I den här studien har undersökts hörande andraspråksinlärares fonologiska utveckling med avseende på deras förmåga att identifiera ett teckens aspektstruktur, både partiellt och som hela tecken, samt en- och tvåhandstecken. Deras resultat jämfördes sedan med en kontrollgrupp bestående av döva förstaspråkstalare av svenskt teckenspråk. Det har tidigare varit begränsat med studier med fokus på identifiering av tecken. Av den anledningen skapades till denna studie en uppgift som vare sig kräver kunskaper i svenskt teckenspråk eller lingvistiska förkunskaper. Studien består av data som baseras på en kvantitativ och longitudinell undersökning. Vid identifieringen av de aspekterna visade det sig hos båda grupperna att aspekten artikulationsställe var lättast att identifiera, direkt följt av aspekten artikulator och att aspekten artikulation var svårast att identifiera. L2-gruppen presterade bättre och kunde identifiera fler korrekta tecken än L1-gruppen. Båda grupperna presterade emellertid låga resultat. En möjlig orsak till detta kan vara att svarsblanketten inte var tillräckligt tydlig gällande aspekten artikulation. En annan tänkbar orsak är förmågan att memorera visuella komponenter. Vid identifieringen av en- och tvåhandstecken visade det sig för båda grupperna vara enklare att identifiera enhandstecken än tvåhandstecken. Detta bedöms överensstämma med tidigare forskning som visar att tvåhandstecken är fonologiskt och kognitivt mer komplexa än enhandstecken. Vidare forskning med ett större antal deltagare behövs för att kunna se eventuella ytterligare aspekter som kan påverka resultatet.

In this study, the phonological development of hearing L2 learners has been investigated with regard to their ability to identify a sign's aspect structure, both partially and as a whole, and one- vs. two-handed signs. The results were compared to a control group of deaf first language speakers of Swedish sign language. There has previously been a limited number of studies focusing on the identification of signs. For this reason, a task that required no previous knowledge of Swedish Sign Language or linguistics was created for this study. The study is based on data from a quantitative and longitudinal investigation. In the identification of aspects, it is shown that place of articulation was the easiest to identify for both groups, followed by articulator, and lastly articulation, which was the most difficult to identify correctly. The L2 group performed better and could identify a higher number of correct lexical signs than the L1 group. However, both groups scored low results. A possible reason for this is that the test template is not explicit enough about articulation as a aspect. When identifying one- and two-handed signs, it is shown that one-handed signs are easier to identify than two-handed signs, across both groups. This corroborates previous research that shows that two-handed signs are phonologically and cognitively more complex than one-handed signs. Further research with a larger number of participants is encouraged in order to investigate other potentially influencing factors.