Det ställs alltfler krav på svenska samhällsinstitutioner att i sitt beslutsfattande ta särskild hänsyn till barn. Inom socialtjänsten är ett uttryck för detta att begreppet barnperspektiv har blivit ett viktigt ledord. Ett verksamhetsområde som statliga myndigheter menar ska präglas av ett barnperspektiv är ekonomiskt bistånd. Det är emellertid inte självklart vad det innebär att inta ett barnperspektiv i en traditionellt vuxencentrerad verksamhet som ekonomiskt bistånd. Denna artikel bygger på fallstudier i sex kommuner med låg respektive hög beviljande- och generositetsgrad till barnfamiljer. I enlighet med nyinstitutionell teori analyseras begreppet barnperspektiv som en idé som är föremål för översättning på det lokala planet. Syftet är att beskriva och analysera arbetssätt och värderingar i förhållande till barnfamiljer samt om, och i så fall hur, kommuner med låga respektive höga utgifter skiljer sig åt. Det empiriska underlaget utgörs av kommunala riktlinjer, intervjuer (n=24) med socialtjänstföreträdare samt information från personakter (n=344). Studiens huvudsakliga resultat är att det förekommer en mångfald tolkningar av vad som utgör ett barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd. Samtidigt fokuserar kommunernas organisation och arbetssätt i förvånansvärt liten utsträckning barn och det kan ifrågasättas om de strategier som likväl kan urskiljas faktiskt påverkar barns tillvaro. Vidare är de skillnader som syns mellan kommuner med hög respektive låg beviljande- och generositetsgrad överlag små. I diskussionen relateras resultatet till teori och tentativa förklaringar ges till de (om än små) skillnader som identifierats mellan kommunerna. 

In Sweden, welfare institutions are urged to acknowledge children in decision-making. An example is that social assistance decision-making should adopt the principle of a child perspective. However, it is not evident how a child perspective should be concretized in a traditionally adult-centred practice. This article builds on case studies of six municipalities which differ in terms of approval and economic generosity to households with children. Based on institutional theory, the concept of child perspective is conceived as an idea that undergoes translation at the local level. The aim of the article is to describe and analyse the strategies and values of municipalities in relation to households with children and whether the degree of generosity may conceal differences in how a child perspective is concretized. The material consists of guidelines, interviews and case file information. Findings show that there are manifold translations of a child perspective in social assistance decision-making, but differences can only to a small extent be attributed to generosity. Further, the actual work methods to a small degree focuses children and it can be debated whether they impact children’s predicaments. In the discussion, findings are related to theory and previous research.