkommer i intervjuer med och kvalitativa observationer av talardeltagarna och lyssnardeltagarna. På ett explorativt sätt, lägger studien fram idéer om variation, registeromfång, meta-pragmatiska stereotyper och etniska gränsskapande för att framhäva argumentet för att behandla den aktuella förortsvariationen i svenska som en habituell avsiktlig utbyggnad av talarens identitet. Det diskuteras också indikatorer till att den aktuella urbana variationen i svenska kan vara på väg mot sociolektal stabilisering.