Humans play a major role shaping the living conditions for not only ourselves, but also all other species on Earth. In fact, some species-rich habitat types require human management to uphold the biodiversity and related ecosystem services. One of the world’s most biodiverse habitats on small spatial scales, semi-natural grasslands, have been formed over the course of centuries through extensive grazing and mowing. However, due to political and economic reasons, up to 90% of the European semi-natural grasslands have been lost during the 20th century. To counteract these drastic losses, restoration actions are implemented in environmental policies across Europe. Yet, knowledge of the long-term restoration effects on biodiversity and ecosystem services is still limited. The vast need for future restoration also requires a better understanding of how different pre-conditions affect the restoration outcome, as well as how stakeholders perceive restoration, to be able to prioritise between sites and recognise the limitations of the restoration process. In this thesis, I examine restoration outcomes in Swedish semi-natural grasslands, in terms of plant diversity, associated ecosystem services and from the farmers’ and land-owners’ perspective. The outcome is also analysed in relation to environmental factors at the local and landscape scale. I found that the overall community composition recovered to resemble intact reference communities, but it took relatively long time (12-20 years). Moreover, the reference sites still had higher species richness both at large and small spatial scales, more grassland specialist species and a higher abundance of plant species important to the five tested ecosystem services (meat production, pollination, water retention, temperature regulation and cultural heritage). My results show that prioritising large, unfertilised, newly abandoned grasslands situated in landscapes containing a large grassland specialist species pool and high amounts of intact and remnant semi-natural grasslands, could speed up the plant recovery. However, prioritising fast results does not necessarily ensure long-term success at a larger spatial scale. Since restoration success can be interpreted differently depending on evaluation measure used, pre-defined, clear and realistic goals are essential. While the surveyed farmers and landowners overall perceived the restoration as successful, 40% were unsure whether the grasslands will be managed in the future. Low profitability still poses a threat to their maintenance and thus, also to the coupled biodiversity and ecosystem services. Policy changes are therefore urgently needed to facilitate incentives for sustained management of restored and intact European semi-natural grasslands in a long-term perspective.

Människan har sedan länge påverkat jordens ekosystem, där vissa habitat numer är beroende av skötsel för att upprätthålla biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I naturbetesmarker och ängar (traditionella gräsmarker) har århundranden av hävd genom bete och slåtter format en artrikedom att jämföra med tropisk regnskog, med skillnaden att många av dessa arter är beroende av hävden för sin överlevnad. På grund av det senaste århundrandets jordbruksintensifiering har dock upp till 90% av de europeiska gräsmarkerna vuxit igen eller omvandlats till åkermark eller skogsplantering. För att motverka detta är restaurering av dessa habitat en viktig åtgärd som ingår i bl.a. EU:s ekonomiska stödsystem till lantbrukare. Ekonomiska incitament för restaurering har funnits i flera decennier, men kunskapen om långsiktiga effekter på biologisk mångfald och ekosystemtjänster är fortfarande relativt begränsad. För att möta det omfattande framtida restaureringsbehovet behövs också mer information om hur olika miljöfaktorer kan påverka resultatet, samt hur berörda aktörer uppfattar restaureringen. I denna avhandling undersöker jag restaurering av svenska traditionellt hävdade gräsmarker, med fokus på mångfald av växter och ekosystemtjänster, samt ur lantbrukares och markägares perspektiv. Detta analyseras i förhållande till lokala förhållanden i gräsmarkerna och omgivande landskapsfaktorer. Jag fann att artsammansättningen i restaurerade gräsmarker utvecklades till att likna sammansättningen i kontinuerligt hävdade (intakta) referensgräsmarker, men att denna återhämtning tog relativt lång tid (12-20 år). Referensmarkerna hade dock fortfarande högre artrikedom, fler gräsmarksspecialiserade arter och högre abundans av växter viktiga för fem ekosystemtjänster: köttproduktion, pollinering, vattenhållningsförmåga, kolinlagring och kulturarv. Mina resultat visade även att prioritering av stora, ogödslade, nyligen övergivna gräsmarker belägna i landskap med många intakta gräsmarker och resthabitat, samt en stor artpool med gräsmarksspecialister, skulle kunna påskynda växters återetablering. Det bör dock påpekas att restaurering av gräsmarker kan ge goda effekter också i andra slags landskap, även om det kan ta längre tid. Sammantaget synliggör min avhandling att beroende på vilken utvärderingsmetod som används kan restaureringsresultatet tolkas på olika sätt. För att kunna göra en korrekt utvärdering behövs därför tydliga och realistiska mål som definierats innan restaureringen. Lantbrukarna och markägarna upplevde överlag att restaureringen varit framgångsrik. Trots detta var 40% osäkra på huruvida dessa gräsmarker kommer att skötas i framtiden, framför allt på grund av låg lönsamhet. Därmed är det av yttersta vikt att stödsystemen utformas för att gynna hållbar och långsiktig hävd av både restaurerade och intakta naturbetesmarker och ängar i Europa.