Verksamheten i privata försäkringsföretag har länge ansetts vara av särskild betydelse för både enskilda och samhälle. På samma gång är verksam­heten komplex till sin na­tur och förenad med särskilda risker. Det betyder bland annat att en kund normalt sak­nar förmåga att be­döma om en för­säkrings­givare kommer att kunna infria even­tuella ersätt­nings­anspråk. Vidare har en kund i allmänhet små möjligheter att bedöma och på­verka en försäk­rings exakta innebörd och pris.

Försäkringsrörelselagen (2010:2043) uppställer stränga krav rörande så­väl med­delande av till­stånd för bedri­vande av försäk­rings­rörelse som för verk­sam­he­tens be­dri­vande. För att garantera att dessa krav upp­fylls har försäkringsrö­relse underkastats Finans­inspektionens tillsyn.

Solvens II-direktivet (2009/138/EG), som antogs den 25 november 2009, innebär en reformering av den grundläggande regle­ringen avseende verksamheten i försäk­rings­fö­retag. Försäkringsrörelselagen har av denna anledning varit föremål för ett omfattande förändringsarbete.

I boken ges en presentation av försäkringsnäringsrättens systematiska upp­byggnad efter implementeringen av Solvens II-regelverket. Fokus ligger på försäkringsrörelse­lagens bestämmelser. Framställningen utgår från de grundläggande skyddsaspekter som motiverar näringsrättslig reglering av den verksamhet som bedrivs i försäkrings­företag och hur regelverket möter dessa. Tonvikten i boken ligger på olika kategorier av regler och hur dessa samverkar med varandra.

Boken är avsedd att utgöra en lärobok för studenter och samtidigt vara ett stöd för yrkesverksamma jurister och ekonomer.

Verksamheten i privata försäkringsföretag har länge ansetts vara av särskild betydelse för både enskilda och samhälle. På samma gång är verksam­heten komplex till sin natur och förenad med särskilda risker. Det betyder bland annat att en kund normalt saknar förmåga att be­döma om en för­säkrings­givare kommer att kunna infria eventuella ersättnings­anspråk. Vidare har en kund i allmänhet små möjligheter att bedöma och på­verka en försäk­rings exakta innebörd och pris.

Försäkringsrörelselagen (2010:2043) uppställer stränga krav rörande så­väl med­delande av till­stånd för bedri­vande av försäk­rings­rörelse som för verk­sam­he­tens bedri­vande. För att garantera att dessa krav upp­fylls har försäkringsrö­relse underkastats Finans­inspektionens tillsyn.

I boken ges en presentation av försäkringsnäringsrättens systematiska upp­byggnad. Framställningen utgår från de grundläggande skyddsaspekter som motiverar näringsrättslig reglering av den verksamhet som bedrivs i försäkrings­företag och hur regelverket möter dessa. Tonvikten i boken ligger på olika kategorier av regler och hur dessa samverkar med varandra.

Boken är avsedd att utgöra en lärobok för studenter och samtidigt vara ett stöd för yrkesverksamma jurister och ekonomer.

Verksamheten i försäkringsbolag har länge ansetts vara av särskild be­tydelse för både enskilda och samhälle. Samtidigt är verksamheten komplex till sin natur och förenad med speciella risker. Försäk­ringskunder agerar ofta på grundval av brist­fälliga kun­skaper rörande dels egen­skaperna hos olika försäkringsprodukter, dels beskaffenheten av riskerna hos försäk­ringsgivarnas till­gångar och skul­der. Mot bak­grund av dessa förhållanden uppställer försäkringsrörelselagen (1982:713) stränga krav rörande såväl med­delande av till­stånd (koncession) för bedri­vande av för­säk­rings­rörelse som för hur verk­samhe­ten skall bedri­vas.

Den avgränsning som görs i för­säkrings­rörelselagen beträffande dess tillämp­nings­om­råde sker genom att det i lagen anges att försäkringsrörelse endast får drivas med koncession av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Vad som avses med försäk­rings­rörelse anges emeller­tid inte. Det har medfört att gräns­drag­ningen mellan till­stånds­pliktig för­säkrings­rörelse och annan, likartad verksamhet är oklar. Att så är fallet innebär bland annat att tillämpningen, exem­pelvis vad gäller tillsyn, av de bestämmelser som reglerar verk­samheten i försäk­rings­bolag riske­rar att för­svåras och fördyras.

I boken undersöks och preciseras gränserna för till­ståndspliktig försäkrings­rörelse från en principiell utgångspunkt. Särskild uppmärksamhet ägnas frågan vilka grundläggande kriterier som utmärker sådan verksam­het.

Den verksamhet som bedrivs av banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut) anses vara av särskild stor betydelse för samhällslivet och dessutom förknippad med särskilda risker. Dessa risker tillsammans med omständigheten att insättare och andra investerare normalt saknar möjlighet att inhämta och utvärdera riskegenskaperna hos kreditinstitutens tillgångar och skulder kan påverka stabiliteten i dessa institut. Till detta kommer att en kris i ett kreditinstitut via andra finansiella företag kan spridas inom hela det finansiella systemet med allvarliga negativa konsekvenser för samhällsekonomin som följd. Verksamheten i banker och kreditmarknadsföretag är mot denna bakgrund föremål för särskild reglering.

I boken ges en utförlig presentation av de delvis svåröverskådliga skäl som motiverar reglering av den verksamhet som bedrivs i banker och kreditmarknadsföretag. Framställningen utgår från dels det finansiella systemets huvuduppgifter och de grundläggande skyddsaspekter som motiverar speciallagstiftning avseende de institut som tillhandahåller bank- och finansieringstjänster, dels de olika intressenter, till exempel insättare och låntagare, vilka har anspråk på att få sina intressen tillgodosedda inom ramen för regelverket. Boken är avsedd att utgöra en lärobok för juridikstuderande och samtidigt ett stöd för yrkesverksamma jurister och ekonomer.

Den verksamhet som bedrivs av banker anses vara av särskilt stor betydelse för samhällslivet och dessutom förknippad med särskilda risker. Dessa risker tillsammans med det faktum att insättare och andra investerare normalt saknar möjlighet att inhämta och utvärdera information rörande riskegenskaperna hos bankernas tillgångar och skulder medför att banker är potentiellt instabila. Till detta kommer att en kris i en bank via andra finansiella företag kan spridas inom hela det finansiella systemet med allvarliga negativa konsekvenser för samhällsekonomin som följd. Mot denna bakgrund uppställs stränga krav rörande såväl meddelande av tillstånd (oktroj) för bedrivande av bankrörelse som för verksamhetens bedrivande. För att garantera att dessa krav uppfylls har bankrörelse underkastats finansinspektionens tillsyn.

I denna bok undersöks gränserna för tillståndspliktig bankrörelse. Undersökningen utgår från tre teman. Av dessa tar det första sikte på innebörden av begreppet bankrörelse så som det kommer till uttryck i 1987 års bankrörelselag. Det andra temat rör de skyddsintressen som motiverar särregleringen av banker i förhållande till andra företag. Bokens tredje tema avser bankrörelsedefinitionens omfattning i förhållande till det bankrättsliga regelsystemets funktion.