Journalistikens nyhetsvärderingar premierar det mest exceptionella och därför har också skjutvåldet och sprängningarna fått en framskjuten plats i medierna under de senaste två decennierna.  Under valrörelsen kunde vi iaktta hur den allt överordnade skildringen av våldsbrottsligheten kom att behandlas som en stor nationell kris. 

En samsyn mellan högersidans partier och Socialdemokraterna som försökte övertrumfa varandra med förslag om hårdare och mer långtgående förslag om straff, var det som framträdde allra tydligast i de olika mediedebatterna. Genom den fokuseringen och ensidigheten krympte utrymmet för andra viktiga framtidsfrågor samman. 

I kapitlet analyseras hur våld och extremism skildrats i svenska tidningar. Den empiriska studien bygger på ett urval av sju svenska tidningar; Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs Posten och Sydsvenskan och omfattar fyra ettårsperioder 1990, 2000, 2010 och 2019. För vart och ett av åren har slumpmässigt valts 14 dagar under vilka tidningens innehåll granskades. Sammanlagt har 813 artiklar om våld och våldsam extremism hittats och analyserats. Av kapitlet framgår att tidningarnas bevakning av våldsproblematiken är omfattande, att nyhetsartiklar dominerar samt att de två kvällstidningarna står för hälften av de riktigt stort uppslagna artiklarna. Generellt kan bevakningen inte anses ha ökat under de senaste decennierna. Däremot observerar författaren att andelen ledarartiklar som berör frågor rörande våldet har ökat påtagligt, vilket tyder på att våldsfrågan har fått större politisk betydelse. En fjärdedel av alla artiklar hänvisar till anonyma källor, något som riskerar att underminera journalistikens trovärdighet.

Författaren finner att bland de olika aspekterna på våldet är det våldtäkterna som får det största utrymmet, följda av skildringar av dödligt våld. En annan observation är att våldet skildras något olika i de tidningar som ingår i urvalet. Det handlar både om i vilken utsträckning våldet skildras och vilka typer av våld som skildras. Våldsbejakande extremism utgör en begränsad del av rapporteringen, men inom denna har mest uppmärksamhet riktats mot högerradikal nationalism.

The objective of this chapter is to describe and discuss some important political journalism development trends in Denmark, Finland, Norway, and Sweden. The term political journalism traditionally refers to news, commentaries, and other genres related to the coverage of political processes, institutions, and policy questions. It is, however, difficult to draw a clear dividing line between political news and other types of current affairs coverage. While political logic once dominated the discourses of political journalism, the emergence of the news media as an independent institution gave journalists a substantial definitional power and an ability to define the communicative rules of the game, but professional political sources quickly learned to exploit news media logics for their own aims and objectives. During the last decade, the growth of social media networks and the relative weakening of the legacy media has created a less stable situation for the negotiation of control between journalists and their sources.

I detta kapitel berör jag brottsjournalistikens historia, den svenska kriminaljournalistiken och kriminalpolitikens parallella utveckling, diskuterar några olika perspektiv på relationen mellan rättsväsendet och medierna samt journalisters roll som kritiska granskare av olika rättsfall. En viktig kunskap som medieforskningen bidragit med och som på olika sätt diskuteras i kapitlet är att det inte finns någon enkel korrelation mellan brottsutveckling och brottsrapportering. 

Sverige är en världsmästare i en mycket speciell och korruptionsbenägen politisk gren: snabb och obehindrad vandring fram och tillbaka mellan politik och lobbying. Dörrarna svänger friktionslöst: Den ena dagen minister, statssekreterare eller riksdagsledamot, nästa dag PR-konsult, lobbyist hos vapenproducenten SAAB eller rådgivare för Goldman Sachs. I praxis betyder det att en toppolitiker – utan att någon offentlig insyn existerar om hens kontakter och framtidsplaner – kan påverka politiska beslut som främjar senare karriärmöjligheter som PR-konsulter och näringslivslobbyister. I kapitlet diskuteras några av de demokratiproblem som vi menar är knutna till en samhällsutveckling där privat, kommersialiserad lobbying spelar en växande politisk roll och där politiskt tillitskapital kan utnyttjats kommersiellt. Först definieras och diskuteras begreppet lobbyism, därefter dryftar vi den ekonomiska och politiska bakgrunden till PR-branschens framväxt. Vi går också mer konkret in på politiska karriärer ”i svängdörrarnas rike” och ger två exempel på politisk påtryckarmakt; kampanjen för att hindra begränsningar av möjligheterna till vinst i välfärden och vapenlobbyns rekrytering av politiker. Efter detta diskuterar vi mer generellt vilken typ av kompetens som är till salu på denna konsultmarknad. I slutavsnittet pekar vi på behovet av ökad öppenhet och hårdare reglering av ett politiskt system där politiskt förtroendekapital i rask takt förvandlas till en ordinär vara på marknaden.  

How could the Holocaust happen - and why did the surrounding world not react? During the first decades after World War II, in Sweden as in many other countries, a common answer was we did not know. The argument is still used. However, today we know that testimonies about the mass murder in concentration camps were spread through both diplomatic channels and international news reports. To what extent did this information also reach the Swedish citizens, living in a neutral nation? In this article I present two studies. One study analyses Swedish news about Jews from January 1933 to the end of May 1945. The results show an interest in Jewish questions throughout the 1930s, culminating in 1938 (Kristallnacht), but with a decreased attention thereafter and with very limited reporting in 1940 and 1941. A second study analyses articles about the extermination camps in Germany and Poland in 1938-1945 and shows that bits and pieces of news information can be found, but the publications are at the same time limited in facts and restricted in coverage. Information control by Swedish authorities and self-censorship contributed to the silencing of the German war crimes and the normalisation of not knowing.

I studien undersöks hur kriminaljournalistiken i Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter förhöll sig till att namnge brottslingar 2014 och 2019 med möjlighet att jämföra bakåt med hur Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten gjorde under 1900-talet. Den övergripande slutsatsen är att tidningarnas praxis blivit mer återhållsam med tiden. I början av 1900-talet identifierades regelmässigt misstänkta brottslingar. I dag namnges brottslingar betydligt mer sällan. Det fanns däremot få skillnader vad gäller namngivning mellan 2014 och 2019 i undersökningen. Expressen publicerar båda åren oftare namn än Aftonbladet som i sin tur gör det oftare än Dagens Nyheter. Alla tidningarna publicerar oftare namn när det gäller brott mot person än mot egendom. Och de är alla tre restriktiva med att ange etnicitet hos brottslingar. Sett i längre perspektiv har namnpubliceringen i DN i nutid jämfört med DN och GP vid olika jämförelsepunkter under 1900-talet också minskat över tid, med ett undantag. Det gäller namngivning av personer som begått egendomsbrott eller ”övriga brott” på 1960- och 1980-talet. Där namnges fler i dag än då. För brott mot person minskar namngivning tydligt år efter år.

The term ‘think tank’ represents a heterogeneous concept and is used to characterise a diverse group of organisations. This diversity also characterises the Swedish organisations and institutions that currently fall under the think tank umbrella. In the Swedish political context, most organisations known by the public and news media as think tanks are advocacy organisations with an unambiguous ideological and political profile. Further, during the last decade, we have seen a proliferation of independent, self‐declared think tanks with more specific policy agendas, such as the environment and health care. However, according to the broader understanding used in global rankings, the Swedish think tank landscape includes a range of research institutions in different policy areas. Some receive funding from the Confederation of Swedish Enterprise, corporations and private donors; others are government‐funded, with Stockholm's International Peace Research Institute as a prominent example. The aim of this article is to map the Swedish think tank landscape and its borders and analyse the roles of different types of think tanks in consensual or confrontational policymaking. Strategic differences among these types are related to historical background and funding. While government‐funded and some policy‐sector think tanks typically represent a tradition of consensual policymaking, those funded by the Corporation of Swedish Enterprise and other business interests represent a post‐corporatist development advocating neoliberal ideas and assuming a confrontational role in the expansion of private ownership and market solutions.