This study explores staff perceptions of the organizational andbehavioral conditions required to normalize SDM within CIP processes in Sweden. Three focus group interviews were conductedwith mental health and social care staff in three sites. Data wereanalyzed qualitatively, using constructs from NormalizationProcess Theory. Largely, there was shared validation of SDM-CIP,indicating high coherence. Generally, commitment was expressedto strengthen the conditions for implementation (reflecting theconstruct cognitive participation), by challenging attitudes andestablishing effective roles. Inadequate infrastructure limited conditions for collective action for realizing SDM-CIP. The findingshighlight a need for cross-organizational staff training and supportive infrastructure.

På senare tid, i Sverige och andra nordiska länder, har det funnits en växande fokus på våld i nära relationer (IPV) bland ungdomar, vilket markerar ett relativt nytt erkännande av unga individer som potentiella erbjudanden för sådant våld. Ändå kvarstår kunskapsluckor när det gäller unga erbjudande för IPV som möter ytterligare sociala problem. En specifik lucka gäller ungdomar på särskilda boenden för ungdomar (SRHYs), och deras erfarenheter av ungdoms IPV. Den här studien tittar på unga individer som placerats inom SRHY som drivs av den svenska regeringen och deras erfarenheter av IPV före placering. Med utgångspunkt i 16 intervjuer gjorda med IPV-viktimiserade kvinnliga ungdomar i SRHYs, visar hur det är att vara en person med ett socialt problem som missbruk och även att utsättas för IPV. Vi utvecklar denna bild med hjälp av fyra underteman: våldsexponering ('nära döden'), omfattande viktimisering, pojkvännens del av det sociala destruktiva beteendet och ifrågasatt viktimisering ('Det visade sig vara sant'). Våra resultat kompletterar kunskapsbasen om IPV för ungdomar och specifikt om hur unga omhändertagna på SRHY beskriver sin utsatthet. Sammantaget bidrar till studier med viktig kunskap för socialsekreterare om hur det är att vara ung och möta ytterligare sociala problem samtidigt som de utsätts för IPV.

Recently, in Sweden and other Nordic countries, there has been a growing focus on intimate partner violence (IPV) among youth, marking a relatively new acknowledgement of young individuals as potential victims of such violence. Nonetheless, knowledge gaps remain regarding young victims of IPV who face additional social problems. One specific gap concerns young people at special residential homes for youth (SRHYs), and their experiences of youth IPV. This study looks at young individuals placed in care in SRHYs run by the Swedish government, and their experiences of IPV prior to placement. Drawing upon 16 interviews conducted with IPV-victimized female youth in SRHYs, the study shows what it is like to be a young person with a social problem such as substance abuse and also be subjected to IPV. We develop this picture using four sub-themes: violence exposure (‘near death’), extensive victimization, the boyfriend as part of the social destructive behaviour, and questioned victimization (‘It turned out to be true’). Our findings add to the knowledge base on youth IPV and specifically address how young people taken into care at SRHY describe their victimization. Overall, the study contributes important knowledge for social workers on what it is like to be young and face additional social problems while also being subjected to IPV.

Denna artikel undersöker förutsättningarna för att implementera delat beslutsfattande (SDM) inom samordnad individuell vårdplanering (CIP) för individer med komplexa psykiska behov i Sveriges psykiatriska vård. Tidigare forskning har inom SDM som en lämplig metod för integrering i CIP på grund av dess förmåga att tillhandahålla ett konkret ramverk för att engagera brukare i gemensamt beslutsfattande genom hela CIP-processen. Studien syftar till att undersöka personalens perspektiv på SDM-stödd CIP, med hjälp av en framtida workshopmetod för att belysa utmaningar och generera lösningar. Data samlades således in från en workshop som hölls i en av de tre svenska regionerna som utsetts till "testbäddar" för SDM i CIP, med 18 deltagare. Ett stort affinitetsdiagram byggs upp som visar analysen och affiniteten hos personalens problem och lösningar. Resultaten formuleras som förslag med ett tydligt ämne som belyser personligt perspektiv. Det finns fyra huvudresultat: två organisationer är tydliga med problem som har inom och mellan sina. Det tredje resultatet visar personalens tvekan att arbeta användarcentrerat. Detta resultat visar skillnaden mellan att ha ett värde och att agera i enlighet med detta värde, här markerar nivån av brukardeltagande. Det fjärde huvudresultatet är lösningsorienterat och drar slutsatsen att personalen behöver arbeta mer användarcentrerat. Resultaten belyser utmaningar med att uppnå brukarmedverkan och delat ansvar i beslutsfattandet. En identifierad central utmaning är samstämmigheten mellan identifierade problem och föreslagna lösningar, vilket leder till frågor om personalens prioritering av problem som de tror sig kunna lösa.

One premise for the organisation of residential care for youthis that staff are expected to relate to each young personindividually, but also to the group of young people as a whole.The relational interplay between staff and placed youths insecure unit care is fundamentally based on asymmetry, withinteractions taking place in a context of confinement. The aimhere is to explore how staff working in secure institutionalcare for youths in Sweden understand and describe theirrelationships with youth in terms that extend beyondprofessionalism, and especially their use of the familymetaphor. Fifty-three interviews with staff were analysed in atwo-step qualitative analysis, which generated three themesthat highlighted staff narratives focusing on descriptions ofparenting, sibling relationships, and closeness without usingthe family metaphor. One conclusion is that despite an overallshift away from the family metaphor, in the direction offraming residential care in professional terms, the familyconcept seems to sit quite well even in an environment withambitions to provide professional care. The family metaphormay not be the cornerstone of care, but it is eminentlypresent. 

This article explores conditions for implementing shared decision-making(SDM) in coordinated individual care planning (CIP) with individuals withcomplex mental health needs. SDM in CIP are described as central,although such user centred collaboration still remains to be realised.Research underlines the need for a changed way of working, whereuser expertise is valued and a balance of power is promoted. The aimof the present study is to investigate the conditions for implementingSDM in connection with CIP for and with people with mental illness. Tobetter understand the context and conditions that can promote such animplementation, altogether 15 participants were interviewed in threeregions in Sweden within the scope of a stakeholder analysis. Bothhindering and supporting factors were identified with respect to animplementation process, such as staffturnover, differences in workculture and committed leadership. Further focus should be directedspecifically towards professionals working more closely with CIP andtowards in-depth analysis of the construct of culture in terms ofimplementation processes.

Several studies have suggested a high prevalence of violence inyoung people’s romantic relationships. A significant gap in knowl-edge persists, however, regarding how young people in specialresidential homes for youth (SRHY) in Sweden characterize andcommunicate about the violence they experience in their relation-ships, as well as how they describe societal responses to suchviolence within their networks, including from professionals. Sixteen in-depth interviews were conducted with girls from threedifferent SRHYs using Hydén’s “teller-focused” approach. Responses varied based on the girls’ personal networks and pro-fessional connections. A common denominator, however, is thatthe girls had disclosed the violence, described as exceptionallysevere, to any external person to only a limited extent. Many ofthem shared their experiences of victimization for the first timeduring the interview, prompting a reconsideration and clarificationof the relational aspects of the interview procedure and resulting inthe conceptualization of a new interview procedure: the relationalinterview approach. This approach has implications for the practi-calities of engaging in a conversation with a young person who hasexperienced violence.

Stationäre Wohngruppen und Heime sind ein integraler Bestandteil der meisten Kinder- und Jugendhilfesysteme. Ein wesentliches Hauptmerkmal ist dabei die spezifische Verschmelzungpsychosozialer Hilfe und Kontrolle. In Schweden wird eine heterogene Gruppe von jungenMenschen in stationären Settings betreut. Dabei trägt die Kinder- und Jugendhilfe dieumfangreiche Verantwortung auch für jugendliche Straftäter*innen. Der Bereich derstationären Unterbringung junger Menschen wird daher in geschlossene und offeneUnterbringung unterteilt: Die geschlossenen Unterbringungseinheiten (secure Residential CareUnits (RCUs)) werden vom Staat betrieben und sind zur Anwendung restriktiver M-.aßnahmenberechtigt, während die offenen stationären Einrichtungen überwiegend an gewinnorientierteprivate Träger ausgelagert sind, die keine derartigen Maßnahmen anwenden. In der politischenDiskussion wurden stationäre Wohngruppen und Heime als Unterbringungsform in der KinderundJugendhilfe lange Zeit vernachlässigt, doch in letzter Zeit hat diese Jugendhilfeleistungpolitische Aufmerksamkeit auf sich gezogen. Diese fokussiert sich zum einen aufKinderrechtsverletzungen in stationären Einrichtungen in privater Trägerschaft und zumanderen auf das vermeintliche Versagen des Systems bei der wirksamen Resozialisierung vonJugendlichen mit delinquentem Verhalten in den geschlossenen stationären Einrichtungen.Derzeit werden öffentliche Untersuchungen zu den teilweise widersprüchlichen ThemenKinderrechte und verstärkten repressiven Maßnahmen durchgeführt. In diesem Beitrag wirdanalysiert, wie Kinderrechte und Restriktionen in stationären Einrichtungen in den jüngstenöffentlichen Untersuchungen und Richtlinien der schwedischen Regierung diskutiert undadressiert werden. Die Ergebnisse zeigen, dass die Regierung a) sich stärker an Straf- undZwangsmaßnahmen orientiert, b) darauf drängt, die offene stationäre Unterbringung stärker andie geschlossene Unterbringung anzugleichen, und c) einen rigideren, d.h. auf Disziplin und Sanktionen Setzenden Ansatz ingeschlossenen Einrichtungen umsetzt. Die Vorschläge werden auf der Grundlage vonUntersuchungen zu Rechten und Einschränkungen in der stationären Unterbringung erörtert.

In this article, we discuss residential staff in Sweden. Here, residential care is part of the municipal child welfare system, which covers services targeting juvenile delinquency as well as other residential care services. Children and young people placed in Swedish residential care have diverse needs, from mainly supportive needs to advanced behavioral problems, and the field consists of open and secure residential care units. There is limited knowledge about the staff working in residential care. This article helps to fill this knowledge gap by giving an overall picture of staff educational attainments, age and gender in Swedish residential care between the years of 2008–2020. To reason about staff qualifications, we use theoretical concepts from sociological theory on professions. Findings show that residential care in Sweden can be analyzed as a pre- professional field, dominated by staff with low levels of educa-tion. In addition, we show that the field is dominated by women – even if the proportion of men is higher than in other areas of social work – and that the majority of staff are between 30 and 64 years old. Some differences between open and secure residential care were found, the most notable concerning edu-cational levels and gender.

Institutionsvård för barn och ungdomar (kollektiv vård och behandling dygnet runt) är en ofta ifrågasatt insats. Att föra samman barn med stora behov är förenat med risker och det finns ont om forskningsstudier som tydligt kan visa institutionsvårdens nytta för barns utveckling. Vårdformen präglas återkommande av skandaler och i Sverige rapporterades nyligen om våld och övergrepp vid Statens Institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem. EU (Europeiska unionen) förordar “avinstitutionalisering” som överordnat mål och många länder, inklusive Sverige, prioriterar vård i familjehem framför institutioner. Samtidigt har institutionsvård en befäst position inom samhällsvård världen över. I Sverige är omkring vart fjärde barn i samhällsvård placerad vid ett HVB- eller SiS-hem. Svensk institutionsvård (SiS-hemmen undantagna) utförs på en löst sammanhållen marknad där vårdutbudet till stor del bestäms av privata aktörer.

I antologin Revitalizing residential care for children and youth. Cross-national trends and challenges (Oxford University Press, 2023) diskuteras institutionsvård i sexton västländer (inklusive Argentina). Boken gör nedslag i så skilda länder som USA, Spanien, Israel, Finland och Tyskland (dessvärre ingår inte Sverige i antologin). Syftet med boken är att ge en bild av hur institutionsvård används i olika länder, men även att identifiera framgångsrika praktiker.