Beslutet att inrätta ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark öppnar upp för frågor kring vår relation till den mycket avlägsna framtiden. Utifrån idéhistoriska och filosofiska texter resonerar denna artikel kring hur samtidens historiskt specifika förhållande till tid kan bidra till att vi tar framtiden i anspråk på det exempellösa sätt som kärnkraften och förvaret av dess restprodukter innebär. Artikelns huvudsakliga poäng är att vi, genom att få syn på vår specifika förståelse av framtiden och dess människor, kan skärpa blicken inför rimligheten i valet mellan korttids- och slutförvar.