Denna uppsats syftar till att undersöka anledningar till att det medborgerliga deltagandet i samhällsplaneringen genom digitala verktyg är lägre i socioekonomiskt utsatta områden i Stockholm. Med utgångspunkt i det faktum att en ökande digitalisering av så gott som alla samhälleliga processer även påverkar samhällsplaneringen och det medborgerliga deltagandet, redogör uppsatsen för de faktorer som påverkar deltagandet, ifrågasätter om digitala verktyg är rätt tillvägagångssätt för att öka deltagandet, samt utforskar och diskuterar alternativa tillvägagångssätt som kan visa sig vara mer kostnadseffektiva samt främja ett jämlikt medborgerligt deltagande. Uppsatsen uppnår detta genom litteraturstudier, teorier som Arnsteins deltagandetrappa och Watsons clashes of rationalities, intervjuer med tjänstemän samt intervjuer med unga vuxna i socioekonomiskt utsatta områden i Stockholm. Resultatet visarbland annat attdetlägre medborgerliga deltagandet beror till viss del påsegregation, men även på en brist på kunskap, kommunikation och platsanknytning som motiverar invånaren att förbättra sina levnadsförhållanden.