Recent years have seen a revival of neurobiological, psychiatric, and psychological research into psychedelics (i.e., 5-HT 2A receptor agonists), their effects on sensory perception, mood, and thought, their associated risks, and their therapeutic potential. However, evidence-based explanatory models are still nascent, and there is a need for comprehensive, widely agreed-upon theoretical frameworks to explain the underlying processes and mechanisms of change. This dissertation describes a relational psychedelic science informed by attachment theory, one of the most enduring and influential psychological theories that “reaches from the biological depths of our being to its furthest spiritual reaches” (Holmes, 2014, p. 83). Decades of research support the role of attachment to the many fields relevant to psychedelics, including lifespan development, self-regulation and related cognitive processes, interpersonal relationships, psychotherapy, and neuroscience, not to mention the religious, spiritual, or mystical experiences that often characterize psychedelic phenomenology. First, I outline how, within a broader contextual-experiential model of psychedelic drug effects, an attachment theory framework may help integrate key findings and concepts from the growing body of psychedelic literature and generate testable hypotheses (Article 1). Second, I present findings from a survey study of a psychedelically experienced international Jewish sample on the link between attachment dimensions and psychedelic phenomenology (Study 1/Article 2). The study found consistent links between recollections of insensitive caregiving in childhood and the strength of psychedelic phenomenology (e.g., mystical and challenging experiences). Third, I report on the initial validation of a novel self-report instrument designed to measure empirically established general change mechanisms of psychotherapy and the type of experiences that catalyze psychotherapeutic change, much of which are relational, in the context of psychedelics (Study 2/Article 3). Results indicate that effective treatment involving psychedelics may draw on “common factors” of effective psychotherapies, with synergistic interactions of attachment-related phenomena and change processes theorized to culminate in “corrective experiences.” Fourth, I examine the potential dual role of therapeutic relational support in enabling therapeutic processes with psychedelics by buffering the potentially detrimental effect of life stress on psychedelic experiences and by mitigating the impact of challenging psychedelic experiences (Study 3/Article 4). I conclude with a discussion of future directions for a relational, attachment-informed psychedelic science, as well as its relevant clinical implications. 

Under de senaste åren har det skett ett uppsving för neurobiologisk, psykiatrisk och psykologisk forskning om psykedelika (dvs. 5-HT 2A-receptoragonister), deras effekter på sinnesförnimmelser, humör och tankar, de risker som är förknippade med dem och deras terapeutiska potential. De evidensbaserade förklaringsmodellerna är dock fortfarande i sin linda, och det finns ett behov av lämpliga teoretiska ramverk för att förklara de underliggande processerna och mekanismerna för förändring. Denna avhandling beskriver en relationell psykedelisk vetenskap som inspirerats särskilt av anknytningsteorin, en av de mest bestående och inflytelserika teorierna inom psykologi som ”sträcker sig från de biologiska djupen av vårt varande till dess yttersta andliga räckvidd” (Holmes, 2014, s. 83). Årtionden av forskning stöder anknytningens roll för de många områden som är relevanta för psykedelika, inklusive livsloppsutveckling, självreglering och relaterade kognitiva processer, interpersonella relationer, psykoterapi och neurovetenskap, för att inte tala om de religiösa, andliga eller mystiska upplevelser som ofta kännetecknar psykedelisk fenomenologi. Först skisserar jag hur, inom en bredare kontextuell-erfarenhetsbaserad modell av psykedeliska terapieffekter, anknytningsteori kan hjälpa till att integrera viktiga resultat och begrepp från den psykedeliska litteraturen och generera testbara hypoteser (artikel 1). För det andra presenterar jag resultat från en enkätstudie av psykedeliskt erfarna judiska studiedeltagare om kopplingen mellan anknytningsdimensioner och psykedelisk fenomenologi. Studien fann konsekventa positiva samband mellan minnen av icke-lyhörd omvårdnad i barndomen och psykedelisk fenomenologi (t.ex. mystiska och utmanande upplevelser) (artikel 2). För det tredje rapporterar jag om den första valideringen av ett nytt självrapporteringsinstrument som är utformat för att mäta empiriskt etablerade allmänna förändringsmekanismer för psykoterapi och den typ av upplevelser som katalyserar psykoterapeutisk förändring, varav mycket är relationellt, i samband med psykedelika (artikel 3). Resultaten tyder på att effektiv behandling som involverar psykedelika kan dra nytta av ”gemensamma faktorer” för effektiva psykoterapier, med synergistiska interaktioner av anknytningsrelaterade fenomen och förändringsprocesser som kan kulminera i ”känslomässigt korrigerande erfarenheter”. För det fjärde undersöker jag den potentiellt dubbla roll som terapeutiskt relationsstöd kan fylla för att möjliggöra terapeutiska processer med psykedelika genom att buffra den potentiellt skadliga effekten av livsstress på psykedeliska upplevelser och genom att mildra effekterna av utmanande psykedeliska upplevelser (artikel 4). Jag avslutar med en diskussion om framtida riktningar för en relationell anknytningsgrundad psykedelisk vetenskap och relevanta kliniska konsekvenser.