Syftet med detta kapitel är att bidra med en nyanserad bild av rockbands drivkrafter. Min huvudsakliga poäng är att för många band är musikskapande vid sidan av scenen på olika sätt en minst lika viktig drivkraft som det så omtalade liveartisteriet. Som en utgångspunkt för mina resonemang betraktar jag företeelsen rockband som historiskt sprungen ur fler parallella idéströmningar, vilka skapar olika och ibland motsägelsefulla föreställningar om vad som är ett bands huvudsakliga mål och mening. 

I kapitlet beskriver jag först rockband som en social form och några av dess inneboende drivkrafter ur ett socialt och kulturhistoriskt perspektiv. Därefter exemplifierar jag hur kapitlets idéer kan tillämpas för att analysera reaktionerna från olika svenska rockband på det ofrivilliga stoppet för liveframträdanden till följd av COVID-19-pandemin. Banden spänner mellan internationellt turnerande och endast lokalt verksamma, samt mellande som lever helt eller delvis av musiken och de som inte alls gör det. Avslutningsvis diskuterar jag hur en grundläggande förståelse av olika drivkrafter kan kasta ljus över spänningar och konflikter i rockband. Detta omfattar aspekter så som varför vissa är tveksamma till att satsa professionellt, motsättningar mellan band och musikbransch, skillnader i ambitionsnivåer och rockbandens framtid.

Ambitionen är att detta kapitel ska vara till värde för både akademiker och verksamma eller blivande managers, skivbolag, musikpedagoger, liksomgivetvis musiker, i syfte att stimulera till reflektion och diskussion kring hållbara och framgångsrika musikverksamheter.