Forskning visar att läsande lärare kan skapa en mångsidig undervisning där eleverna blir engagerade i olika typer av läsning. Intresse och entusiasm smittar och lärarens betydelse som förebild har stor relevans för elevernas läsutveckling. Dock är inte alla blivande lärare entusiastiska läsare. Dilemmat är således att lärarstudenter som inte själva läser sannolikt är mindre benägna att sprida läsintresse och läsglädje. För att undersöka detta i en svensk kontext genom det teoretiska perspektivet literacy och literacyhändelser baserar vi våra analyser på närmare 300 enkätsvar från lärarstudenter. Syet med studien är att kartlägga lärarstudenters möte med berättelser genom literacyhändelser under sin uppväxt och deras deltagande i literacyhändelser som lärarstudenter. Resultaten visar att det finns olika erfarenheter av literacyhändelser i relation till läsning och att berättelser framträder genom olika medier, exempelvis film, bland lärarstudenterna. Ungefär hälen av lärarstudenterna på de representerade lärarprogrammen säger att de oa läser skönlitteratur och är vaneläsare. Att så många som cirka en tredjedel av de lärarstudenter som läser för att bli mellanstadielärare uppger att de sällan eller aldrig läser skönlitteratur är dock anmärkningsvärt. Studiens didaktiska implikation ger en antydan om behovet av att lärarutbildningen ännu mer aktivt bidrar till studenternas läsintresse. Detta kan göras genom en ökad grad av sociala aktiviteter kring läsning och genom intresseväckande texter samt möta de literacyerfarenheter som studenterna har med sig till lärarprogrammen. 

Ungas intresse för läsning är en fråga som engagerar på flera plan. I skolan axlar svenskämnet ett stort ansvar för elevernas utveckling som läsare. Högläsning som metod för att främja läsmotivation och engagemang vinner terräng även i högre årskurser. Artikelns syfte är att belysa elevers perspektiv på skönlitterär läsning och högläsning av skönlitteratur i skolan, och den söker svar på följande forskningsfrågor: Vad berättar elevernas utsagor om deras litterära tänkande och litterära föreställningsvärldar?, Vilken bild av litteraturläsning i allmänhet och högläsning i synnerhet ger eleverna uttryck för? och Hur anser eleverna att litteraturundervisningen kan utvecklas? Genom fokusguppsamtal med elever i årskurs 9 bidrar den här artikeln med ett elevperspektiv. 

Studiens teoretiska ram utgörs av litteraturdidaktisk teori, bland annat om högläsning. Langers (2017) begrepp föreställningsvärldar och olika positioner en läsare intar i relation till en litterär text bidrar även till studiens metod och används som analysraster. 

Studiens resultat visar på såväl läslustbegränsningar som möjligheter i litteraturundervisningen. I fokusgruppsamtalen är eleverna engagerade och den kvalitativa innehållsanalysen visar att de rör sig mellan Langers olika positioner i relation till den roman de läst, men även till andra texter, och därmed visar exempel på litterärt tänkande. Deras uppfattning om läsning i skolan präglas av en nyttodiskurs. De är till del kritiska mot högläsning, då den ter sig långsam. För en mer intresseväckande undervisning önskar eleverna bland annat större utbud av texter, möjligheter att påverka litteraturval och fler boksamtal. Resultaten pekar på att litteraturundervisningen bättre kunde utnyttja de undervisningstillfällen och fördjupningar som elevernas engagemang i den litterära texten öppnar för.

This chapter centers around creative multimodal learning in relation to the reading of literature. Through a focus on the ‘reading of “things”—artifacts, objects, texts’ (Johnson & Enriquez, 2016: 273), the chapter highlights the interplay between text, learning and ‘the sensual, affective, materiality of bodies’ (Hughes, 2016: 124; cf. Vasudevan, 2010). Building on a phenomenological approach to the embodied dimensions of literacy in time and place, we also acknowledge how expressions of individuals as literate beings are contingent upon personal histories as well as institutional norms (Enriquez, 2016: 51). More specifically, the chapter draws on a collaborative drama-based literary project in a linguistically diverse secondary classroom in Sweden. Within the frame of such a drama-based ‘embodied pedagogy’ (Rothwell, 2011: 582), the reading of a detective novel was embedded in a range of creative multimodal learning activities comprising corporeal engagement through ‘material-discursive’ and ‘emotive’ meaning-making (see Johnson & Kontovourki, 2016: 5). The project was introduced by the authors, and one teacher, Nicole, invited us to work collaboratively in her class. The aim was to investigate and discuss student expressions of literary engagement within the drama-based frame and the possible significance of observed embodied engagement for pedagogical approaches to literature. In this chapter, we focus specifically on three of the students: Nura, Omar and Mustafa (pseudonyms).

This study explores teacher perspectives and beliefs on writing instruction in the Swedish Language Introduction Program (LI) through interviews with six teachers in Swedish as a second language. The study was guided by the following research questions: How do the teachers construct the students discursively, including the students’ educational background and prior knowledge? How do the teachers frame writing instruction, as evident by their discourses? LI is an upper secondary school program framed for newly arrived students, 15 to 18 years old, who need to qualify for mainstream programs by attaining the goals of compulsory school year 9. The study is framed within theory on second language writing instruction and teachers’ beliefs. The teachers’ discourses of writing instruction were analyzed against theory on second language writing instruction, genre pedagogy, and practices of care, and related to the teachers’ discursive constructions of the group of students as vulnerable and heterogeneous. All teachers exploited genre pedagogy, with its emancipatory aims, to enable access to the genres of schooling. The teachers’ expressed aims were directed toward long-term goals, such as employability and democratic participation. The teachers were firmly based in both theory and experience, which the demanding context seemed to require. In spite of indisputable challenges, the teachers conveyed a sense of belief in the possibilities of teaching.

Syftet är att studera hur ämneslärarstudenter reflekterar över att arbeta med skönlitterära texter i L1-lektioner (svenska). Materialet består av inspelade handledningssamtal mellan studenterna och deras didaktikhandledare under praktikperioder i Sverige respektive Finland. Resultatet visar att tyngdpunkten i studenternas reflektioner förskjuts från undervisning som representation under förhandledningen till undervisning som samspel och undervisning som erfarenhet under efterhandledningen.

The aim of this article is to explore a teacher perspective on issues of equity for pupils in online teaching during lockdown in the first period of the COVID-19 pandemic. Using the concepts of horizontal and vertical equity and equal educational opportunities adapted by Maiztegui-Oñate and Santibáñez-Gruber, we study how the changed conditions during online teaching affected issues of equity for pupils and what action the interviewed teachers took that promoted equity in teaching. The data was collected through interviews with twelve teachers in years 5­–9, in Swedish-medium schools in Finland, from April to June 2020. Qualitative content analysis was used. The results show that the horizontal equity is robust, although the teachers noticed challenges related to access to teaching, especially in the areas of the changed forms of interaction, increased amount of texts and lack of structures. The teachers took different steps of action in all three areas e.g. emphasising keeping contact with pupils, clear instructions, use of digital affordances, feedback and structure, thus displaying pedagogical autonomy and creativity. By that the teachers promoted equal education for all. The study shows the significance of professional teachers’ work in exceptional circumstances.

In this study, we follow a student teacher who has been given the assignment in her first school placement to work with August Strindberg’s A Dream Play, in Year 2 of upper secondary school. The class she is teaching consists of 22 boys in the technology programme. Her challenge, as she herself expresses it, is how to get the pupils to experience A Dream Play as a meaningful text that concerns them and their lives. The theoretical frame of reference consists of theory of literature instruction, and a model of investigative-oriented literature instruction is used in the analysis to show how the teacher student carries out instruction and challenges the pupils to use different kinds of interpretative strategies. The results indicate that this instruction involves a number of features that characterise such literature teaching practice, for example, by giving pupils opportunities to connect their own experiences to Strindberg’s play, and having them use their own interpretations and experiences to create a video. In this way, the instruction becomes situated in the classroom context and has an aesthetic and creative dimension. The pupils are also challenged to do a close reading of an excerpt and try out their interpretations in dialogue with their classmates.In this study, we follow a student teacher who has been given the assignment in her first school placement to work with August Strindberg’s A Dream Play, in Year 2 of upper secondary school. The class she is teaching consists of 22 boys in the technology programme. Her challenge, as she herself expresses it, is how to get the pupils to experience A Dream Play as a meaningful text that concerns them and their lives. The theoretical frame of reference consists of theory of literature instruction, and a model of investigative-oriented literature instruction is used in the analysis to show how the teacher student carries out instruction and challenges the pupils to use different kinds of interpretative strategies. The results indicate that this instruction involves a number of features that characterise such literature teaching practice, for example, by giving pupils opportunities to connect their own experiences to Strindberg’s play, and having them use their own interpretations and experiences to create a video. In this way, the instruction becomes situated in the classroom context and has an aesthetic and creative dimension. The pupils are also challenged to do a close reading of an excerpt and try out their interpretations in dialogue with their classmates.

Den här artikeln handlar om en fallstudie gjord i en flerspråkig svensk grundskola. Eleverna i årskurs fem ska lära sig skriva fängslande texter, och vi följer ett förlopp där två lärare planerar och genomför undervisning. Syftet med studien är att undersöka undervisning där skönlitterära texter används som utgångspunkt för elevernas skrivande, samt diskutera den skönlitterära textens potential i litteracitetsarbete med elever. Våra forskningsfrågor handlar om vilka aspekter av undervisningen som hamnar i förgrund respektive bakgrund i lärarnas planering och i den genomförda undervisningen. Vi frågar också vilka spår av undervisningen som syns i de texter eleverna avslutningsvis skriver. I den teoretiska bakgrunden lyfter vi bland annat didaktisk och skrivpedagogisk teori samt teorier om undervisning som gynnar elevers litteracitetsutveckling. Materialet består av videofilmer, fältanteckningar, modelltexter och elevproducerade texter. Lärarnas planering analyseras med avseende på vilka didaktiska överväganden de gör. I den genomförda undervisningen identifierar vi sju skrifthändelser. De tre spökhistorier som utgör modelltexter, liksom de elevproducerade texterna, analyseras enligt en litterär analysmodell, med avseende på bland annat motiv och genremarkörer. Resultatet visar att lärarnas bedömning av elevernas språkliga förmåga leder till att deras förväntningar på eleverna är låga, vilket påverkar valet av modelltexter, men även lektionens skrifthändelser. Vår slutsats är att elevernas engagemang under lektionerna och deras texter tyder på att högre förväntningar i form av litterärt mer avancerade texter, samt starkare inramning och stöttning, hade utmanat dem till ännu starkare prestationer.

Despite a growing body of research on multimodal writing, scholars still express a need for formal frameworks for discussing multimodal literacy practices and call for research on multimodality in education that develops a vocabulary to approach multimodal texts in teaching. This study answers this call by presenting an analysis that adds to the field of multimodal writing research, and thus furthers the knowledge of different semiotic potentials of modes in student-produced texts. Drawing on a social semiotic approach to multimodality, a total of 299 texts, written by fifth-grade students from three schools in Sweden and Finland, are analyzed. The aim is to explore semiotic modes used in the student-produced written texts. The guiding research questions are: (1) What modes are used in the texts, and (2) what meanings are realized through the different modes in the texts. Results showed that six different modes were used to realize meanings in five categories: create representative meaning; visualize phenomena and assignments; foreground important areas; design the text; and decorate the paper. These categories offer a vocabulary that can describe semiotic potentials of the modes and how they realize different meanings in multimodal texts. Such a vocabulary can aid teachers in cultivating, supporting, and assessing students’ multimodal writings that contain multiple modes. From these results, we suggest that acknowledging the diversity of the modes and their meanings in student texts can help raise the awareness of how students also make meaning in modes beyond writing and image.