Syftet med denna rapport är att belysa organisation och ledarskap i den tre terminer långa utbildningen Intensivsvenska Samsyn. Data och erfarenheter är insamlade för utbildningens kull 2 som startade i januari 2024 och avslutades i juni 2025. Kull 2 bestod av 10 skolor belägna i olika delar av Sverige. Deltagarna utgjordes av över 130 lärare i olika ämnen och 12 rektorer som arbetar med introduktionsprogrammen i gymnasieskolan. Ca 680 elever har berörts av satsningen.

I arbetet med kull 2 har betydelsen av organisation liksom ledarskap på olika nivåer blivit särdeles tydlig, och vi prövar därför att synliggöra och fördjupa organisationsperspektivet i arbetet. De teoretiska utgångspunkterna kan summeras med begrepp som skolförbättring, fjärde generationens skolutveckling, relationell handlingskraft och distribuerat ledarskap. 

Rapporten innehåller alltså en utförlig rapport från kull 2:s process och resultat och är disponerad i fem delar: 1) Design för skolförbättring om utbildningsmodellens innehållsliga dimensioner och kollektiva ramar, 2) Deltagare skolor och organisation om kriterier för deltagande, skolornas storlek, skolornas utbildnings‑, arbets- och utvecklingsorganisation, 3) Utbildningens faser, tidsåtgång och genomförande om fasernas syfte, mål och resultat, 4) Deltagarnas perspektiv utifrån enkäter bland annat om deltagarnas uppskattning av arbetet med de innehållsliga delarna och med det kollektiva arbetet vid tre tillfällen – i slutet av termin 1, i slutet av termin 2 och i slutet av termin 3, 5) Skolornas slutredovisningom skolornas förståelse av sin egen process och de uppnådda resultaten och till sist 6) Sammanfattning. 

The aim of this thesis is to define the essential syntactic-semantic properties of three types of objectless sentences in present-day Swedish. The three types of objectless sentences are labeled descriptively as follows: Implicit Object Read type (IOR) with pseudo-transitive verbs like läsa ‘read’; Implicit Object Open type (IOO), which involves various sets of transitive verbs like öppna ‘open’ and bära ‘carry’; and Implicit Object Kill type (IOK), which typically involves destruction verbs like döda ‘kill’. The study is framed within Ramchand’s (2008) syntactic model with a three-partite decomposed verb phrase, which distinguishes between two types of objects: RHEMES, which are inserted into a complement position in the verb phrase, and UNDERGOERS, which are inserted into a specifier position.

In this work, IOR is argued to be an objectless version of pseudo-transitive verbs with optional RHEMES, whereas IOO and IOK are argued to involve ‘true’ transitive verbs with omitted UNDERGOER objects. As a consequence, the IOR verbs are analyzed as sharing their structure with some verbs usually regarded as intransitive, such as springa ‘run’ and arbeta ‘work’, which can also marginally take RHEME objects. This opens up for a discussion on the transitive- intransitive distinction and the object status of RHEMES, as well as a discussion of lexical knowledge versus encyclopedic knowledge. The distinction of optional RHEMES and syntactically obligatory UNDERGOER objects is argued to arise from event structural differences among sets of verbs, as well as from different verb-object relations that are made possible within the three-partite verb phrase. The structural verb-object relations are argued to be influenced further by encyclopedic associations of particular verbs and by knowledge about the world.

In contrast to IOR, IOO and IOK are both argued to involve the omission of an UNDERGOER object of a true transitive verb. In the case of IOO, the object referent is salient and specific, whereas for IOK, the object referent is non-specific. Thus, the restriction on IOO as well as on IOK can be informally phrased in terms of the object only being omissible if it is interpretable, or somewhat more formally, if the free variable can be bound. However, the variable binding is assumed to occur in two distinct ways, further motivating the distinction of IOO and IOK. Whereas the free variable of an IOO object is pragmatically bound, the variable of an IOK object is instead bound by an existential operator above the VP.