This chapter deals with East Asian-inspired gardens in Sweden in the first decades of the twentieth century as expressions of material culture and cultural encounters. How can we understand and interpret the widespread interest in East Asian-inspired gardens during this period? Who were the main characters and what were their driving forces? We see a migration of garden ideals from East Asia to Europe, and to Sweden, but also a translation and migration of religious or spiritual expressions and artefacts of religious meaning to private non-religious gardens. What made thousands of years of history, traditions and ideals interesting as representations of ‘modern’ or ‘new’ garden design? What were the challenges and possibilities in transferring flowers and trees of East Asian origin to a Swedish climate? And what about stylistic transformations, different light and landscape? Few persons in Sweden had travelled in Asia in those days, but among a cultural élite with professional interests in East Asian landscape architecture, architecture and art, spirituality and philosophy that was a minor problem. Stockholm offered many opportunities to get acquainted with East Asian cultural expressions through exhibitions, public talks and newspaper articles, and even films, besides available books on Japanese gardens in English. Among the well informed, we find writer and ethnographer Ida Trotzig, art historian Osvald Sirén, garden designer Rudolf Abelin and architect Cyrillus Johansson, who all made their take on East Asian-inspired gardens. A biographical approach permits a discussion about individual identities, ideas and personal histories of the creators in relation to social, political, artistic and cultural encounters and mobility.

Ester Claesson ritade konstfulla trädgårdar för statsråd och kulturpersonligheter, Inger Wedborn fick Marabouparken att blomstra och Ulla Bodorffs kontor planerade närmare hundra folkparker, spridda över hela landet. De kvinnliga trädgårdsarkitekternas entré i en mansdominerad bransch vid 1900-talets början sammanfaller med det moderna Sveriges framväxt. Sjukhusparker, industrier och lekplatser skulle gestaltas, likaså uteplatser och gårdar vid förorternas hyreshus, radhus och villor. Med sådana uppdrag kom många kvinnor att göra viktiga insatser, i en yrkesroll som fick allt fastare kontur.

Här tecknas deras porträtt – några kända, flera närmast bortglömda – och deras historia: hur de ordnade sin utbildning utomlands när dörrarna var stängda i Sverige, hur de startade kontor, skapade kontaktnät och publicerade böcker och artiklar. En yrkesgrupp som ofta hamnat i skuggan av manliga kollegor träder fram, och många idag okända och inte sällan försvunna parker, trädgårdar och utemiljöer av mångskiftande slag presenteras. Detta pionjärarbete omfattar också fotografier, ritningar och skisser, ett rikt bildmaterial som till stora delar publiceras för första gången.

Många kulturhistoriskt värdefulla gröna miljöer riskerar idag att exploateras i samband med förtätning och ökad bebyggelse. Avsaknaden av långsiktiga planer, noggranna studier och inventeringar av dessa miljöer bidrar till bevarandeproblematiken och osäkerheten kring deras värden. Det räcker inte att försöka fastställa dessa värden inför samrådshandlingar, då är det som regel alldeles för sent.