Many L2 learners believe they learn their target language by using it extramurally, i.e. outside the classroom. This topic, language learning as a result of engagement in L2 use, has garnered increased attention in the last decade. However, there is still a distinct lack of research. To date, most research offers snapshot studies of single groups of learners at similar L2 proficiency levels, and English is by far the most commonly researched target language.

The present study quantitatively investigates the relationship between extramural Japanese and general Japanese language proficiency among adult learners studying at university in Sweden. It aims to do so both cross sectionally, using five different Levels of proficiency to investigate the moderating impact of proficiency at a macro level, and longitudinally, in order to move beyond correlations and provide empirical data on causal direction. In total, data were gathered from 168 individuals, many of whom participated in the study at different Levels, during a period of two and a half years. Data were analysed using non-parametric correlations and Bayesian regression.

Results show that the participants engaged in extramural Japanese for considerable amounts of time every week. Some forms of Japanese language use (e.g. reading text and speaking face-to-face) related to general Japanese language proficiency, whereas others did not (e.g. listening to music and watching video with TL subtitles). These relationships were largely positive, although some relationships were negative or mixed. Proficiency level was a moderating factor, and different forms of language use had varying relationships with general Japanese language proficiency depending on participants’ Levels of study. In addition, the results suggest that extramural L2 use influenced proficiency but proficiency did not influence extramural L2 use. This is among the first studies to show such an effect empirically.

Overall, the study makes significant contributions to our understanding of the connection between extramural L2 use and proficiency, which has implications on the applicability of results to other languages. Furthermore, the study also provides an innovative research framework for investigating extramural L2 use, which should be robust and valid for any target language.

Många andraspråksinlärare upplever att de främst lär sig sitt målspråk genom att använda det utanför klassrummet. Detta ämne, språkinlärning som ett resultat av extramural språkanvändning, har fått ökad uppmärksamhet under det senaste decenniet, men det är fortfarande brist på forskning om detta ämne, och de studier som finns har enbart fokuserat på ögonblicksbilder av enskilda grupper av inlärare på liknande språkkunskapsnivåer med engelska som målspråk.

Den här studien undersöker sambandet mellan extramural japanska och allmän japansk språkfärdighet hos vuxna inlärare som studerar på universitetet i Sverige kvantitativt. Den gör det både som ett tvärsnitt, genom att jämföra fem grupper med olika kunskapsnivåer för att undersöka den modererande effekten av språkkunskap på en makronivå, och longitudinellt, för att gå bortom korrelationer och ge empiriska data om orsakssamband. Totalt samlades data in från 168 personer, varav ett flertal deltog i studien vid flera tillfällen och olika kunskapsnivåer, under en period på två och ett halvt år. Data analyserades med icke-parametriska korrelationer och bayesiansk regression.

Resultaten visar att deltagarna ägnade sig åt extramural japanska under ett stort antal timmar varje vecka. Vissa former av japansk språkanvändning (t.ex. textläsning och samtal ansikte-mot-ansikte) var relaterade till allmän japansk språkfärdighet, medan andra inte var det (t.ex. lyssna på musik och titta på videor med undertexter på målspråket). Dessa samband var i huvudsak positiva, även om samband som var negativa eller både positiva och negativa i olika fall förekom. Kunskapsnivån var en modererande faktor, och olika former av språkanvändning hade varierande koppling till allmän japansk språkfärdighet beroende på deltagarnas kunskapsnivåer. Dessutom tyder resultaten på att extramural användning av andraspråket påverkade språkfärdighet, men språkfärdighet påverkade inte i hög grad extramural användning av andraspråket. Detta är bland de första studierna som visar en sådan kausal effekt empiriskt.

Sammanfattningsvis gör studien betydande bidrag till vår förståelse av sambandet mellan extramural användning av andraspråk och språkfärdighet. Dessutom ger resultaten indikationer på tillämpligheten av resultaten från studier på ett språk för språkinlärning på andra språk. Utöver detta erbjuder studien en innovativ forskningsram för att undersöka extramural andraspråksanvändning, som bör vara robust och giltig oavsett målspråk.