I vår samtid av oroande rapporter om klimatförändringar och hotad biologisk mångfald, är det många som är engagerade i frågor om naturen och miljön. Till dagens miljöproblem räknas de invasiva främmande arter, som av Nationalencyklopedin definieras som ”icke ursprunglig art vilken påverkar det ekosystem som arten koloniserar”. I den här artikeln visar vi hur engagemangen i vad som betecknas som invasiva främmande arter bidrar till uppfattningar om den svenska naturen och till vissa givna förhållningssätt i naturfrågor. Det handlar då inte bara om idéer om en svensk natur, utan mer konkret om hur arbetet med att bevara en svensk natur i praktiken rymmer utrotningen av enskilda arter som signalkräftor, blomsterlupiner och spanska skogssniglar (också kända som mördarsniglar). Här utgör politiska strävanden, lagstiftning och regleringsarbete villkorligheter som bidrar till affektiva gemenskaper där de invasiva arterna ses som ett självklart problem. Samtidigt finns här motrörelser och i arbetet med de främmande invasiva arterna uppstår också konfliktytor. Hantering av främmande invasiva arter, tidigare en fråga för specialister, engagerar idag allmänhet och föreningsliv. Nya vanor och kulturella mönster etablerats när myndighetsarbete, nyhetsrapportering, föreningsverksamhet och individuella initiativ samspelar. Det är ett sammanhang i rörelse, där arters förändrade status också etablerat sociala positioner och svårrubbliga sanningar.

When young people travel, they are often very dependent on public transport or parents. This study uses interviews with 16–19 years old teenagers in Stockholm to investigate their everyday experiences of public transit. The paper explores the experiences of buses and subways, here conceptualized as mobile places, to understand how they shape teenagers’ daily life. Understanding teenagers’ experiences of public transportation is part of understanding their everyday life, struggles, and possibilities to be mobile and participate in society. It is also a step towards ensuring that they find public transportation inclusive, safe, and worth traveling with today and in the future. Conceptually, the analysis focuses on how these mobile places are experienced as providing weights or reliefs to the everyday and if, how and when they may be places of interaction or retreat, addressing two needs in teenagers’ personal being and development. The study shows how various experiences of traveling with buses and subways shape how the teenagers feel, and how they make strategic choices in relation to this. A quite manifold, varying, and complex picture of public transportation arises, with stories of wellbeing, comfort, discomfort, and exclusion, and with sharp differences between girls and boys, and between buses and subways. These nuances are essential in planning and evaluation of transport systems in regard to how, when, where, or for whom public transport can be a part of social sustainability, as public policies often assume. 

Utifrån tvärvetenskapliga perspektiv och metoder, hämtade från etnologin och kulturgeografin, och med en empirisk utgångspunkt i tre kulturmiljöer som förvaltas av Statens fastighetsverk (SFV) i Sverige, analyserar artikeln historiebruk i form av kulturarvsproduktion och föreslår ett applicerbart normkritiskt samt i förlängningen normkreativt angreppssätt för att möjliggöra alternativa, varierade och mer inkluderande historieskildringar kring kulturmiljöer. Genom att utveckla och integrera dessa synsätt och verktyg vill artikeln argumentera för att man får tillgång till nya berättelser om platsen; berättelser som går utöver den traditionella, „normala“ historien om staten, enskilda byggnaders materiella utformning och den sociokulturella och ekonomiska eliten. En långsiktig effekt blir att det möjliggör ökad mångfald och inkludering både i fråga om förmedling och representation av platser som komplexa rumsliga och sociokulturella helheter.

It is well recognised that there can be strong emotional bonds between people and the properties where earlier generations have farmed and lived. These relations outrun economic reason and affect how individuals act, plan and relate to these places today and in the future. But what about the bonds and acts regarding a second home, a leisure place that mainly is a consequence of our modern, urban society? Many second homes are being shared within families and several generations may jointly use second homes. This chapter examines second home usage within families and over generations. It analyses second home users’ enactment, including their thinking, feeling and acting, of their second home in relation to existing or future shared usage/ownership and generational change. Four different materials are used: a questionnaire survey of second home users, interviews of second home users, media discourse, and a survey. The results show that the bonds to the second home property are strong but vary between owners, the bonds being stronger among owners who inherited the property as compared to owners who had bought it. Conflicts between family members often start when the authority over the second home is being transferred between generations. It is not only those who live today that have to be taken into consideration when making decisions, but also those who had lived before and those who will come after are significant.

Unga är en grupp som till stora delar är beroende av en väl fungerande kollektivtrafik för sitt vardagliga resande och för sin möjlighet att delta i samhällets olika sfärer. I detta kapitel undersöker vi kollektivtrafiken med specifik fokus på ungdomars resande, och särskilt ungdomar i mer utsatta områden i Stockholms län. Studien syftar till att förstå hur dessa unga använder sig av, tänker kring och upplever kollektivtrafiken. Studien har också ett metodmässigt syfte, att testa hur kvalitativa angreppssätt kan användas för att undersöka kollektivtrafikens sociala nytta och betydelse för samhället. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med 27 ungdomar i åldrarna 16-19 på två gymnasieskolor i Haninge respektive Hallunda. I studien beskriver ungdomarna ett geografiskt samlat resande kring framförallt hemmet och skolan, samt platser för träning, shopping och umgänge med vänner. De tycks nöjda med kollektivtrafikens befintliga nät. Upplevelserna mellan olika trafikslag skiljer sig dock åt. Här synliggörs hur kollektivtrafiken kan vara såväl möjliggörande (avlastande) som begränsande (tyngande) i vardagen. Bussen upplevs som lugn, trygg, mysig, trång och tidskrävande. Tunnelbanan är snabb, smidig men även stressig, obehaglig och med mycket folk. Materialet visar vissa skillnader mellan killar och tjejer. Exempelvis uppskattar tjejerna bussen mer än tunnelbanan som delvis upplevs som obehaglig och otrygg. Kvalitativa studier kring reseupplevelserna är viktiga för att identifiera både de positiva och de negativa betydelser som kollektivtrafiken kan ha. Detta är ett steg i arbetet med utmaningen att få ungdomar att fortsätta att uppskatta och använda kollektivtrafik även efter att de blir äldre och når körkortsåldern.

Med skärpt fokusering på hållbar utveckling blir såväl politiskt ansvariga som akademiker allt mer sysselsatta inte enbart med infrastrukturens inverkan på ekonomi och miljö utan även dess sociala inverkan. Denna breda litteraturstudie har undersökt den sociala hållbarhetens roll i kollektivtrafikens infrastruktur. Den har siktat på att urskilja de olika komponenter i social hållbarhet som ingår i denna kontext, kvalitativa respektive kvantitativa analytiska metoder och deras krav på data samt tillämpbarheten av dessa rön i den svenska kontexten. Översikten utfördes med hjälp av indexeringstjänsten Web of Science, en kombinerad snöbollsmetod samt interna rekommendationer och analyser med hjälp av ett teoretiskt ramverk för hållbarhet anpassat från United Nations Environment Programme. Rönen ådagalade många kvantitativa tillvägagångssätt, däribland kostnads-/nyttoanalys [cost-benefit analyses (CBA)], tillämpningar av geografiska informationssystem (GIS), och jämlikhetsanalyser m.fl. Variabler för kollektivtrafik såsom tillgänglighet och rörlighet behandlades oftast tillsammans med sociala bestämningsfaktorer, liksom sociala utfallsvariabler däribland socialt utanförskap och socialt kapital. Kvalitativa infallsvinklar används däremot mer sällan i den här kontexten trots deras betydelse för att hjälpa till att fånga in användares erfarenheter och att urskilja nya sociala variabler. Utifrån dessa resultat och den rådande preferensen för kvantitativa metoder i svenska analyser av kollektivtrafik rekommenderar författarna mera fokus på de sociala utfallen av kollektivtrafikens infrastruktur genom att använda en blandning av kvantitativa och kvalitativa infallsvinklar.