This article investigates alternative ways doing of mathematics in an Early Childhood Education Teacher Programme using aesthetic forms of expression, the body and reflections on ethics, gender and responsibilities in the transition from student teacher at university to a qualified preschool teacher of children aged 4–5 years. The purpose of the article is to explore an interdisciplinary mathematics workshop in which student teachers investigate mathematics with body- and hands-on crafting to better understand how young children experience learning situations. The research design draws on feminist activist social science research, including in-making and crafty research methods. Theoretically and methodologically, inspiration is drawn from relational materialism and Donna Haraway’s scientific engagement with ‘speculative fabulations’ and Anna L. Tsing’s development of ‘arts of noticing’. The study shows that learning mathematics through the body, concrete materials, scientific concepts and fiction can be helpful in the transition from student teacher to preschool teacher. 

This article aims to investigate environmental education in preschools by taking Donna Haraway’s call of staying with the trouble together with preschool children seriously, here-and-now, in explorations of dirty water and water purification. This posthumanist inspired research project draws theoretically and methodologically on the writings of Haraway, Anna L. Tsing and Isabelle Stengers. The empirical data consist of three stories from a multidisciplinary intervention research project in the Stockholm region in Sweden, collected from collaboratively produced data such as films, photographs, drawings, and notes from the project. The study can be seen as an invitation to preschools to engage in the debate on climate change and to create a togetherness around environmental concerns, not only in the future, but also here-and-now in the preschool.

Den här artikeln undersöker miljöundervisning i förskolan genom att ta Donna Haraways uppmaning att stanna kvar i problemen (staying with the trouble) på allvar ihop med förskolebarn, här-och-nu, i utforskande av smutsigt vatten och vattenrening. Det posthumanistiskt inspirerade forskningsprojektet och dess analys utgår teoretiskt och metodologiskt från texter av Haraway, Anna L. Tsing och Isabelle Stengers. Artikeln uppmärksammar tre berättelser där förskolebarn och en forskare undersöker vattenrening i ett multidisciplinärt interventionsforskningsprojekt genomfört i Stockholmsregionen, Sverige. Dessa berättelser är ihopsatta av samproducerade data bestående av filmer, fotografier, teckningar och anteckningar från projektet. Studien kan ses som en inbjudan till förskolan att engagera sig i debatten om klimatförändringarna, och skapa gemenskap kring miljöfrågor, inte bara för framtiden utan också här och nu i förskolan.

Syftet med den här avhandlingen i förskoledidaktik är att tillsammans med förskolebarn på olika sätt utforska aktören vatten för att därigenom undersöka former och metoder för engagemang och medverkan i samhälleliga och naturvetenskapliga miljöfrågor. Mer specifikt är syftet att i ett praktiskt utforskande med förskolebarn och vatten – som aktör och mer-än-mänsklig samarbetspartner – undersöka hur eller med vilka metoder det är möjligt att producera ett engagemang, i vilket förskolebarnet är både kännare och kännande, i vår samtids centrala miljöfrågor. Teoretiska och metodologiska utgångspunkter för detta projekt tas i posthumanistiska kunskapsskapande praktiker med Isabelle Stengers, Donna Haraway och Anna L. Tsing som främsta inspirationskällor. Det praktiska utforskandet med barn i åldrarna 3–5, med arbetsnamnet vattenprojektet, har genomförts som en posthumanistisk interventionsstudie där forskaren installerat sig i två förskolors befintliga pågående praktiker, för att under nio månader tillsammans med barn och vatten utforska lokala vatten- och miljöfrågor. Forskningsprocessen utgick från barnens situerade här-och-nu kunskaper och lokala frågor om vatten och miljöfrågor, samt mångdisciplinära resurser i form av såväl kunskaper som metoder från geovetenskap och förskoledidaktik. Datamaterial, i form av teckningar, anteckningar, digitala bilder och filmer har producerats av förskolebarn och forskare gemensamt, och analyserats med stöd av posthumanistisk teori och berättande som metod inspirerat av Stengers, Haraway och Tsing. I ett sådant berättande formas och rekonstrueras text, bild, film och teori till nya narrativ som identifierar och problematiserar relationer mellan olika aktörer på samma eller på olika skalor, från molekylär till global. Det är dessa nyskapade och nyskapande berättelser med barn som kännare och medproducenter av kunskap tillsammans med vatten och andra aktörer; exempelvis problemet torka och dess effekter för liv eller problemet avloppsvatten i dagens samhälle, som sammantagna utgör forskningens resultat. Denna sammanläggningsavhandling består av en kappa och tre forskningsartiklar. Den första artikeln behandlar hur vatten kom att produceras som metod i utforskandet av vilka miljöfrågor som var angelägna förskolebarnen. Den andra artikeln handlar om förskolebarns, forskares och vattenspecialisters samhandlande med den hydrosociala cykeln. Den tredje artikeln fokuserar miljöundervisning i förskolan och uppmärksammar förskolebarns och forskares engagemang i vattenrening, med start i förskolebarns situerade kunskap om förorenat vatten och deras frågor om hur vatten kan renas.

The purpose of this doctoral thesis in early childhood education is, together with preschool children, to explore the actor, water, in different ways in order to explore, develop and create forms of and methods for engagement and participation in social and scientific environmental issues. More specifically, the purpose of this exploration with preschool children and water – as a specific actor and more-than-human partner – is to investigate how or with what methods it is possible to produce and encourage engagement, in which the preschool child is taken to be a connoisseur of our central contemporary environmental issues. The theoretical and methodological starting points for this project are taken in Posthumanist knowledge-creating practices with Donna Haraway, Isabelle Stengers and Anna L. Tsing as main sources of inspiration. The practical explorations, The water project, was done with preschool children, aged 3–5, and was carried out as a Posthumanist intervention study, for which the researcher installed herself in two preschools’ existing, ongoing practices. During the nine-month long water project the researcher and the preschool children together with the actor, water, explored local environmental issues in connection to water. The research process was based on the children’s situated knowledges and locally produced here-and-now questions around water and environmental issues. Other crucial actors in this process were multidisciplinary knowledges and methods from the fields of geoscience and early childhood education. The empirical material, consisting of digital images, films, drawings and notes, was produced jointly by the preschool children and the researcher, and analysed with the support of posthuman theory and storytelling, inspired by Haraway, Stengers and Tsing. With such storytelling, text, images, film and theory are shaped and reconstructed into new narratives that identify and problematise relationships between different actors on the same or on different scales, from molecular to global. These are stories produced with children as connoisseurs of local practices, co-produced with water and other actors; for example, the troubles of draught and its effects on organisms and the troubles of wastewater in contemporary society: stories which constitute the result of this research. This thesis consists of three research articles and an introductory text. The first article problematises the question of how water emerged as method in joint concrete explorations of water and which environmental issues that were important to the preschool children. The second article elaborates on the preschool children’s, researcher’s and water specialists’ engagement with the hydrosocial cycle as a common matter of concern. The third article draws attention to environmental education in preschool, in its focus on preschool children’s and researcher’s engagement with water purification, starting with the preschool children’s situated knowledge about polluted water and their questions about how water can be purified.

The aim of this article is to show how water emerged as a research method nearby and within a small stream during a 9-month fieldwork carried out with preschool children. The fieldwork was informed and shaped by the preschool children’s and researcher’s situated knowledges and their questions about environmental issues concerning water, absence of water, pollution and ethics. The empirical material consists of films and photos, drawings and field notes, produced together by the preschool children and the researcher during the research. The analysis draws on relational ontology and the writings of Isabelle Stengers and Donna Haraway. The article concludes with a discussion about what can be learnt from the study and its contribution to research within the fields of Early Childhood Education and Environmental Education.