Poor mental health is a major public health concern, globally and in Sweden. It is linked to individual suffering and systematic issues such as long-term sick leave, rehabilitation costs, early work exit, or productivity loss. The COVID-19 pandemic and associated restrictions emerged as a crisis involving challenges to individuals’ private and work situations. With increasing urbanization, the role of natural environments in promoting mental health has gained recognition. Exposure to natural environments has been linked to mental health benefits, also during the COVID-19 pandemic when this may have been an important resilience factor. However, few population-based studies have investigated individual-level residential greenspace (RGS) and mental health-related outcomes (MHO) using high-quality exposure measures. Also, longitudinal studies of nature visits and MHO, and the role of nature visits for loneliness in the working population, over time during COVID-19, are scarce. Thus, the overall aim of this thesis was to fill these gaps by examining the role of various types of nature exposure for MHO across different situations and time frames before and during COVID-19 in three quantitative studies. 

Study I examined the role of individual RGS on MHO in a population-based sample of adults residing in urban areas in Sweden, using high-resolution geographic land-cover data. Results showed that higher levels of residential green and green-blue space cover were associated with better MHO, specifically lower symptoms of depression and burnout among non-working individuals, and higher life satisfaction in the whole sample, after adjustment for demographic and socioeconomic variables. Consistently, green and green-blue space in the immediate residential surroundings (50 m) showed the most robust associations with MHO. 

Study II investigated the development of nature-related habits (NRH) from before and during two years of the COVID-19 pandemic (2019–2022), and their relationship with MHO over time, in a population-based sample in Sweden. It was found that most nature visits increased over time (2019–2022), with forest visits also increasing significantly in the short term (2019–2020). Frequent NRH, particularly garden time and forest visits, were related to lower levels of depression, anxiety, loneliness, and sleep problems in early 2021 and 2022. Maintaining and increasing NRH frequency over time was related to better MHO or protected against worse MHO in association with decreasing NRH over time.

Study III investigated whether working mainly remotely during COVID-19 was associated with higher levels of loneliness in a population-based sample of working adults in Sweden and whether nature visits buffered against loneliness over time among those working mainly remotely. It was found that loneliness levels during the pandemic were highest and increased the most compared to before among individuals working mainly remotely. Engaging daily in NRH mitigated the detrimental association between remote work and loneliness over time.

Overall, the results across the three studies showed that the various types of nature exposure investigated were consistently associated with better MHO across various situations and time frames. This underscores the importance of preserving and developing natural environments in urban areas to promote mental health, in alignment with the UN Sustainable Development Goals.

Olika typer av psykisk ohälsa och besvär är ett stort folkhälsoproblem, både globalt och i Sverige. Psykisk ohälsa är förenat med individuellt lidande och med långtidssjukskrivning, rehabiliteringskostnader, förtida utträde ur arbetslivet samt med andra produktivitetsförluster. Covid-19-pandemin, med dess tillhörande restriktioner, medförde utmaningar för individers privata och arbetsrelaterade situation. I takt med ökad urbanisering har naturmiljöers roll för att främja psykisk hälsa och hållbar stadsutveckling uppmärksammats alltmer. Att tillbringa tid i naturliga miljöer har kopplats till psykisk hälsa, även under Covid-19-pandemin, och kan utgöra en viktig faktor för motståndskraft. Få populationsbaserade studier har dock undersökt grönyta (dvs vegetation) runt individers bostad i relation till olika aspekter av psykisk hälsa med hjälp av högkvalitativa exponeringsmått. Longitudinella studier av samband mellan naturbesök och psykisk hälsa, samt studier som undersöker betydelsen av naturbesök för att motverka ensamhet i den arbetande befolkningen över tid under COVID-19, saknas också. Det övergripande syftet med studierna i denna avhandling var därför att undersöka betydelsen av olika typer av naturexponeringar för psykisk hälsa i olika situationer och tidsperioder innan respektive under COVID-19 pandemin genom tre kvantitativa studier på befolkningsbaserade urval. 

I Studie I undersöktes betydelsen av individuell grönyta (dvs vegetation) runt individers bostad för psykisk hälsa i ett populationsbaserat urval av vuxna bosatta i urbaniserade områden i Sverige, med hjälp av högupplösta geografiska marktäckedata. Resultaten visade att en högre andel av grönyta och grön-blå yta runt en individs bostad var förenat med bättre psykisk hälsa, särskilt lägre symptom på depression och utbrändhet bland icke-arbetande individer, samt högre livstillfredsställelse i hela urvalsgruppen. Genomgående var grönyta och grön-blå yta i den omedelbara bostadsmiljön (50 m) tydligast relaterat till psykisk hälsa. 

I Studie II undersöktes utvecklingen av vanor avseende olika typer av naturbesök före och under två år av covid-19-pandemin (2019–2022), samt deras samband med psykisk hälsa över tid, i ett befolkningsbaserat urval i Sverige. Det visade sig att de flesta typer av naturbesök ökade över tid (2019–2022), och att skogsbesök också ökade betydligt på kort sikt (2019–2020). Frekventa naturbesök, särskilt trädgårds- och skogsbesök, var relaterade till lägre nivåer av depression, ångest, ensamhet och sömnproblem i början av 2021 och 2022. Att bibehålla och öka frekvensen av naturbesök över tid var förenat med bättre psykisk hälsa eller skyddade mot sämre psykisk hälsa i samband med minskad frekvens av naturbesök över tid.

I Studie III undersöktes om distansarbete under covid-19 var förenat med högre nivåer av ensamhet i ett befolkningsbaserat urval av yrkesverksamma vuxna i Sverige och om naturbesök buffrade mot ensamhet över tid bland dem som huvudsakligen arbetade på distans. Det framkom att ensamhetsnivåerna under pandemin var högst och ökade mest jämfört med tidigare bland individer som huvudsakligen distansarbetade. Dagliga naturbesök mildrade det negativa sambandet mellan distansarbete och ensamhet över tid.

Sammantaget visar resultaten från studierna i avhandlingen att de olika typerna av naturexponeringar som undersöktes konsekvent var förenade med bättre psykisk hälsa i olika situationer och tidsperioder. Det belyser vikten av att bevara och utveckla naturmiljöer i stadsområden för att främja psykisk hälsa, i linje med FN:s mål för hållbar utveckling.