Kapitlet argumenterar för att ämnet nordiska språk framgångsrikt har erövrat en idé om att maktens representanter ska uttrycka sig begripligt. Effekten av det är att det skapas en efterfrågan på det slags expertkunskap som genereras och förmedlas vid institutioner för nordiska språk eller svenska. Forskare i ämnet får agera experter i diverse utredningar och före detta studenter med en examen i ämnet kan ta tjänst som språkvårdare eller språkkonsult vid myndigheter och departement. Vad som hänt är att man lyckats argumentera för att specialkompetens i grammatisk och stilistisk analys är nödvändig för att kunna få till stånd texter som uppfyller det ideal som kristalliserats till värdena vårdat, enkelt och begripligt. Idealet har fått epitetet klarspråk. Detta handlar om en typ av forskningsgenomslag som formar offentlig kommunikation, och därmed en del av tillvaron för i princip alla som lever i Sverige.