I Sverige deltar en majoritet av alla barn någon gång under sin uppväxt i organiserad barn- och ungdomsidrott inom ramen för Riksidrottsförbundets verksamhet. En stor del av denna verksamhet drivs ideellt av föräldrar som i olika roller agerar ledare, administratörer och servicepersonal. Varje vecka är det tusentals föräldrar som står i föreningskiosken, rapporterar träningsnärvaro, eller agerar som tränare. Dagens svenska barn och ungdomsidrottsmodell är i huvudsak baserad på föräldrarnas frivilliga arbete och är en förutsättning för att verksamheten ska kunna bedrivas i sin befintliga form. Det gäller inte bara inom idrotten, utan barns fritid bedrivs inom många olika områden genom föräldraledarskap, vilket omgärdas av särskilda didaktiska utmaningar.

 Rollerna som både förälder och idrottstränare innebär ett antal strukturella, relationella och dilemman där ibland disparata krav och de dubbla rollerna behöver balanseras på flera olika sätt. Det handlar bland annat om att balansera dilemman mellan föräldrarollens krav på omsorg och tränarrollens krav på idrottslig utveckling. Dessutom innefattar rollen dilemman som rör likvärdighet, disciplinering, selektering och rättvist bemötande. I detta kapitel belyses hur föräldrarnas engagemang och positionen som föräldratränare både prövar, utmanar och ibland också hotar en god föräldra-barnrelation. Kapitlet beskriver också hur rollen som föräldratränare kan bidra till att bygga, stärka och utveckla starka sociala band och möjliggöra tid tillsammans. Samtidigt innebär den dubbla rollen att didaktiska utmaningar behöver hanteras och diskuteras, för att inte negativt påverka föräldra-barn relationen.