I en rapport från polismyndigheten klassificeras 61 bostadsområden i Sverige med benämningen utsatt område – vilket innebär bostadsområden som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status där kriminella har en större inverkan på området. Den här uppsatsen tar sitt avstamp i detta och intentionen med uppsatsen är att förstå hur den fysiska kontexten kan påverka kriminalitet och om detta är adekvat för ett utsatt område. Syftet är likaså att undersöka vilka åtgärder inom brottsprevention och trygghetsfrämjande som olika aktörer planerar för eller har implementerat i den fysiska miljön i ett utsatt område. Studien tar sin utgångspunkt i en fallstudie om det utsatta bostadsområdet Brandbergen i Haninge kommun. Genom ett kvalitativt angreppsätt används metoderna innehållsanalys och semi-strukturerade intervjuer för datainsamlingen. Teoretiska infallsvinklar i uppsatsen inkluderar hur den fysiska kontexten inverkar på kriminalitet, olika brottspreventiva ramverk samt perspektiv på hur en trygg bostadsmiljö kan uppnås. Utifrån de teoretiska infallsvinklarna kunde en viss koppling mellan Brandbergen göras till att området kan jämföras med ett transitområde, vilket medför en hög omsättning av invånare och att den sociala kontrollen försvåras. Resultatet visar också att brottsproblematiken åtgärdas genom att aktörer tillämpat mjukare trygghetsfrämjande metoder, samt att det planeras för trygghetsförbättringar i linje med urbanistiska ideal om ett tryggt bostadsområde.