Hur ser vardagslivet ut för barnfamiljer på den glesa landsbygden? Det är en fråga Linda Fridén Syrjäpalo utforskar i sitt kapitel. Hon utgår från att den plats vi bor på blir till genom hur vi beskriver och använder den, där invånare både formar platsen och formas av den. För de familjer hon har intervjuat har de senaste årens ökade bensinpriser och avregleringar när det gäller grundläggande service som post varit avgörande för deras resandepraktiker. Familjerna väljer noggrant vilka resor de ska göra eller avstå från för att hålla ner priserna för vardagsresorna och som Fridén Syrjäpalo uttrycker det: ”pressa avstånd”. I kapitlet beskrivs strategier som att koordinera aktiviteter, skapa lokala initiativ och samarbeta med grannar för att dela på de resurser som finns. Även om många familjer ser barnens aktiviteter som viktiga att upprätthålla, har framförallt ungdomar som umgås med jämnåriga genom att ”åka runt” med a-traktorer, bilar, mopeder och snöskotrar tvingats till nya rutiner. Fridén Syrjäpalo argumenterar för att familjernas upplevelser kan beskrivas i termer av transportfattigdom. Hon uppmanar läsarna till att uppmärksamma vilka villkor boende på den glesa landsbygden navigerar i innan de beskriver dem som bakåtsträvande och ungdomarna med deras A-traktorer som störande.