This study investigates how oral storytelling in history classrooms can foster historical understanding by engaging students both emotionally and analytically. Drawing on classroom observations and linguistic analysis of an experienced eighth-grade teacher’s narration of 16th-century European colonisation, the research identifies three storytelling types: insider-first, outsider-first, and narrative oscillation. These types reflect distinct shifts between immersive and analytical perspectives. Using systemic functional linguistics and process drama theory, the study demonstrates how narrative structures can evoke empathy, scaffold reasoning, and support disciplinary engagement. Findings suggest that insider-first storytelling promotes emotional connection and identification, outsider-first storytelling enhances conceptual clarity, and narrative oscillation enables integration of individual experience with broader historical analysis. The study concludes by advocating for storytelling as a deliberate pedagogical strategy and calls for further research into its reception and impact on students’ historical understanding.

Denna artikel presenterar en utvärdering av ett läsutvecklingsprojekt som har genomförts i årskurserna 2–6 på en skola där eleverna till övervägande del talar svenska som andraspråk. Projektet är baserat på teorin ”The Simple View of Reading” (SVR) och innebär kort, daglig parläsning av ordlistor under fem veckors tid. För att utvärdera dels hur insatsen upplevdes, dels dess effekter på avkodning, läsförståelse och läsmotivation har ett mixed methods-upplägg tillämpats. Kvantitativa mätningar av läshastighet, läsförståelse och läsmotivation har kombinerats med kvalitativa data (observationer, intervjuer och enkäter), för att komma åt hur insatsen upplevts. Resultaten visar en mycket stor ökning i avkodnings förmåga (Cohens d = 1,72) och en medelstor förbättring i läsförståelse. Däremot syntes ingen effekt på elevernas läsmotivation. Både positiva och negativa upplevelser framkom: elever uppskattade generellt att se sin utveckling, medan vissa upplevde momentet som tråkigt eller stressande. Lärarna upplevde strukturen som värdefull, men med organisatoriska utmaningar. I artikeln diskuteras dels resultaten, som bör tolkas med stor försiktighet, dels insatsens räckvidd, särskilt gällande elever med svenska som andraspråk. Artikeln avslutas med förslag på vidareutveckling, bland annat att använda Intensivläsningens struktur för att träna läsförståelsestrategier, samt att bredda diskussionen om läsmodeller i undervisningen

I svenskundervisningen har skönlitteraturen en särskild potential att fungera som en bromellan ämnesinnehåll, elevers erfarenheter och världen utanför skolan (Langer, 1995).Samtidigt kan skönlitteraturen, särskilt äldre verk, innehållsligt såväl som språkligt utgöra enbarriär snarare än en bro (Dunford, 2021). I denna studie undersöker vi möjligheterna attgenom dramadidaktisk undervisningsdesign möjliggöra fördjupade tolkningar av skönlitteräraverk. I denna undervisningsdesign har gymnasieelever efter läsning av Hjalmar Söderbergsroman ”Den allvarsamma leken” (1912) brevväxlat, i rollen som Arvid och Lydia (romanenshuvudgestalter). Även om eleverna inte kroppsligt gestaltat karaktärerna, så kanundervisningsutformningen sägas utgå från ett rollbaserat lärande, där eleverna genomestetiskt engagemang (Hallgren, 2018) bjuds in till ett metaxis (Davis, 2015) – en sortsmellanrum där de betraktar verket både inifrån och utifrån, vilket öppnar för flera tolkningar.I studien har vi undersökt 9 gymnasieelevers kollaborativa skrivande. Materialet består av åttabrev och åtta inspelade samtal som eleverna fört då de i grupp löst uppgiften, vilket haranalyserats med utgångspunkt i praktisk epistemologisk analys (PEA; Wickman, 2004). InomPEA undersöks elevers behandling av undervisningsinnehållet med utgångspunkt i vad somtas för givet (”står fast”) och var det uppstår frågetecken (”mellanrum”). Genom att närmareundersöka hur eleverna fyller mellanrummet (”skapar relation”) ges en bild av hur elevernasförståelse av undervisningsinnehållet förändras. I analysen kan vi se att mellanrum uppstår ielevernas förståelse av karaktärernas motiv och bokens teman och att relationer skapas i ochmed att eleverna dels använder egna erfarenheter, dels återvänder till texten för att tolkakaraktärerna och deras handlingar. Studien tyder alltså på att det metaxis som skapas genomuppgiftsutformningen möjliggör fördjupade tolkningar. Under presentationen diskuteras hurlitteraturundervisning kan tillgängliggöra verk som språkligt och tidsmässigt ligger långt frånelevernas levda erfarenheter.

Referenser

Davis, S. (2015). Perezhivanie and the experience of drama, metaxis and meaning making.NJ: Drama Australia Journal, 39(1), 63–75.https://doi.org/10.1080/14452294.2015.1083138Dunford, J. A. (2021). Teaching classic literature in culturally relevant ways. Learning toTeach Language Arts, Mathematics, Science, and Social Studies Through Research andPractice, 10(1).Hallgren, E. (2018). Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama: Samspel i roll i enfiktiv verksamhet [Dissertation]. Stockholms universitet.Langer, J. A. (1995). Envisioning Literature: Literary Understanding and LiteratureInstruction. Language and Literacy Series. Teachers College Press.Wickman, P. O. (2004). The practical epistemologies of the classroom: A study of laboratorywork. Science education, 88(3), 325-344.

I presentationen beskrivs resultat från det praktiknära, litteraturdidaktiska projektet Korsningskompetenser, som initierats i samverkan mellan lärare och forskare inom forskningsplattformen Stockholm Teaching and Learning Studies. I projektet undersöks hur litteraturundervisningen, genom att uppmärksamma specifika och betydelsebärande språkliga aspekter i det lästa, parallellt kan främja elevers språkutveckling och förmåga att tolka skönlitterära texter.En central utgångspunkt för projektet är idén om korsningskompetenser: att skönlitteratur har en särskild potential att utveckla förmågan till fördjupad tolkning, förmågan till kritiskt tänkande och förmågan till språklig förståelse. Detta innebär i förlängningen att undervisning om skönlitteraturens tematiska och språkliga aspekter också kan främja det vi förstår som bildning (Jfr Aase m.fl., 2013; Strandberg & Toropainen, 2022).Projektets metodologi utgår från lärar- och forskarkollaborativ designbaserad forskning (Cobb m.fl., 2003) där undervisning planeras, genomförs, dokumenteras och analyseras gemensamt för att gradvis hitta och förfina fruktbara designprinciper för utformning av undervisning. Analysen av lärares undervisningsdesign tar sin utgångspunkt i såväl lingvistisk teori (Myhill, 2021) som teorier om Bildung (Sjöström & Eilks, 2025).Datamaterialet utgörs av elevtexter, inspelade elevsamtal, lektionsmaterial och lärarnas reflektioner. Undervisningen i de olika delprojekten spänner över lyrik och på skönlitterära verk som Tomtebobarnen, Mio min Mio, Agnes Cecilia och Doktor Glas. Exempel på språkliga aspekter som behandlats är gestaltningar, kontraster, dialoger och ålderdomliga språkformer.I presentationen ges inblickar i korsningskompetensbaserad undervisning, med utgångspunkt i ett exempel från lyrikundervisning i en vuxenutbildningskontext. Exemplet visar hur undervisningen utifrån ett medvetet urval av tankemässigt stimulerande dikter och med användning av både spontan och planerad stöttning kan lyfta fram såväl litterära som språkliga och bildningsmässiga aspekter. 

Referenser

Aase, L., Fleming, M., Pieper, I. & Sâmihăian, F. (2007). Text, literature and “Bildung” –comparative perspectives. I I. Pieper (Red.). L. Aase, M. Fleming & F. Sâmihăian. Text, literature and “Bildung” (s. 7–30). Council of Europe.Cobb, P., Confrey, J., DiSessa, A., Lehrer, R. & Schauble, L. (2003). Design experiments in educational research. Educational Researcher, 32(1), 9–13.Myhill, D. (2021). Grammar re-imagined: Foregrounding understanding of language choice in writing. English in Education, 55(3), 265–278.Sjöström, J., & Eilks, I. (2025). The Bildung Theory: From Von Humboldt to Klafki and Beyond. I B. Akpan & T. J. Kennedy (Red.), Science Education in Theory and Practice: An Introductory Guide to Learning Theory (s. 33–46). Springer Nature Switzerland. https://doi.org/10.1007/978-3-031-81351-1_353Strandberg, A. & Toropainen, O. (2022). ”Det bygger liksom på att man vet sammanhanget”: Elevers resonemang om syntaktisk (o)fullständighet i en skönlitterär text. Nordic Journal of Literacy Research, 8(1), 1–21.

This study delves into the complex relationship between storytelling and historical understanding. Focused on how lower-secondary students employ narrative discourse in writing, it examines the extent to which their storytelling aids or limits historical comprehension. Drawing on systemic-functional linguistics and history education theories, the study highlights that while narratives might encourage personalized perspective-taking, thus potentially undermining objective historical analysis, they also reveal a more complex interplay between narrative form and historical insight than previously recognized. Through a comparative evaluation of student texts, it explores how certain types of narratives—descriptive, evocative, and emotive—interact with different foci of historical understanding. The analysis underscores the challenge of integrating broader historical analysis within personal narratives but also showcases successful examples of this integration. The article proposes strategies for educators to leverage storytelling more effectively, emphasizing the need for linguistic scaffolding to enhance students’ historical narratives.

This study explores the integration of generative artificial intelligence (GenAI), specifically ChatGPT, in designing a historical simulation of the French Revolution for eighth-grade students. Using the technological pedagogical content knowledge (TPACK) framework, the research examines how GenAI facilitated and obstructed the creation of an immersive educational experience, addressing the challenges and opportunities it presents. The study employs an explanatory case study methodology combined with autoethnographic elements, capturing the dynamic interplay between AI tools and educators in the design process. The simulation incorporated faction-based role-playing to engage students in historical decision-making, influenced by both pre-revolutionary and revolutionary events. GenAI played multiple collegial roles in the design process, including as a subject matter expert, game mechanics designer, and content communicator, enhancing efficiency and creativity. However, its limitations—such as unverified information, anachronisms, and biases—necessitated careful consideration, drawing on content matter expertise and knowledge of curriculum and class context. Findings indicate that the effective use of GenAI to assist simulation design requires a robust integration of content knowledge, technological proficiency, and pedagogical strategies within the TPACK framework. The study contributes to emerging research on AI’s role in pedagogical design process, with implications for history education and beyond.

This study investigates alternative approaches for demonstrating historical understanding in elementary school history education, motivated by challenges to educational institutions posed by increased ChatGPT-related plagiarism. Focused on secondary education, an area with scant research, this study, through sociocultural and linguistic methods of analysis, contrasted human-generated historical narratives with those produced by ChatGPT. It was found that ChatGPT’s narratives, while stylistically superior, lacked emotional depth, highlighting a key differentiation from human storytelling. However, despite this differentiation, ChatGPT otherwise effectively mimicked typical discourse patterns of historical storytelling, suggesting that narrative-based writing assignments do not significantly reduce the likelihood of ChatGPT-assisted plagiarism. The study concludes by suggesting that rather than focusing on mitigating plagiarism, educational approaches to ChatGPT should seek to channel its potential for historical narratives into assistance with task design, delivery of content, and coaching student writing.

I denna presentation ges inblickar i en pågående undervisningsintervention som prövar vilka typer av historisk förståelse som görs möjliga med rollspel som undervisningsmetod. Rollspel som undervisningsmetod har vanligen förknippats med utveckling av historisk empati och perspektivtagande (Skolforskningsinstitutet, 2023), även om det också finns studier av hur rollspel kan utveckla resonemang om historiska händelsers orsaker och konsekvenser. Forsknings- och undervisningsintresset i den studie som här presenteras ligger på det senare, det vill säga i vilken mån rollspel kan möjliggöra intellektuell förståelse (historisk analys) snarare än mer emotionellt orienterade upplevelser av det historiska innehållet.I den studerade undervisningen, som genomförs i tre högstadieklasser, deltar eleverna i ett rollspel som simulerar den politiska händelseutveckling som föregick franska revolutionen. Eleverna arbetar i grupper, i roller som speglar olika faktorer så som ståndstillhörighet, rikedom och geografisk hemvist, med uppgift att påverka kungens (lärarens) beslut utifrån ett antal politiska händelser. Utformningen av rollspelet är avsedd att konkretisera samspelet mellan historiska aktörer och strukturer samt att synliggöra hur historiska orsaker och konsekvenser kan vara både närliggande och långsiktiga. De historiska händelserna har medvetet valts för att spegla såväl större historiska skeenden (såsom sjuårskriget 1756–1763) som enskilda händelser (t.ex. halsbandsprocessen 1785). Särskild vikt läggs i studien vid att undersöka de i spelet inbyggda reflektionstillfällena, detta då innehållet i sådana ”debriefing sessions” inte undersökts i någon högre utsträckning, trots att deras betydelse för fördjupad historisk kunskap sedan tidigare påtalats i forskning. Rollspelet har planerats av den undervisande läraren och forskaren gemensamt och den genomförda undervisningen studeras av forskaren genom observationer, fältanteckningar samt ljud- och videodokumentation. Den data som genereras analyseras med utgångspunkt i teorier om historiska resonerande. Under presentationen återges 86preliminära observationer och resultat från studien, tillsammans med konkreta exempel från rollspelets utformning och genomförande. 

I artikeln beskrivs en på högstadiet genomförd insats för att stärka elevinytandet genom attlåta elever observera och reflektera över undervisningen, med fokus på positiva aspekter.Insatsen har varit ett led i arbetet med att stärka elevinytandet, vilket är ett angelägetområde för många skolor och inte minst för vår egen skola, som fått nedslag i Skolinspektionens granskning av detta område. Insatsen genomfördes i fyra faser som beskrivs iartikeln: probleminventeringsfasen, där elevernas synpunkter samlades in; observations- och reflektionsfasen, där elever gjorde positiva observationer av undervisningen; analysfasen, därmaterialet analyserades med hjälp av ett generativt AI-verktyg (ChatGPT); och spridningsfasen, där resultaten delades med skolans lärare. Elevernas observationer visade att tydligagenomgångar, individuell hjälp och anpassning, interaktivitet och engagemang, förberedelseoch repetition samt en positiv lärmiljö var viktiga faktorer för god undervisning. Elevernavärdesatte konkreta förklaringar, visuella hjälpmedel, personlig stöttning och varierad undervisning. Vi tycker att insatsen och greppet att aktivt involvera eleverna fungerade väl,men ser också utvecklingsmöjligheter, vilket diskuteras avslutningsvis i artikeln.

I denna artikel ges inblickar i ett litteraturdidaktiskt forskningsprojekt som syftar till att undersöka hur arbete med textuniversum kan främja elevers tolkande läsning av skönlitteratur. Textuniversum kan beskrivas som ett teoretiskt perspektiv på skönlitterära berättelser, som lyfter fram vad som sker när berättelsernas innehåll gestaltas i andra uttrycksformer än traditionell tryckt text, som exempelvis konst, musik eller video, så kallade re-presentationer. I artikeln undersöks tre delprojekt med textuniversumbaserad undervisningsdesign, där elever involverats i diskussioner om, och eget omskapande av, olika litterära verk (Kejsarn av Portugallien, Fröken Julie och Måsen). Utgångspunkten för projektet har varit en designbaserad forskningsansats, där lärare och forskare kollaborativt planerat, genomfört och analyserat undervisning med textuniversumbegreppet som teoretisk utgångspunkt. Delprojekten har genomförts i gymnasie- och vuxenutbildningskontext. Materialet består av inspelade elevsamtal som återger elevernas diskussioner om de olika verken och deras re-presentationer, liksom av elevernas egna gestaltningar i form av pjäsmanus. Studiens resultat tyder på att elevernas arbete med re-representationer på olika sätt möjliggjort nya tolkningar av verkens motiv, karaktärer och tematik. I artikeln diskuteras hur dessa förändrade tolkningar kan ses som en följd av det kreativa och kontrastiva lärande som de olika re-presentationerna, i samspel med elevernas egna erfarenheter och undervisningens innehåll, erbjuder.