Coastal ecosystems play a crucial role in greenhouse gas (GHG) dynamics but are less studied than open oceans or terrestrial systems. This study measured concentrations of carbon dioxide (CO₂), methane (CH₄), and nitrous oxide (N₂O) in six shallow bays of the wider Stockholm Archipelago during spring (April) and autumn (September–October) 2024 using cavity ring-down spectroscopy combined with a water equilibration system. We explored how GHG levels relate to bay physical characteristics (i.e. topographic openness, sediment properties vegetation cover) and seawater properties (temperature, salinity, dissolved-oxygen saturation, chlorophyll-a, organic carbon, and nutrient concentrations), revealing significant seasonal variation of concentrations. Surface water pCO₂ ranged from 225–1372 ppm, CH₄ from 3.6–580 nmol L⁻¹, and N₂O from 8–20.8 nmol L⁻¹ with pCO₂ and CH₄ higher in autumn and N₂O higher in spring. CH₄ concentrations below 250 nmol L⁻¹ were negatively correlated with N₂O, while higher CH₄ levels showed a positive correlation, suggesting differences in the dominant sedimentary microbial pathways. Most bays acted as net GHG sinks in April and sources in September, with only one bay showing net source behaviour in both seasons. One bay that is subject to substantial human impacts (e.g. dredging, high nutrient loading, reduced vegetation cover) showed CO₂-equivalent CH₄ emissions that surpassed CO₂ uptake in this particular bay. CO₂-equivalent fluxes ranged from −195.2 to 793.6 mg CO₂ eq. m⁻² d⁻¹ (median: 131.5 mg CO₂ eq. m⁻² d⁻¹). This study is distinctive in simultaneously measuring all three major GHGs across multiple bays in relation to diverse environmental controls, offering a uniquely integrated understanding of coastal GHG dynamics. These findings highlight the variability and complexity of coastal ecosystems and demonstrate the importance of high-resolution measurements for accurate up-scaling of fluxes from these dynamic environments.

Svealandskustens skärgårds- och undervattensmiljöer är unika och biologiskt mycket artrika, och ger dessutom stora värden för människor genom turism, fiske, friluftsliv och rekreation. Regionen har också en stark befolkningstillväxt, viktiga industrier och produktiv odlingsmark vilket ger en hög belastning på både vatten och biologisk mångfald genom övergödning, miljögifter, fiske och fysisk påverkan. Till det kommer klimatförändringarna.

Kommuner, regioner och länsstyrelser kan möta dessa utmaningar på flera sätt, men det behövs uthållighet då det ofta tar lång tid innan effekter av åtgärder syns i havet. Med rätt åtgärder kan Svealandskusten återigen bli en skärgård med rent vatten, livskraftiga fiskbestånd och naturvärden som nyttjas hållbart av både boende och besökare.

Östersjön är ett unikt ekosystem, i akut behov av bättre skydd och omsorg. Havet är utsatt för stora påfrestningar från föroreningar, övergödning, klimatförändringar och överfiske, och därför krävs fortsatt kraftfulla insatser. Här presenteras ett antal viktiga åtgärder som kan förbättra havsmiljön.

Vi människor är beroende av havet för vår existens, för syret vi andas och för ett klimat vi kan leva i. För många är också mat från havet en viktig del av födan. Transporter, fiske, turism och rekreation visar på havets stora ekonomiska och sociala värden, och mycket tyder på att välmående kustmiljöer också kan motverka klimatförändringarna. Havet behöver vårdas – både för vår egen skull och för de marina ekosystemens.

I Östersjön har mänskliga aktiviteter haft stor påverkan på miljön. Vissa bestånd av fisk, marina däggdjur och sjöfåglar har minskat kraftigt, andra är påverkade av miljögifter eller i dåligt skick, vilket bland annat syns i lägre tillväxt hos arter som sill och torsk. Syrefattiga bottnar, förändrad artsammansättning och skadade livsmiljöer är andra tydliga tecken på mänsklig påverkan. Klimatförändringarna förvärrar en del av miljöproblemen och gör det ännu mer angeläget att agera snabbt.

Det begränsade vattenutbytet i det inneslutna Östersjön gör att föroreningar blir kvar under lång tid och fördröjer effekten av olika åtgärder. Men vårt inneslutna hav med ett begränsat antal aktörer ger också möjlighet att agera unisont. I den här broschyren presenterar forskare och experter från Stockholms universitet ett antal viktiga åtgärder som kan förbättra miljön i Östersjön, från Bottenviken till Kattegatt.

Det behövs gemensamma ansträngningar och modiga beslut för att minska utsläppen av näringsämnen och farliga ämnen, och för att säkerställa en ekosystembaserad fiskeförvaltning som tar hänsyn till de ekologiska förutsättningarna. Bara så kan Östersjön bli basen för en hållbar blå ekonomi. Om hela havet förvaltas klokt, samtidigt som orörda områden skyddas och förstörda miljöer återställs, så finns goda möjligheter att på sikt återfå ett välmående och mer motståndskraftigt hav – till nytta för både människor och natur.

Eutrophication of enclosed coastal bays often results in anoxic bottoms and reduced sediment phosphorus (P) binding capacity. In the brackish bay Björnöfjärden, Baltic Sea, injection of aluminium (Al) solution into the euxinic sediment increased P binding capacity and reduced the flux of P to the water mass. Being the first Al treatment reported for a brackish water body, an extensive monitoring of P accumulation, together with measurements of the distribution of the added Al in the sediment profile, were performed over a decade. Peaks in Al-P formation were detected between 6 and 10 cm in the sediment profile and were accompanied by a corresponding increase in TP content, reaching 3.5 g P/m² after a decade. Al-P formation leveled out at 0.6 mg P/m² day over the first decade after treatment. Only a share of the added Al was associated to the increasing Al-P pool over time, resulting in an added Al to formed Al-P relation of about 7:1 (by weight). The rest of the added Al was distributed in the sediment profile, apparently not involved in P retention. We conclude that Al addition to Björnöfjärden sediment has effectively increased sediment P retention and accumulation over the decade following treatment and concerns, such as its function in salty or brackish environments and the stability of the Al-P bound in the sediment over time do not appear to be an issue.

While marine seagrass habitats are acknowledged as sinks for carbon and nutrients, much less is known about sequestration in brackish-water vegetation. Here, we quantify the amount of organic carbon (C_org) and total nitrogen (TN) in shallow bay sediments (0–25 cm) in the brackish Baltic Sea and assess how it varies with morphometric isolation from the sea, catchment characteristics and abundance of brackish-water vegetation. The sedimentary C_org and TN content per surface area varied across the bay isolation gradient (mean C_org: 2500–4600 g/m²; mean TN: 320–570 g/m²), with enclosed bays having the highest percentage content of C_org and TN, but low sediment density (< 0.1 g cm³), while open bays had more compact sediment with lower percentage content of C_org and TN. The influence of catchment and vegetation characteristics on the sediment C_org and TN content was less clear, suggesting that coastal morphology affecting hydrodynamic exposure is an important determinant of C and TN accumulation in brackish-water bays. The results show that morphometrically isolated shallow coastal areas constitute significant sinks for carbon and nitrogen, which should be considered in management and in any regional estimates of blue carbon and nutrient sequestration functions.

Eutrophication of coastal areas is a global problem. A full-scale coastal remediation project was initiated in Björnöfjärden bay in the Stockholm archipelago in 2011. Measures to reduce external nutrient inputs from the surrounding catchment (15 km²) targeted agriculture, on-site wastewater treatment facilities, and horse keeping. The effects were evaluated at 22 water quality monitoring stations over 11 years (2012–2022) to determine temporal trends in nutrient concentrations, spatial correlations within and between monitored sub-catchments, and effects of individual mitigation measures at local and catchment scale. The effect of individual measures varied from no significant effect to significant nutrient decreases (21% reduction in dissolved P concentrations in one lime filter) or increases (11% higher concentrations in total P in one constructed wetland). However, few significant trends were detected at sub-catchment outlet stations. Tailored placement, design, dimensioning, and maintenance of implemented mitigation measures are needed to improve their nutrient retention effect.

Under våren 2025 genomfördes ett pilotprojekt där deltagande-GIS testades som metod för att stärka lokalt förankrat åtgärdsarbete för kust- och havsmiljöer inom ramen för samverkansprojektet Ekosystembaserad havsförvaltning – Stockholms skärgård. Syftet var dels att samla in lokal kunskap om miljöproblem och möjliga åtgärder, dels att skapa ett forum för dialog mellan kommunen, länsstyrelsen och lokala aktörer. En workshop genomfördes i Gustavsberg den 2 april 2025 med 27 deltagare, främst representanter för samfällighets- och vägföreningar samt lokala föreningar. Arbetet organiserades i gruppdiskussioner där deltagarna markerade platser på karta och beskrev problem, möjliga lösningar, behov för att komma vidare samt relevanta aktörer. Efter workshopen genomfördes en enkätundersökning och intervjuer med deltagare och arrangörer för att utvärdera processen.

Totalt identifierades 55 platser med miljöproblem och/eller åtgärdsbehov, framför allt kopplade till föroreningar, övergödning, försämrade fiskbestånd, igenväxning av vattenmiljöer samt habitatförändringar. Förslagen på åtgärder omfattade bland annat våtmarksrestaurering, dagvattenåtgärder, förbättrade vandringsvägar för fisk, sanering och olika former av naturvård. För att kunna gå vidare lyftes återkommande behov av ekonomiskt stöd, kunskap och rådgivning samt stärkt samverkan mellan kommun, länsstyrelse, fastighetsägare och föreningar. Enkäten och intervjuerna visar att workshopen upplevdes som meningsfull, gav ny kunskap om ekologiska samband och inspirerade till fortsatt arbete. Den bidrog också till nya kontakter mellan lokala aktörer och myndigheter, och flera samfälligheter har efteråt tagit initiativ till vidare dialog om åtgärder. Samtidigt identifierades utvecklingsbehov, bland annat bättre återkoppling efter workshopen till dem som deltagit och ökat praktiskt stöd till lokala aktörer.

GIS-datan från workshopen har integrerats i Värmdö kommuns interaktiva åtgärdskarta och utgör ett underlag för fortsatt åtgärdsplanering. Erfarenheterna används även i det fortsatta arbetet med ekosystembaserad havsförvaltning i Stockholms skärgård.

Interest in coastal restoration measures is increasing, but information about subsequent ecosystem recovery processes is limited. In Bjornofjarden on the Baltic Sea coast, Stockholm archipelago, a pioneering case study to reduce coastal eutrophication led to improvements and initially halved phosphorus levels. Here, we evaluate the effects of the restoration on the local fish assemblage over one decade after the measures. The study gives a unique possibility to evaluate responses of coastal fish to nutrient variables and abatement in a controlled natural setting. Cyprinid abundance decreased and perch partially increased with decreasing turbidity levels, while mean trophic level increased over time in the restored area. Responses were overall weak, likely attributed to an attenuation of the eutrophication abatement effect over time. The results suggest that nutrient reduction gives slow responses in fish compared to alternative measures such as fishing closures.

Coastal areas often suffer from eutrophication, causing ecosystem degradation and oxygen deficiencies. In hundreds of lakes, aluminium (Al) treatment has been a successful method to bind phosphorous in the sediments, reducing lake productivity. In this study we follow up a successful Al treatment of the sediment of Björnöfjärden, which was the first full-scale coastal remediation project using a geo-engineering method, that substantially reduced P concentrations in the water column. We evaluate the long-term development of Al in the water and aquatic life using 10 years data from before, during and after the aluminium treatment. Still after ten years, the treatment is successful with low P concentrations in the Bay. After a temporal increase of Al in water and biota (fish and algae) in connection with the Al treatment, the concentration decreased rapidly to pre-treatment levels. A risk assessment for biota and humans consuming fish and water from the bay showed that the risk for negative effects were negligible, also during the treatment year.