The paper contributes to the emerging discussions on responsibility implications of partial organization in the world of standards, that is, decided order outside of and among formal organizations around the use of standards (e.g., Arnold, 2020; Gustafsson & Tamm Hallström, 2018; Gustafsson, 2020; Brunsson et al. 2022). More specifically, we are interested in responsibility implications in how sustainability is performed in contemporary markets through sustainability standards and certifications. Rather than focusing on how sustainability standards are implemented (or not) in organizations, the paper answers the recent call by Christensen, Morsing and Thyssen (2017) to examine productive implications of organizational work with sustainability standards in terms of contestation, reflection and innovation around sustainability issues.

Accordingly, we examine if, how and why different modes of organizing standard work construct and shape responsibility in and around organizations complying with sustainability standards. We draw on two empirical studies of certification practices with different degrees of partial organization: one where one and the same organization sets standards and performs certification (the Swedish LGBTQI certification used by e.g., preschools and libraries), and another where different “independent” organizations write standards and perform certification (the Swedish eco-label KRAV for organic produce used by e.g., farmers and retailers). 

Our findings show that the conditions for contestation, reflection and innovation, and thus the performance of sustainability in markets, indeed are affected by the way certification standards are (partially) organized – and thereby the number of organizations involved in partially organizing others – however in more intricate ways than expected.

References

Arnold, N. (2020) Accountability in transnational governance: The partial organization of voluntary sustainability standards in long-term account-giving. Regulation and Governance, 28, 1–17.

Brunsson, N., Gustafsson, I., & Tamm Hallström, K. (2022). Un-responsible organization. How more organization produces less responsibility. Forthcoming in Organization Theory.

Gustafsson, I. (2020). How standards rule the world: The construction of a global control regime. Edward Elgar Publishing.

Gustafsson, I., & Tamm Hallström, K. (2018). Hyper-organized eco-labels – An organization studies perspective on the implications of Tripartite Standards Regimes. Food Policy, 75, 124–133.

The rise and development of markets under neoliberal consumerism represents a topical theme in marketing theory and is at the heart of emergent discussions on market system dynamics. While the nonprofit market sector represents a major part of the economy and is an important locus for alternative market discourses, prior studies tend to focus on well-represented groups of actors, such as corporations or consumers. Moving beyond the dyad of producers and consumers, the present study contributes to recent discussions on institutional work by examining and problematizing the role of nonprofit organizations (NPOs) as agents of market system dynamics. A qualitative discourse analysis of nonprofit marketing, conducted at one of Sweden’s largest NPOs, reveals the institutional work aimed at modifying the market for health and fitness according to alternative cultural values of, for instance, inclusiveness, democracy, and collectiveness. In particular, the article draws attention to ethical institutional work in markets, which enables organizations to strategically switch managerial focus between disparate institutional demands for purposes of creating and maintaining hybrid forms of legitimacy. However, ethical work also problematically entwines nonprofit with commercial values of profit maximization. The study contends that nonprofit consumerism thus works as a double-edged sword and may spur commercialization and market diffusion in society at large.

Den här rapporten redovisar resultat från en studie om hur OPS-avtalet hanterades och utvecklades inom landstingsförvaltningen efter nedläggningen av NKS-förvaltningen år 2012 och fram till 2018, året för invigningen av sjukhuset. Mer specifikt undersöker rapporten hur legitimitet skapades och upprätthölls för den nya projektorganisationen som skapades kring OPS-avtalet under perioden, och därigenom för OPS-avtalet som sådant. Utöver det diskuterar rapporten även implikationerna av detta legitimeringsarbete för demokratiskt beslutsfattande inom landstinget.

Rapporten bygger på diskussioner om legitimitet och institutionellt arbete inom den nyinstitutionella teoribildningen och en analys av policydokument samt semistrukturerade intervjuer med 14 nyckelpersoner som arbetade med OPS-avtalet under denna tidsperiod. Rapporten tar sin utgångspunkt i att det skedde stora förändringar i den institutionella omgivningen runt år 2012, som medförde att nya krav ställdes på projektorganisationen runt OPS-avtalet från dess institutionella omgivning. Dessa nya förväntningar bestod bland annat i att OPS-avtalet från och med denna tidpunkt inte längre skulle betraktas som något unikt och annorlunda i landstinget, utan i stället integreras, som ett avtal bland många andra, i den övriga verksamheten. I rapporten identifieras fyra huvudsakliga hanteringsstrategier som användes för att försöka upprätthålla legitimitet för projektorganisationen kring OPS-avtalet, och därmed även för själva avtalet.

Den första strategin handlade om att justera och anpassa OPS-avtalet utifrån Karolinskas nya position och ökade inflytande över verksamhetsinnehållet. Detta kom till uttryck genom ett antal tilläggsavtal. Tilläggsavtalen syftade till att förändra och justera OPS-avtalet och tjänade därmed indirekt de politiska intressen inom landstinget som förespråkade de marknadsmässiga ideal som ursprungligen låg till grund för beslutet att använda OPS-modellen. Den andra strategin för att legitimera OPS-avtalet och den projektorganisation som skapades kring avtalet var att tydliggöra och i ökad grad formalisera ansvarsfördelningen mellan parterna. Den tredje strategin handlade om hur projektorganisationen både formellt och under mer informella former distanserade sig från tidigare beslut om NKS. Den fjärde strategin handlade om att projektorganisationen inom landstinget än mer konsekvent än tidigare framhävde, förädlade och tillämpade OPS-avtalets idé om att offentliga aktörer ska agera som beställare av funktionalitet och tjänster och inte som beställare av lösningar (såsom en ny sjukhusbyggnad).

Utefter dessa strategier visar och diskuterar rapporten hur de marknadsorienterade idéer som ligger till grund för OPS-modellen framhävdes i organisationen och fick utrymme i landstingets förvaltning på ett mer generellt plan bortom NKS-projektet. Flera demokratiska implikationer framhävs, bland annat hur idén med denna typ av (funktions)upphandlingar är att externa aktörer anses vara bättre lämpade att formulera lösningar på problem som en organisation upplever än de personer som till vardags arbetar i organisationen. I fallet med sjukvårdsorganisationer leder detta till att makt och inflytande flyttas längre bort från de vårdgivande professionerna och närmare de privata aktörer som kontrakteras i funktionsupphandlingar. Avslutningsvis konstaterar rapporten att överlåtandet av utarbetandet av lösningar på behov inom offentlig verksamhet till privata företag försvagar de demokratiska mekanismerna för ansvarsutkrävande. I litteraturen om OPS har ansvarsutkrävande beskrivits som ett av de demokratiska dilemman som följer av uppluckrade gränser mellan offentlig och privat verksamhet. Ett demokratiskt system bygger på att medborgarna kan utkräva ansvar för de beslut som deras valda representanter har fattat. OPS leder till att det blir en oklar ansvarsfördelning mellan den offentliga verksamheten och de privata aktörer som ingår i samarbetet.

Denna rapport undersöker och diskuterar användningen av så kallad offentlig-privat samverkan (OPS) i upphandlingen, finansieringen och byggnationen av Nya Karolinska Solna (NKS). Rapporten har ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på att förstå legitimitets- skapande strategier och praktiker i och kring projektorganisationen i allmänhet och NKS- förvaltningen i synnerhet. Baserat på en analys av dels 28 djupintervjuer med involverade tjänstepersoner, landstingspolitiker och konsulter, dels cirka 500 officiella dokument och inofficiellt arbetsmaterial inom NKS-projektet från landstingsstyrelsens arkiv, visar resultaten från undersökningen att organiseringen av NKS-projektet i landstinget, och särskilt olika managementkonsulters relationer till NKS-förvaltningen, hade avgörande betydelse för legitimeringen av OPS-idén. Inte minst visar rapporten att beslutsblindhet i många avseenden präglat processen för att upphandla och finansiera Nya Karolinska enligt OPS-modellen. Denna blindhet visar sig i att processen att utreda förutsättningarna för en OPS-upphandling samt att besluta om ett OPS-avtal och sedan förhandla fram ett avtal, alltsammans under mandatperioden mellan 2006 och 2010, var forcerad och legitimerades via externa parter med egna kommersiella intressen, som vare sig redogjordes för på ett transparent sätt eller hanterades på ett sakligt sätt i processen. NKS-förvaltningen kom att präglas av elitism, vilket bland annat innebar att anställda inom NKS-förvaltningen upplevde sig varken ha tid eller möjlighet att lyfta och utreda problem, att peka på risker och villkor för OPS-modellen eller att arbeta igenom detaljer i avtalet när det väl tecknades. Centralt i processen med att legitimera OPS var också att påvisa förekomsten av konkurrens, vilket tog sig uttryck i att omförhandla regler och villkor för upphandlingen så att de passade rådande omständigheter.

While marketing’s potential to foster environmental sustainability has been acknowledged in sustainability marketing thinking, we still know little about the forms of organisational conduct through which sustainability recurrently fails to gain traction as a serious agenda in markets. Drawing on recent discussions on corporate irresponsibility and institutional work in markets, this article employs a discourse analysis to examine marketing managers’ strategies to legitimise food waste generation in the organisation of retail. The study highlights three interlinked strategies of institutional work for the subversion of sustainability and thus the reproduction of unsustainable excess production and consumption: the framing of environ- mental responsibility as risk, cost and consumer choice.

Utifrån ett styrningsperspektiv undersöker rapporten hur frågan kring finansieringen av NKS utreddes efter maktskiftet i Stockholms läns landsting 2006 fram till dess att fullmäktige i juni 2008 beslutade om offentlig-privat samverkan (OPS). Analysen tar fasta på två teoretiska utgångspunkter vad gäller beslutsfattande i organisationer. Den första är att graden av tillträde till organisationens beslutsprocesser och beslutstillfällen påverkar beslutsutfallen. Den andra är att skeenden i organisationer påverkas av styrning. Med styrning avses för det mesta förhållandet mellan överordnade beslutsfattare och anställda i organisationen som bereder besluten. Studien bygger på en kvalitativ analys av utredningar om offentlig-privat samverkan som genomförts, ett 50-tal officiella dokument inom NKS-projektet samt fem kvalitativa djupintervjuer med olika nyckelaktörer inom NKS-projektet. Resultaten visar att OPS huvudsak var en idé som drevs inom landstinget från politiskt håll och att maktskiftet i landstinget 2006 blev avgörande för att OPS-alternativet valdes, trots att det mer eller mindre hade avskrivits i två tidigare utredningar. Här pekar rapporten på betydelsen av hur NKS-frågan kom att organiseras inom landstinget. Den nya politiska ledningen skapade en ny och relativt självständig enhet för NKS-frågan, vilket gjorde att tillträdet till processen minskade. Den nya enheten använde sig också flitigt av konsulter i sitt utredningsarbete. Genom dessa konsulter kom arbetet med upphandlingsfrågan successivt att snävas in. Undersökningen visar också att den ansvariga enheten tidigt anpassade sitt arbete efter politiska signaler som förespråkade OPS. Sådana signaler är svåra att utläsa av formella beslut utan var främst av informellt slag.

Butikscertifiering utgör en växande trend inom detaljhandeln i Sverige och särskilt för livsmedelsbutiker. Till skillnad från certifiering och märkning av enskilda produkter som sedan 1990-talet utvecklats för att hjälpa konsumenter att välja ”rätt” enligt rådande miljönormer, berör butikscertifiering hela butiken som organisation. Genom en butikscertifiering ställs krav dels på butikens eget, direkta miljöansvar, dels på butikens påverkan på konsumenters förutsättningar att göra miljöanpassade val i handeln med livsmedel. Syftet med studien som redovisas här är att bidra med empiriskt grundad kunskap till den företagsekonomiska organisations- och marknadsföringsforskningen om standarder och certifiering som styrningsform för miljöarbete på marknader. Detta sker via en kvalitativ studie där ledning och personal i elva livsmedelsbutiker i Stockholmsområdet har intervjuats med fokus på deras arbete med KRAVs miljöstandard för butik. Den övergripande forskningsfrågan lyder Hur påverkar butikscertifiering organiseringen av butiken? Med organisering avses här vardagliga arbetsrutiner, lärande i organisationen och marknadsföring.

Rapporten sammanfatta relevant forskning om konsumentbeteende och genus. Genom att belysa skillnaderna mellan kvinnors och mäns möjligheter att göra medvetna och aktiva beslut i konsumentvardagen är förhoppningen att rapporten kan bidra till ytterligare kunskap och diskussion om hur kvinnor och män ska kunna agera medvetet och aktivt på alla marknader.

How consumerism proliferates in society is central to consumer culture studies, yet little research has examined the power of consumerist discourses in shaping consumption at the intersection of marketing with State regulation. Drawing on Foucault's notions of governmentality and bio-power, a discourse analysis is conducted of food date labeling regulation. The study problematizes how labeling actualizes a form of neo-liberal consumerism within manufacturing and retail in which consumption is enacted as a site of bio-political control. Labeling, it is argued, fosters unsustainable excess consumption in the name of life and health of people by temporalizing and standardizing consumption, as well as disembodying the marketplace as an area for knowledge creation in consumption. Accordingly, the study discusses two processes “bio-politicizing” consumption that seek to dispense responsibility and re-distribute embodied consumption competence. Finally, it highlights the potential in people to resist such consumerism by developing alternative subjectivities and embodiments in the marketplace.

While little research has examined tensions related to sustainability in marketing organization, the present study investigates how resistance and disruptions in environmental responsibility are configured in the market and in consumer relationship management. Results from a neo-institutional analysis elucidate commercial rationalities that enact forms of corporate ‘legitimate resistance’ to incentives of sustainable consumption and production in contemporary food retail.

This study examines the power and potential of marketing in the proliferation of health discourses in society. More specifically, drawing on a Foucauldian bio-political framework, it undertakes a discourse analysis of a commercial weight-loss program and the service marketing managerialism it actualizes, focusing on the interactions between service workers and consumers. The study contributes to recent discussions concerning the governmentality of marketing and its effects on consumer well-being by showing how people are invested in identity work in which the body becomes a site of collective control in consumer culture. The study reveals how service marketing is infused with bio-power, which simultaneously spurs people to lose weight and constructs them as cautious consumers that embody increased levels of self-care, control, anxiety and stress. Finally, it is argued that this continuous creation of bodily distress functions as a key mechanism of the contemporary market economy under neoliberal capitalism.

The power dynamics of consumerism is an important aspect of contemporary consumer culture. Within the field of marketing and consumption, consumer culture theory (CCT) tends to understand power in terms of agency, the ability of consumers to emancipate from a market infused by the culture of consumerism. As such, CCT assumes a repressive hypothesis of power, as if consumerism was an external reality from which agentic consumers can escape by acts of dialectical opposition.

In contrast, through a Foucauldian approach, the present study emphasizes the productive side of power, arguing that consumerism operates beyond dialectical oppositions to constitute consumption at different levels of scale – at the macro, meso and micro levels. More specifically, through qualitative data generated from official documents and interviews with state agency officials, consumers, and food manufacturers and retailers, the study undertakes a discourse analysis of date labeling in the food market. In accounting for the regulative, organizational and performative dimensions of consumption, the case of date labeling makes it possible to study consumerism at the intersection of the state, business and consumers. The study argues that consumption is constituted through a multiplicity of mundane power struggles that arise in the wake of date labeling. As such, it extends previous approaches by suggesting an extra-dialectical theory of consumer culture. Further, it argues that date labeling reinforces the mind/body dualism of consumerism by privileging cognition and choice at the cost of the human embodiment and sensory perception. It concludes that empowered performativity does not represent a negation of power, but that it emerges as a product of power and the consumerist attempt to constitute effective, predictable, responsible and controlled consumption. However, future research should continue studying the dominant institutional conditions of particular consumption contexts.