Hur kunde en populär artist bygga sin karriär i musikindustrins gryning? Dragspelaren och kompositören Karl Karlsson "Calle" Jularbo (1893-1966) var en av 1900-talets mest kända musiker i Sverige. Han föddes i Jularbo, Avesta, som ett av elva syskon, son till gårdfarihandlaren Alfred Karlsson och Selma Meijer, av "resande-" eller romani-ursprung. Calle Jularbos musik, liv och instrument dragspelet, kan förstås som djupt rotade i den svenska traditionella musiken, samtidigt som hans karriär som musiker utvecklades i ett intimt samspel med den tidigt framväxande musikindustrin.  

Ernst Rolf är fortfarande ett känt namn för de flesta som är intresserade av svensk populärmusik och underhållningshistoria, trots att han avled i förtid redan 1932. Hans namn förknippas ofta med 1920-talets eleganta lyxrevyer och kända låtar som ”Ju mer vi är tillsammans” och ”Jag är ute när gumman min är inne”. Men Rolf var mer än en lysande, karismatisk underhållare: han var en föregångsman och katalysator för populärmusiken i den framväxande tidiga svenska musikindustrin. Om Calle Jularbo, som han samarbetade med, har det absoluta rekordet i inspelningar i Sverige, ligger Ernst Rolf inte långt efter med sina 851 inspelningar – ofta inspelade med teknisk perfektionism på Odeon. Därtill var han själv både skivbolagsdirektör för det engelskt inspirerade bolaget Rolf Winner Success, liksom förlagsman med Ernst Rolfs musikförlag där han förlade mängder av svenska kompositioner. På många sätt var han både en av sin tids mest kända svenska artister liksom en inspiratör och ”isbrytare” (Gullö et.al) för ett flertal olika tendenser i svensk populärmusik och musikindustri, som pekade mot framtiden. Som artist och ”producent” – ett begrepp som ännu inte användes men som fanns i praktiken – gjorde han, bland mycket annat, ett flertal inspelningar med den jämnårige dragspelsvirtuosen Calle Jularbo. Det var ett gynnsamt samarbete som präglades av deras gemensamma ursprung i Dalarna och en till synes gemensam, modern, professionell attityd till musikskapandet och inte minst produktionen av inspelningar.

I denna presentation diskuteras dels Ernst Rolf som musikindustriell föregångsman, dels några av hans elektriska inspelningar och produktioner med Calle Jularbo från den andra hälften av 1920-talet. Jag diskuterar slutligen hur deras samarbete kan förstås som en viktig del av det svenska musikundrets förunderliga förhistoria.

This study examines the conditions for innovation in classical music production through mobile recording and production practices in three Swedish case studies from the 1940s to 2021: the labels Recorda/Discofil/Swedish Society Discofil, BIS records, and Antennae Media. The first case study involves Discofil and its recording tours in the early 1950s. Discofil’s Hans Peter Kempe and Mark Blomberg traveled around Sweden by bus and car and made innovative recordings of amateur choirs and orchestras, for example, the acclaimed choral composition and recording “Sveriges flagga” by Hugo Alfvén, who conducted the Kempekören choir in 1952. The second case study is Robert von Bahr’s BIS Records and its advanced low-budget mobile recordings of international classical repertoire, released on LPs during the 1970s and 80s, such as Joculatores Upsalienses’ Antik musik på Wik LP, 1974. The third case study is Lars Bröndum’s Antennae Media 2020 to 2021. During the Covid-19 pandemic, composers used their personal networks to produce and release music through the Internet and streaming distribution channels. Composer/producer Lars Bröndum’s “Aleatoric Chamber Ensemble” recorded a newly written graphic composition in various locations, after which he edited the parts into 139 electroacoustic compositions, challenging the idea of mobility when recording. How innovation in recording and production has occurred and in what forms it has appeared, how the mobile recordings primarily are situated in a “place” or “non-place” and mediatized – and how the music is shaped in that process – is discussed in the article. This study thus investigates and compares – in a historical and Swedish context – the changed conditions for innovation in mobile classical music production: the individuals involved, the technologies, the practices and the networks used. It also discusses changing attitudes of the idea of “nation” and Swedish music, from national musical pride to anti-nationalism.

I denna presentation diskuteras hur olika musikformer och genrer utvecklades i relation med varandra under 1950-talet, då det togs stora innovativa steg vad gäller musikteknologisk praxis och kompetens inom de företag och institutioner som vid tiden producerade inspelad musik i Sverige. Den nya svenskägda grammofonindustrin (till exempel Metronome, Grammofon AB Electra), public service-radion (Radiotjänst/Sveriges Radio) samt filmindustrin (AB Europa film, Svensk Filmindustri) var alla viktiga centra för samtidens musikproduktion: från rock’n roll- och jazzmusik och klassisk musik via filmmusik till folkmusik. Dessa institutioner tycks bilda ett slags svenskt musikindustriellt mediakluster som tidigare inte har fått någon egentlig belysning. Frågor att fundera över kan vara hur man bytte och utvecklade kompetens, hur musiken utvecklades till en både levande och medierad ”konst”. Det finns ett antal namn från den här tiden – ingenjörer, musiktekniker, producenter, programmakare, musiker, tonsättare – som var verksamma på flera nivåer och inom flera fält och som i olika slags nätverk med varandra åstadkom väsentliga insatser. Man kan nämna projekt som Metronomes LP-produktioner med klassisk musik, filmmusik, inspelningar med amatörorkestrar och -körer samt spelmän, som några av de som genomfördes under 1950-talet, där såväl nätverken, praxis och produktionerna kan undersökas från olika teoretiska perspektiv. 

This ethnomusicological, anthropological, and archaeomusicological study examines pre-modern conceptualizations of sound, ‘music’, and spatiality in northern Sweden before trains, electricity, gramophone, and radio arrived, through the lens of a specific body of material: mentions of sound and ‘music’ in recorded folklore accounts of the supernatural race known as the vitra and the ‘supernatural’ infrastructures known as vitra paths. The article introduces an extensive body of material – including both written records and sound recordings – from the northernmost landscapes of Sweden, especially Lappland, Västerbotten, and Ångermanland, with particular emphasis on Lycksele and Degerfors parishes. According to folklore, the vitra lived underground, in the woods, inside the mountains, and outside human culture. They were encountered along the paths they traveled through in the landscape, and especially in auditory and musical experiences. Vitra beliefs are documented in oral descriptions and in Sámi vuole, Swedish herding tunes, and other tunes attributed to vitra. Vitra ‘music’ has been described as strong, beautiful, chromatic, and dissonant, and could be vocal or instrumental. This study addresses the pre-modern reception of sound and ‘music’ through theories of hearing/listening, soundscapes, and acoustemology. It offers new perspectives on how people in the area studied have understood their sounding reality in relation to natural spaces, landscapes, and soundscapes. It presents an interpretation of the cultural meanings of vitra paths as an originally Sámi concept related to shamanism and Saivo, which mixed with Swedish and Finnish folk beliefs. The resulting transculturation was specific to the area and produced the acoustemological and sound-musical-spatial infrastructure concept of vitra paths, which have been perceived – along with vitra sounds – as spatial framings of vitra areas. The study ends with a discussion of pre-modern conceptualizations of sound and ‘music’ before the modern concept of music was established in northern Sweden (and all of Western culture) with the advent of modernity.

Toivo Burlin: “Symptom of the universe“ – Behind “music”, beside musicology

There is a broad, name-, and concept-less phenomenon approximately called “sound” behind what in the Western world is called “music” – not yet understood. Therefore, I will argue for the need of a fundamental rebuild of the concepts, questions, and visions of musicology. The principal challenge could be to critically investigate this phenomenon, beside the concepts of “music”, and the scholarly tradition(s) of musicology. Musicology still is, and despite the complementing traditions of ethnomusicology and other sub disciplines, captured in a conservatory tradition from the 19th century – let’s mention the paradigmatic importance of music theory, rather than acoustics, in the centre of curriculum. Therefore, defining musicology’s borders against other (music) disciplines is a non-question. Contrary, we need to cross disciplinary borders more and abandon them.

With the purpose of better understanding the phenomenon sound we maybe can understand the specific in the Western concept of “music” – as well as other conceptualizations of sound, tones, and rhythms – better. “Music’s” development since the beginning of modernity, shows that it is a time-bound construction, that probably will be a historical parenthesis. Therefore, we must takethe product of intersecting social relations. This interpretation of space will serve as a base for a feminist approach to the concept’s dominance today globally, seriously. It is historically recent: thoroughly established and contextualized the last one hundred and fifty years under influence from concert and opera houses, modern recording technology, copyright laws, media systems, and new arts. All this seems to make it obvious that “music” really exists – in all human history, all cultures, that is, universally – but it is an idealistic illusion. In music archaeology and sound studies, the universality of the concept is rightly questioned, and it should be questioned on a more principal level.

One example of pre-modern “music” concepts, not understood, is the sounding vitra paths in Northern Swedish folklore. They were connected to old beliefs in magic, shamanism and the Underworld: the “melodies” and “sounds” of the supernatural vitra, along their physical paths in nature, is not possible to interpret and understand within a traditional musicological terminology, but rather needs to be interpreted through the lenses of anthropology and sound studies. And this is, I think, a symptom of the conditions in the musicology universe. Probably, there is also other more or less forgotten conceptualizations of sound and “music”, that points in the direction of a – much needed – de-construction of the normative aesthetics and value criteria of Western music concepts that still is implicit in paradigmatic musicology – and that prevents development of innovative, original perspectives of the sounds that we hear and create.

I denna presentation undersöker vi dragspelaren och artisten Calle Jularbos tidiga karriär och hur hans verksamhet var sammanflätad med den tidiga musikindustrins utveckling. Jularbo dök upp som ett ”underbarn” och var tidigt turnerande artist. Som 20-åring var han redan professionell musiker. Vid den här tiden lockade revyer storpublik: populära sånger från dem spelades in och  spreds i både nottryck och på grammofonskivor. Revykungen Ernst Rolf på 1920-talet är ett  tidigt nav i den svenska musikindustrin, som likt ett svenskt Tin Pan Alley snart genererade mängder av “örhängen” eller “schlagers”. Calle Jularbo, som samarbetade med Rolf, påbörjade sin musikaliska karriär mitt i den här utvecklingen som en ”kulturell entreprenör” – han tog alla chanser han fick att spela och spela in sin musik, på sin väg mot att bli en ”rockstjärna innan konceptet uppfanns”. Jularbo var mångsidigt aktiv, och vi presenterar några nedslag i några av hans viktiga arenor: dansbanor och kulturinstitutioner som Folkets Park och Folkets Hus, den tidiga biografscenen, dragspelstävlingar samt hans på fonogram mångfaldigt inspelade och medialiserade låtar – som han ibland var upphovsman till och ibland inte – men som han gav sitt omisskännliga sound som dragspelare: sånger som ”Livet i Finnskogarna” och ”Drömmen om  Elin” blev svenska evergreens som även satte avtryck internationellt. Han var samtidigt en musikalisk pionjär som utvecklade Gammaldans-genren och spred den till en bred publik när den tidiga musikindustrin växte fram. Hans kompositioner, exempelvis "Drömmen om Elin," exemplifierar det för musikern Jularbo komplexa samspelet mellan inspiration från tidigare låtar och tradition, omarbetande och re-interpretation. Vi utvecklar diskussionen om Jularbos bidrag som ”entreprenör”, inte bara framstående dragspelare, arrangör och kompositör, utan som en konstnärlig kraft som aktivt utvecklade musikliv och tidig musikindustri. Hans tidiga engagemang i olika medier och arenor illustrerar dessa tidiga insatser och grunden för hans långsiktiga inflytande på den nationella musikscenen och musikindustri

Hur har musiken fått nya betydelser och innebörder genom moderniteten – och specifikt under en av dess inflytelserika högperioder, modernismen?

Jag kommer presentera några kritiska perspektiv på hur begreppet ”musik” utformats genom processer av modernitet och musik-teknologi till ett modernt koncept, som idag blivit postmodernt i betydelsen eklektiskt, med upphävandet av etablerade hierarkier.

Inom musikvetenskapen är det välkänt att begreppet ”musik” som beteckning på praktiskt musikutövande dyker upp i exempelvis svenska språket från 1500-talet. Men det är mindre känt att det först är under 1900-talet som det får ett genomslag i breda folklager som beteckning för många slags ljudande aktiviteter. ”Musik”, i betydelsen ett koncept om en konstart, är modernt.

När det med fonografen på 1870-talet blev möjligt att spela in ljud och musik och därtill – och i än högre grad – från decennierna före och efter år 1900 även massproducera och distribuera musik globalt på grammofonskivor, kom teknologin och de medier som spred musiken som fonogram och radio starkt påverka all musik och synen på den – den moderna, men även den förflutna.

Men hur var det före modernismen? Vad glömdes bort eller förträngdes när modernitetens processer sköljde över civilisationen? Musikarkeologer och -antropologer har visat att begreppet musik etablerades förbluffande sent på många håll i Europa – bland landsbygdens befolkning i Norden för cirka 100 år sedan – vilket krävde en djupgående mentalitetsförändring utanför den elit som arbetade professionellt med musik. För samtidigt som den musikaliska modernismen slog igenom på 1920-talet, fanns en annan mänsklig auditiv verklighet runt knuten. Andra, äldre synsätt på vad ”musik” kan vara – som kommunikation mellan människor, djur, naturväsen – glömdes i många fall bort, då den saknade skriftlig tradition. Det finns dock spår att hitta av detta nästan glömda. Hur kan begrepp och ett narrativ formuleras som berättar något om denna andra historia – och vad betyder”musik” idag?

På vilket sätt har moderniteten, medierna och teknologin  förändrat människans uppfattning om musik? Toivo Burlin  skriver om en förmodern värld där föreställningar om naturväsendet vittras ljud- och musikuttryck satte sin  prägel på de nordsvenska landskapens klingande, spatiala  och temporala geografi.