I uppsatsen undersöks dialektiken mellan den tänkta användningen av området Campus Albano i Stockholm. Detta genom att ställa planeringen av området mot hur boende i studentlägenheterna idag använder platsen i sina vardagliga aktiviteter. Syftet i denna fallstudie är att lyfta studenten som aktör och bidra till den idag begränsade forskningen om studenters boendetillfredsställelse och upplevelsen av Campus  Albano som boendemiljö. För att nyansera fallstudien har triangulering använts. Först gjordes en kvalitativ tematisk analys av tre planeringsdokument mellan 2010 och 2019. Detta för att besvara vad den tänkta planeringen från denna period betonar som viktiga grundpelare i platsens utformning. Därefter har en enkätundersökning gjorts för att få insikter om hur studenterna som bor på platsen använder den och den närliggande miljön. Observation av platsen tillämpades som en tredje metod och ska fungera som ett komplement för att skapa mer insikter om hur platsen används genom att studera vad som idag finns i rummet. Tidigare urbanforskning framhäver att staden har egen agens och att den är uppbyggd på interaktioner och relationer mellan människor och miljön. Detta har applicerats i uppsatsen på en lokal nivå för att komma åt individens handlingskraft.

Aktörsperspektivet har skapat insikter om studentens temporalitet på platsen och deras behov av lättillgängligt utbud av varor och tjänster för ökad grad av beboelighet. Resultatet visar att planeringen betonar brukarens roll i att utveckla exempelvis service och kollektivtrafik på platsen genom deras efterfrågan. Detta visar på att platsen är tänkt att utformas utifrån studentens aktiviteter. Resultatet belyser även att platsens tänkta cykelanvändning och koppling till naturen påverkar studenternas aktiviteter positivt. Utöver detta genererar uppsatsen ny kunskap kring hur den existerande byggda miljön kan utvecklas i liknande planeringsprocesser.