FN:s barnkonvention inkorporerades som svensk lag den 1 januari 2020. I detta bokkapitel ges en övergripande beskrivning av konventionen, som är det centrala internationella instrumentet när det gäller barnets rättigheter, och som lag i Sverige särskilt viktig när det gäller barnets rättigheter i medlingssituationer som rör barn och unga. Barnkonventionen blev lag i Sverige efter många års kritik när det gäller konventionens svaga ställning i svensk rätt. Det har samtidigt funnits kritik mot en inkorporering. Kritiken har bl.a. gällt att konventionen är för vag för att kunna tillämpas direkt i domstolar och av andra rättstillämpande myndigheter och om en inkorporering kommer att medföra någon större praktisk skillnad för barn i Sverige. Kritiken väcker frågor om den praktiska betydelsen av denna lag och konventionen i samband med medling. Vi ger i detta bokkapitel därför även en övergripande beskrivning av denna lag, inkorporeringslagen, och de möjligheter och begränsningar som lagen innebär vid tillämpning av konventionen. Avslutningsvis diskuteras i bokkapitlet hur barnkonventionen kan användas som en resurs vid olika former av medling som rör barn och unga.

Konflikter kan uppstå på alla nivåer och i alla sammanhang – inom och mellan individer, grupper, företag, institutioner, organisationer ochnationer m.fl. Medling kan användas för att hantera många olika typer av konflikter. Trots att medling som konflikthanteringsmetodi vissa fall är införlivad i både lagstiftning, riktlinjer och praktik är kunskapen om medling begränsad i Sverige. Det gäller om, när och hur medling ska eller bör genomföras samt vilka effekter den har. Denna bok fokuserar inte på hur och varför konflikter uppstår, utan på hur konflikter kan hanteras för att minska dessas negativa effekter och ger även verktyg för att hantera framtida konflikter eller till och med förebygga att sådana uppstår. Medlingsområdena berör barn och unga och då FN:s barnkonvention är lag i Sverige ställs frågan om hur barnets rättigheter inom de olika konfliktområdena bäst kan tillgodoses – både i konflikter som barn och unga kan drabbas av samti sådana som de själva orsakar. Boken behandlar de bakomliggande idéerna och den rättsliga reglering som medling vilar på samt hur medling bedrivs i Sverige ochi andra länder. Även problem och utmaningar med medling samt när medling är lämpligt respektive mindre lämpligt som verktyg i konflikter som rör barn och unga diskuteras i boken. Slutligen väcks frågan om medlingens framtid i Sverige och hur denna konflikthanteringsmetod kan implementeras för att på bästa sätt nyttja dess potential. Boken kan användas vid t.ex. lärar-, socionom-, polis- och juristutbildningarna. Den riktar sig även till praktiker inom dessa områden samt till åklagare, domare, advokater, politiker, lagstiftare och forskarsamfundet.

I denna artikel diskuterar vi vad som avses med begreppet humanjuridik, dess innehåll och avgränsning och hur det i övrigt kan förstås. Syftet är att utveckla en teoretisk ram kring begreppet. Vår slutsats är att humanjuridiken inte betecknar något nytt rättsområde i traditionell mening, utan att det används som ett samlingsbegrepp för ett antal, inte enhetligt angivna, rättsområden som kännetecknas av en särskild problematik och som därför anses kräva annan kunskap än den strikt juridiska. Att jurister är i behov av annan kunskap än enbart juridisk sådan är en uppfattning som humanjuridiken delar med andra rättsfilosofiska strömningar. I den meningen representerar humanjuridiken inte heller någon ny kunskap. De perspektiv som dessa strömningar representerar kan ses som en reaktion på förändringar i samhället men väcker frågor om rättssäkerheten stärks eller försvagas genom dessa perspektiv, om vilken annan om vilken annan kompetens jurister behöver och om juristrollen i relation till andra professionsgrupper.

In Sweden, the government has invested considerable resources to implement victim offender mediation (VOM) for young people (under the age of 21). Despite this, the number of mediations is decreasing. What appears to be a gap between the legislator’s intentions and practical applications raises questions about the reasons for this gap and the premises for mediation in penal matters in Sweden today. Our purpose in this article is to highlight and discuss some circumstances that can explain this decrease and the future of VOM in Sweden. We start by discussing the development of VOM in Sweden and continue by analysing possible reasons for why mediation is declining. The conclusion is that the decrease can be explained by problems related to legal and organisational structures as well as mediation practice. The conclusion is also that if the state and municipalities do not show more interest in VOM and restorative justice, then this activity will probably disappear.