Artikeln undersöker historiebruket i den politiska reformprocess i Finland som startade våren 1990 och utmynnade i lagen om kvinnors frivilliga militärtjänstgöring år 1995. Vilka kopplingar fanns det mellan den offentliga omvärderingen av kvinnors försvarsarbete under andra världskriget och den samhälleliga attitydförändringen i fråga om kvinnors militära arbete i det tidiga 1990-talets Finland? Undersökningen fokuserar på historiebruket i de statliga och politiska processer där frågor om kvinnor och försvar diskuterades och använder som material främst statliga utredningar och kommittérapporter samt riksdagstryck. Även de årtionden som föregick reformprocessen granskas översiktligt för att utvärdera i vilken mån åren kring 1990 utgjorde en minnespolitisk brytpunkt. Undersökningens frågeställningar gäller hur historiebruket utvecklades över tid, hur det skilde sig åt mellan olika grupper som deltog i debatten, samt hur detta historiebruk kan problematiseras och förklaras ur en genushistorisk synvinkel.

 Hur har arbete och försörjning format relationerna mellan män och kvinnor på landsbygden? Vad hände med genusordningen och levnadsförhållandena när villkoren för försörjning förändrades och människor satte sig i rörelse – socialt, mentalt och geografiskt?

I den här antologin kartlägger flera av Nordens ledande social- och genushistoriker landsbygdens historia från tidigmodern tid till mitten av 1900-talet. Norden och Finland står i centrum men sätts i relation till ett globalt sammanhang. Skribenterna tar avstamp i de nyaste perspektiven inom intersektionell genushistoria, erfarenhetshistoria och transnationell historia. Antologin utmanar också uppfattningen om landsbygden som en socialt och historiskt stillastående miljö.

Bokens första del fokuserar på försörjningen i agrara samhällen och på komplexiteten i förhållandet mellan arbete och kön. Den andra delen kretsar kring rörlighet, både lokalt och över nationsgränserna, och den tredje delen diskuterar hur landsbygdens modernisering har påverkat människors upplevelser av förändring, samhörighet och identitet.

This article traces the political process towards full formal integration of women in the military professions in Scandinavia and Finland, investigating the shifting roles played by military labour demands and politics of gender equality. It provides the first comparative overview of these developments in the Nordic region. The analysis demonstrates the importance of historical continuity in women’s military participation. Due to military labour demands, women were throughout the post-war decades recruited into a range of auxiliary, voluntary and hybrid capacities in the Scandinavian armed forces. The reforms opening the military professions to women in Denmark, Norway and Sweden in the 1970s were the outcome of a double crisis, as military needs for the regulation of these women’s organisational status coincided with new political demands for gender equality in the labour market. Corresponding reforms in Finland were delayed by the country’s lack of continuity in women’s military participation as well as its sufficient supply of male military personnel. A common Nordic model of gender and military work nonetheless emerged in the 1990s, marked by equal rights to military participation for women on a voluntary basis, combined with mandatory military conscription for men.