This article examines the unsynchronized and synchronized lapses of time, in terms of “child time” and “plant time,” in two Swedish picturebooks where the relationship between children and plants becomes displayed as the main theme: En blommas liv (The life of a flower, 2008) by Stefan Casta and Sara Lundberg as well as Maskrosdagen (Dandelion day, 2012) by Per Gustavsson. Through eco-critical analytical readings of the picturebooks, we aim to highlight how the lapses of time are depicted and how plant time and child time relate to one another through the iconotext of the picturebooks. Firstly, we argue that the depictions of plant time and child time in the two picturebooks coincide in certain moments to produce synchronized, shared lapses of time. Secondly, our eco-critical readings delve into how chrononormativity as a concept comes to be played out in the two stories, pointing out reductionist ways of depicting plant time. We conclude by discussing the picturebooks as works of art, through which ephemeral moments of shared and overlapping life conditions are produced between humans and non-human species.

The present paper explores how the video games of Minecraft and Super Mario become enacted through children's play, material settings and toys in a Swedish preschool. Ethnographic methods, including participant observations and informal conversations, have been used and the empirical materials produced have been analyzed with methodological resources from Actor-Network Theory. The analysis focuses on how Minecraft and Super Mario become enacted through relations between children's bodies, physical movements as well as material interiors and exteriors of the preschool. Moreover, the analysis shows how multiple versions of the games of Minecraft and Super Mario become enacted in the preschool setting depending on what elements become active in a particular situation. On the whole, the findings of the paper question grand narratives on active and passive gameplaying children, featuring children and local settings as producers of digital popular culture.

Against the backdrop of human-induced climate change and severe biodiversity loss, feminist technoscience scholars stress the need for movements towards less anthropocentric knowledge production processes. The present paper delves into the alignment work involved in striving to coordinate and align human-centred epistemic cultures and epistemic cultures centring other species. In an early childhood education site, children, teachers, materials, imagination and the attribution of human traits to snails are elaborated on as key actors. In a literary fiction site, also referred to as environmental imagination, texts, choices of literary style, scientific facts and the attribution of human traits to eels, are featured as actors accomplishing alignment work. The paper argues that adding the concept of the terrestrial to the analysis of the alignment work, as proposed by feminist technoscience scholar Donna Haraway, makes other aspects and versions of non-anthropocentric or less anthropocentric knowledge production processes visible. The paper adds to STS-discussions on alignment work through highlighting alignment work processes as political, power-producing processes, which privilege certain interests while downplaying others. 

Föreliggande studie har som syfte att undersöka vilka kunskaper och erfarenheter som förskollärare lyfter fram i samtal kring förskolebarns utforskande av väder och klimat som naturvetenskapliga fenomen. Det empiriska materialet omfattas av deltagande observationer vid ett nätverksmöte med förskollärare som under läsåret 2020/2021 har temat väder och klimat. Med hjälp av begreppen ”terrestri-al” och ”natur-kultur” hämtade från Donna Haraway och Bruno Latour görs analyser av förskollärarnas samtal. Studien visar att de kunskaper och erfarenheter som förskollärare lyfter fram som handlar om kroppsliga upplevelser av natur och väder, men även om en medvetenhet om och kunskap kring människans del i ekologin. Studien visar utöver detta vilka didaktiska frågor och överväganden som aktualiseras i förskollärares samtal om barns utforskande av väder och klimat samt belyser frågan om att göra och synliggöra kopplingar kring naturvetenskap-liga fenomen. I relation till tidigare forskning om didaktiska överväganden inom naturvetenskaplig undervisning i en antropocen tid problematiseras den polarise-rade frågan om att ”lära-om” kontra att ”lära-med” natur och väder i en förskole-kontext.

Medel från Rektors 5:e utlysning för kvalitetsutveckling för utbildning har använts för att genomföra en genomlysning av Stockholms universitets (SU) lärarprogram med avseende på didaktik och hållbar utveckling. Didaktik belyser undervisningens genomförande medan hållbar utveckling innebär att nuvarande och kommande generationer försäkras en hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling.

Representanter från de institutioner som ansvarar för Stockholms universitets lärarprogram har samlats regelbundet under 2019-2020. Medverkande institutioner är Institutionen för pedagogik och didaktik (IPD), Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD), Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik (MND), Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen (BUV) och Institutionen för språkdidaktik (ISD).

Behovet av denna genomlysning grundas i högskolelagen (1992:1434) som ålägger alla lärosäten att verka för hållbar utveckling och att högskoleförordningen tydliggör att ett examensmål för lärarexamen, oavsett lärarprogram och inriktning, är undervisning för hållbar utveckling.

Syftet med genomlysningen är att ge underlag för att utveckla kvalitén med avseende på didaktiska perspektiv på hållbar utveckling i de lärarprogram som ges på SU. Underlaget består av att i kursplaner och litteraturlistor identifiera var och i vilken utsträckning hållbar utveckling behandlas i lärarprogrammen samt identifiera möjligheter för att inkludera hållbar utveckling inom respektive lärarprogram

I föreliggande rapport presenteras resultaten från genomlysningen av respektive lärarprogram. Totalt genomlystes 289 kursplaner från 10 lärarprogram. I kursplanerna studerades kursens innehållsbeskrivning, förväntade studieresultat och kurslitteratur. Kopplingen till didaktik och hållbar utveckling uttrycks i tre nivåer: ingen, viss eller direkt koppling. Sett över samtliga innehållsbeskrivningar är fördelningen att 3% av kurserna hade direkt koppling, 12% viss koppling och 85% ingen koppling till didaktik och hållbar utveckling. Mönstret var likartat för Förväntade studieresultat och Kurslitteratur (se Tabell 1). Resultatet visar att det finns ett stort behov av att skapa gemensamma förutsättningar för en utvecklingsprocess mot en didaktik för hållbar utveckling för samtliga lärarprogram på Stockholms universitet.

I rapporten pekas på programrådens roll som central för att påskynda implementeringen av hållbar utveckling på lärarprogrammen på Stockholms universitet. Programråden har möjlighet att samordna både kurser och lärarutbildare inom och mellan lärarprogram för att säkerställa att alla lärarstudenter examineras med avseende på didaktik och hållbar utveckling.

Följaktligen befinner sig Lärarprogrammen på Stockholms universitet inför en rad didaktiska och organisatoriska utmaningar för att uppfylla delmålet i lärarexamensordningen rörande didaktik och hållbar utveckling. Hållbar utveckling är interdisciplinärt och skapar därför behov av samarbete och samordning mellan institutioner. I denna samordning spelar programråden för respektive lärarprogram en central roll.

Relational materialism was first articulated and framed within Actor Network Theory. In educational research, the concept has emerged with the growing influence of Agential Realism and New Material Feminism, and in the engagements in the “turn to materiality” and/or “turn to ontology.” A relational materialist approach to educational studies can be narrowed down to three key principles: the principle of general symmetry; the principle of material semiotics; and the principle of method. The enactment of relational materialism depends on how these principles come to work in the engagement with central educational problems, such as subjectivity, performativity and practice. Relational materialism takes the starting-point in the problems and concerns of human and material actors or agents, for whom the research can make a difference. While doing so, it acknowledges the methodological difficulties and possibilities when carefully attending simultaneously to discourse, materialities and their relations. Striving towards a methodological sensibility, the enactment of relational materialism in education research entails the emergence and creation of more and multiple methods to know the multiple realities of education. This also makes it possible for relational materialist research to become productive of new and additional educational realities that can, perhaps, make an affirmative difference to the actors or agents concerned.

Drawing on the empirical case of an evaluation meeting in a Stockholm preschool as well as participant observations over a period of 10 months, this paper uses an Actor-Network Theory methodology to explores the actors and relations that emerge when an evaluations are made. The principle of general symmetry is used to create knowledge of the way evaluations are made from relations among teachers, children’s games, toy guns, evaluation goals and sub-headings. The study specifically highlights the ability of verbal discussions to embrace ambivalence in relation to, for example, everyday children’s games with toy guns in the preschool. The paper argues that ambivalence is productive and influential in the evaluation process, even though it is not included in final evaluation texts.