Diskrimineringslagens förbud mot diskriminering genom bristande tillgänglighet innebär att arbetsgivare har en skyldighet att vidta skäliga anpassningsåtgärder för arbetssökande och arbetstagare med funktionsnedsättning.

Denna skyldighet gäller även i förhållande till personer med psykiska funktionsnedsättningar, vilket medför andra utmaningar än avseende fysiska dito. I artikeln diskuteras dessa utmaningar utifrån några av de frågor som regleringen ger upphov till. Vad krävs av arbetstagaren respektive arbetsgivaren för att förbudet ska tillämpas? När måste arbetsgivaren agera, och hur? Vilka förändringar av arbetsuppgifter, arbetets organisation och arbetsmiljö krävs? Vilken betydelse har möjligheten till dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare i de aktuella frågorna? Det övergripande syftet med artikeln är att, med grund i en systematisering och analys av rättskällorna, belysa de rättsliga oklarheter som råder kring tillgång till arbete för personer med psykiska funktionsnedsättningar.