Under senare år har socialtjänstens arbete och ansvar i förhållande till ungdomar med normbrytande och kriminellt beteende diskuterats intensivt i den politiska och offentliga debatten. En vanlig åsikt är att socialtjänsten måste ageraskarpare och mer kraftfullt i förhållande till denna grupp. Debatten är starktpräglad av den dramatiska utvecklingen av gängrelaterad ungdomskriminalitet under det senaste decenniet. Det handlar i stor utsträckning om ungdomarmed invandrarbakgrund som lever i storstadsregionernas socio-ekonomiskt utsatta förorter och som agerar utifrån normativa strukturer som är främmandeför de flesta individer utanför dessa kretsar. Gemensamt för många av dessaungdomar är att de inte vill – eller inte kan – hitta en förankring i samhället.