Den här boken handlar om grammatik. Den handlar om att analysera språk teoretiskt, men också om hur man kan utveckla sin egen grammatikanvändning och om hur man får syn på och vässar sin grammatiska förtrogenhetskunskap – sin grammatikkänsla.

Det som är speciellt med den här boken är att grammatiken ses utifrån hur den skapar betydelse. Då blir det tydligt hur mycket vi gör med hjälp av grammatik. Med grammatiken förhåller vi oss till andra människor, beskriver skeenden och resonerar om komplicerade sakförhållanden. Att förstå grammatikens möjligheter och att tränas i att utnyttja dem är därför en viktig del av att lära och utvecklas som människa.

Grammatiken är alltså central för skolan – för svenskämnena och de andra språken, men också för alla ämnen där man har språket som arbetsredskap. En grammatikförståelse med fokus på betydelse hjälper elever att bli nyfikna språkanalytiker, kompetenta skribenter, kritiska läsare och väl förberedda inlärare av nya språk – kort sagt: rustade för ett alltmer kommunikativt krävande samhälle.

Boken vänder sig till lärarstudenter och lärare i svenska och svenska som andraspråk (och andra ämnen där språk har betydelse) i högstadiet och gymnasiet, som själva vill utveckla sin förståelse av grammatik och betydelse och hjälpa sina elever att göra det.

Images in medical communication are appreciated by both professionals and patients, but we know little about how they are actually used in clinical practice and in the learning processes of patients. This qualitative study investigates the use and the meaning potential of two different types of heart images: the hand-drawn doctor’s sketch and the digital illustration from the web. The analysis starts with how these are recontextualised in social media, tracks them back to their original contexts and finally explores their material resources. The analytical perspective is that of social semiotics and multimodal discourse and interaction analysis. While the hand-drawn sketch is recontextualised as a witness of the specific consultation, the digital illustration is used to focus on the heart defect as such. It is also shown how the act of drawing works as a means for framing and structuring the consultation, slowing down the pace and reducing context and detail and thus focussing on what is uniquely relevant. While the digital and more realistic illustration is technically neutral and objective and is free from unique context, the drawing on paper is physically tied to its context of origin, which is also its main resource.