Går det att hångla med historia? Ja, det finns i alla fall de som försöker. Rent handgripligen går det ju till exempel att slingra sig runt en stilig antik staty, använda en 1700-talsdildo eller pussas med vadmalsklädda personer under någon medeltidsfestival. I vidare bemärkelse kan historiehångel handla om den sinnliga tillfredsställelsen av att dra åt en korsett eller bli rörd av ett kostymdrama på bio.

Den här boken undersöker hur det nya millenniets historievurm tar sig njutningsfulla uttryck i en tid när framtiden ter sig mörk bortom klimathot, krig och pandemier. Kanske handlar det ökande historieintresset bara om att med fantasins hjälp drömma sig bort en stund, eller så är det inte särskilt oskuldsfullt. Oavsett syfte så har begäret efter det förflutna något viktigt att säga om vår egen samtid.

This article argues that the various conspiracy theories surrounding the Swedish Academy scandal constitute historical parables. Clichéd representations of the 18th century came in handy in the public debate, especially when Katarina Frostenson and Horace Engdahl refuted the accusations of sexual abuse aimed against Frostenson’s husband, who was called the ”cultural gure.”  Focusing on the writings of and interviews with these two members of the Swedish Academy, three main tropes are found: ”The Revolution,” ” The Conspiracy,” and ”The Libertine.” Concluding remarks point out that historical parables and the idea of ”similarity” between past and present presupposes the past as an immovable entity possible to continually revisit, even though the past only exists in our interpretations of it. However, the opposite concept of static ”difference” between past and present is not satisfactory either, but since theory of history  tends to be locked in a dichotomy of either ”similarity” or ”diiffrence” the article finally suggests perspectives inspired by postcolonial and queer theory in order to transgress this contrariety