I föreliggande artikel belyses utifrån en studie av förskollärares gruppreflektioner inom ett nätverk hur ett förskoledidaktiskt perspektiv på undervisning växer fram inom ett avgränsat kunskapsområde. Särskilt fokuseras hur förskollärarna lyssnar in och fångar upp barns frågor och engagemang inom naturvetenskap och hållbar utveckling. Studiens empiri innehåller tolv inspelade och transkriberade fokusgruppssamtal genomförda vid tre träffar i nätverket. I samtalen framkommer hur förskollärarna utgår från barnens inspel (frågor, framväxande teorier, ageranden) som underlag för planering och genomförande av en undervisning kring naturvetenskapliga fenomen och processer samt hållbarhetsfrågor, där estetik, lek och utforskande ses som viktiga delar i relation till ämnesinnehållsliga frågor. Med utgångspunkt från begreppet lärande som ett relationellt potentialitetsfält, som formulerats i relation till Deleuzes filosofi (se Dahlberg & Elfström, 2014), framträder i analysen av samtalen även att barns och förskollärares frågor sammanfaller, går isär och att det sker parallella processer. Det framkommer också vilken betydelse förskollärarnas ämneskunskaper har för ett fortsatt utforskande när utgångspunkten är barnens frågor.

Föreliggande studie har som syfte att undersöka vilka kunskaper och erfarenheter som förskollärare lyfter fram i samtal kring förskolebarns utforskande av väder och klimat som naturvetenskapliga fenomen. Det empiriska materialet omfattas av deltagande observationer vid ett nätverksmöte med förskollärare som under läsåret 2020/2021 har temat väder och klimat. Med hjälp av begreppen ”terrestri-al” och ”natur-kultur” hämtade från Donna Haraway och Bruno Latour görs analyser av förskollärarnas samtal. Studien visar att de kunskaper och erfarenheter som förskollärare lyfter fram som handlar om kroppsliga upplevelser av natur och väder, men även om en medvetenhet om och kunskap kring människans del i ekologin. Studien visar utöver detta vilka didaktiska frågor och överväganden som aktualiseras i förskollärares samtal om barns utforskande av väder och klimat samt belyser frågan om att göra och synliggöra kopplingar kring naturvetenskap-liga fenomen. I relation till tidigare forskning om didaktiska överväganden inom naturvetenskaplig undervisning i en antropocen tid problematiseras den polarise-rade frågan om att ”lära-om” kontra att ”lära-med” natur och väder i en förskole-kontext.

The aim of the study is to scrutinize children's meaning-making in a tree-project during one year in a preschool class. The purpose with this article is to shed light on what happens in children’s encounters with the trees and how an exploratory approach might encompass children’s own questions and working theories.

By mapping the children's explorative process from the Deluzian concept learning as a relational field of potentiality (Dahlberg & Elfström, 2014), the connections are identified and analyzed. The data has been generated through ethnographical methods: participant observations, focus groups and stimulated recall. The children’s aesthetic works and the concluding exhibition with additional walks are also part of the data generating.

The mapping of the tree-project makes the meaning-making visible, where the children's questions center on complex issues with further connections to ecological issues and sustainability. The driving force of the project is the questions that the children pose, while the pedagogues support their explorations in order to deepen and develop the learning possibilities.

Medel från Rektors 5:e utlysning för kvalitetsutveckling för utbildning har använts för att genomföra en genomlysning av Stockholms universitets (SU) lärarprogram med avseende på didaktik och hållbar utveckling. Didaktik belyser undervisningens genomförande medan hållbar utveckling innebär att nuvarande och kommande generationer försäkras en hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling.

Representanter från de institutioner som ansvarar för Stockholms universitets lärarprogram har samlats regelbundet under 2019-2020. Medverkande institutioner är Institutionen för pedagogik och didaktik (IPD), Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD), Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik (MND), Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen (BUV) och Institutionen för språkdidaktik (ISD).

Behovet av denna genomlysning grundas i högskolelagen (1992:1434) som ålägger alla lärosäten att verka för hållbar utveckling och att högskoleförordningen tydliggör att ett examensmål för lärarexamen, oavsett lärarprogram och inriktning, är undervisning för hållbar utveckling.

Syftet med genomlysningen är att ge underlag för att utveckla kvalitén med avseende på didaktiska perspektiv på hållbar utveckling i de lärarprogram som ges på SU. Underlaget består av att i kursplaner och litteraturlistor identifiera var och i vilken utsträckning hållbar utveckling behandlas i lärarprogrammen samt identifiera möjligheter för att inkludera hållbar utveckling inom respektive lärarprogram

I föreliggande rapport presenteras resultaten från genomlysningen av respektive lärarprogram. Totalt genomlystes 289 kursplaner från 10 lärarprogram. I kursplanerna studerades kursens innehållsbeskrivning, förväntade studieresultat och kurslitteratur. Kopplingen till didaktik och hållbar utveckling uttrycks i tre nivåer: ingen, viss eller direkt koppling. Sett över samtliga innehållsbeskrivningar är fördelningen att 3% av kurserna hade direkt koppling, 12% viss koppling och 85% ingen koppling till didaktik och hållbar utveckling. Mönstret var likartat för Förväntade studieresultat och Kurslitteratur (se Tabell 1). Resultatet visar att det finns ett stort behov av att skapa gemensamma förutsättningar för en utvecklingsprocess mot en didaktik för hållbar utveckling för samtliga lärarprogram på Stockholms universitet.

I rapporten pekas på programrådens roll som central för att påskynda implementeringen av hållbar utveckling på lärarprogrammen på Stockholms universitet. Programråden har möjlighet att samordna både kurser och lärarutbildare inom och mellan lärarprogram för att säkerställa att alla lärarstudenter examineras med avseende på didaktik och hållbar utveckling.

Följaktligen befinner sig Lärarprogrammen på Stockholms universitet inför en rad didaktiska och organisatoriska utmaningar för att uppfylla delmålet i lärarexamensordningen rörande didaktik och hållbar utveckling. Hållbar utveckling är interdisciplinärt och skapar därför behov av samarbete och samordning mellan institutioner. I denna samordning spelar programråden för respektive lärarprogram en central roll.

Den här artikeln beskriver, med avstamp i relevant forskning, hur barn i förskolan kan utveckla en förståelse och ett varsamt förhållningssätt inom området ekologi och hållbarhet. Den beskriver också hur förskolan kan öppna upp för de sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling genom att utforska de ekologiska kopplingar som finns i barnens egna frågor.

The aim is to examine how children create and embody ethics by analyzing their encounters and how possibilities are conditioned by the framework surrounding them. The focus has been on the following problem areas:

• Conditions that enable children’s ethical encounters with regard to frameworks, rules and order
• Conditions that enable children’s ethical encounters related to the teachers’ approach
• Children’s encounters in play from an ethical perspective
• Children’s encounters with nature from an ethical perspective

The theoretical standpoint is ”the ethics of an encounter” from Emmanuel Levinas’ idea of ethics of alterity. In ethics which precedes being itself, the ethical becoming and its relational aspects appear in the encounter with the Other. The tools of analysis are mainly drawn from previous pedagogical/didactical research in ethics which highlights the ethical conditions, such as listening, encounters with diversity and differences, and preschool/school as an ethical space.

The study is based on one year of ethnographical field studies relying on participant observations, video observations, focus groups, stimulated recalls and guided tours. The empirical findings show that rules and frameworks which regulate the everyday life of the preschool classes are repeatedly negotiated. The negotiations about “what’s what?”, where both the children and the teachers are involved, take place on a verbal and a bodily level. In the pedagogues’ approach, the listening is a central and complex condition for the ethical space in the preschool classes. In the children’s encounters in play and in their encounters with nature the relational aspect becomes clear. The ethical boundaries and the fixing of those boundaries are discussed in connection with the idea of the ethics of an encounter and the vision of preschool/school as a potential ethical space.