Högsta domstolen tog under 2024 ställning i frågor om straffansvar och rubricering i två sexualbrottsmål: ett rörande våldtäkt och ett rörande sexuellt övergrepp. I båda målen togs relativt stor hänsyn till det sammanhang i vilka de åtalade gärningarna företogs. I artikeln förs en kritisk diskussion kring de för brottstyperna centrala rekvisiten 'inte deltar frivilligt' respektive 'sexuell handling' utifrån de två avgörandena.

Jørn Jacobsen’s monograph Power, Principle, and Progress: Kant and the Republican Philosophy of Nordic Criminal Law (2024) analyzes the normative justification of criminal law. It covers several defining questions for the extent and formation of criminal law in a republic order. These include the normative foundation of the state itself, state power, and legal reform, among others. This review focuses mainly on Jacobsen’s work on the different functions of criminal law, especially in relation to what Jacobsen defines as the normative baseline for criminal law. These three functions are the declaratory function (issues of criminalization), the retributive function (issues of criminal responsibility), and the preventive function (issues of punishment as a means for action guidance). In the review, it is argued that in addition to the themes and issues Jacobsen raises, further insight and understanding of the project of a republican criminal law can be achieved through an enhanced analysis of the rules about freedom from criminal responsibility. 

Hur ska straffrättsordningen handskas med den generellt sett vanliga situationen att det planerade brottet inte riktigt går som planerat? Claes Lernestedt och Marie Kagrell skriver om ett nytt HD-avgörande som tar upp en mycket mindre, strikt avgränsad, variant av temat. Vad händer med anstiftarens ansvar när gärningspersonen misstar sig om offrets identitet – och vilken betydelse har prejudikatet i praktiken?  

Hur ska nödvärnssituationer där flera personer deltar i det brottsliga angreppet bedömas i svensk straffrätt? Frågan har inte getts någon utförlig behandling i förarbeten, rättspraxis eller doktrin. I denna artikel identifieras och diskuteras några av de problem som aktualiseras när någon angrips av flera. Två separata rättsfrågor behöver utredas: huruvida rätt till nödvärn föreligger och huruvida nödvärnsgärningen är icke uppenbart oförsvarlig. I texten undersöks om svaret på dessa frågor står att finna genom analys av nödvärnsbestämmelsens formulering ”brottsligt angrepp mot person”.

How should self defence situations with multiple aggressors be handled in criminal law? The issue, when a person is attacked by several persones, has not been given any thourough analysis in preparatory works, case law or legal doctrine in Sweden. This article is devoted to two of the legal problems that arise in self defence situations with multiple aggressors: is there a right to self defence against each and everyone of the persons who take part in the attack; and is the deed performed in self defence justified? Answers to these questios are sought in the wording of the Swedish self defence provision - where it is stated that a person has a right to self defence against a "criminal attack on a person".

I rättspraxis och juridisk doktrin beskrivs reglerna om frihet från straffrättsligt ansvarofta som bestående av två led: huruvida viss situation föreligger och huruvida gärningen är rättsenlig. Med den uppdelningen riskerar en av begränsningarna av detansvarsfria området att förbises. Det krävs nämligen också att en gärning som begåsi nödvärn eller i nöd är ägnad att avvärja nödvärns- eller nödsituationen och detkrävs att den gärning som företas med samtycke också stämmer överens med samtycket. För att säkerställa att dessa begränsningar beaktas bör de behandlas som ettsjälvständigt led i prövningen av nödvärn, nöd respektive samtycke. En analys avansvarsfrihetsreglerna i tre led, snarare än två, är därför att föredra.