Varför påstår människor saker om hur tillståndet i samhället är och borde vara? Mot vilken bakgrund görs anspråk på att veta vilken väg som är den rätta? I Den svenska berusningspolitken under­söker författarna detta genom att gräva djupt i över hundra års historia. Vi får följa ­utvecklingen från förbuds­omröstningar, forskning, styrning, experimen­tell ­narkotikaförskrivning till nu­tidens debatter om Systembolagets framtid. Dessa exempel belyser hur Sveriges restriktiva syn på berusningsmedel har varit allt annat än enhetlig. Innovativa lösningar har prövats och berusnings­problemet har betraktats på olika sätt beroende på substans och tidens normer. Boken visar att kunskap oavsett om den är erövrad, påstådd eller erfaren ofta gynnar dem som har en agenda för sitt agerande, vilket synliggör att kunskapsbaserad ­politik ofta består av politikbaserad ­kunskap. Det här är en bok som manar till eftertanke om hur vi hanterar kunskap om berusning och samhälle.

Papret behandlar kvinnors jagberättelser om känslor, familjeuppbrott och skilsmässa, mot en fond av Sverige i förändring. Med utgångspunkt i ett urval av kvinnliga självbiografier publicerade under 1900-talets mitt utforskas hur olika kvinnliga berättarjag förhåller privata livsbeslut till två tidslager, både den tid som format dessa kvinnor som unga och den pågående skrivande samtiden. Läsningen av materialet är inspirerad av forskning som ser jagberättelser i relation till samtida samhällsberättelser. Under kvinnornas levnad hade samhälleliga normer kring kön, intimitet, känsloliv och privatliv kommit att genomgå förskjutningar, något som de aktivt förhöll sig till i sina självbiografiska skildringar av skilsmässor och uppbrott. Papret undersöker därmed hur kvinnor byggde upp sina livsberättelser i dialog med samtidens förändrade berättelser och i relation till det maktutrymme som stod dem till buds.

With a long historical lens, the paper addresses questions of change and continuity within Swedish political and professional discourses on divorce and post-divorce parenthood during the 20th century, the century proclaimed as “the century of the child” by the Swedish reformer Ellen Key. As divorce became a legally viable option early in the century, also for families with minor children, the question of what constituted proper post-divorce parenthood and family life became a matter of social work expertise. With regards to divorce, new interpretations of concepts such as “the child’s best interest” and “family stability” begun to circulate among social workers and family counselors. The paper discusses these transformations, where earlier efforts to foster family stability and shared responsibility for children within a marriage, were substitutes with techniques of regulating family life and parenthood also after divorce and separation.

This position paper argues that issues related to the future are worth emphasizing and discussing with more feminist fervour and engagement than is now the case within feminist studies and futures studies. It is concluded that feminists cannot just be critical from an outside perspective, but must engage in creating alternative futures. These futures should not be common goals around which to unite, but a way to inspire feminist thinking about different futures. The authors point out the problem that the futures studies field lacks feminist perspectives, and in this position paper they discuss the gap between futures studies and feminism.

The article suggests that it behoves gender historians to engage in intra- and interdisciplinary gender research discussions in order to address the questions of time, temporality, and the value of a historical perspective in understanding societal and gender-creating processes. Metadiscussions about the discipline of history as a whole, and gender history as a particular sub-discipline, tend to hover between criticism of one's own subject's theoretical shortcomings and the remainder of the research community's lack of historical interest. I would argue that gender historians instead ought to formulate themselves actively and theoretically about what the historical perspective can offer, so that the interdisciplinary exchange on gender research can become the mutual exchange of views that was first anticipated.