Under sensommaren och hösten 2023 kom ett förslag om att införa en informationspliktför kommuner och myndigheter – det som kom att kallas angiverilagen– som väckte stor uppmärksamhet och kraftiga protester. Förslaget somutreds inom ramen för Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet handlarkortfattat om att anställda i kommunal, regional och statlig förvaltning skakomma att ha en plikt att lämna information till Migrationsverket och Polismyndighetennär de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utantillstånd. Detta är en del i det som från politiskt håll benämnts som en hållbarasyl- och migrationspolitik vari ingår att bekämpa det som kommit att kallas”skuggsamhället”. Många – inte minst anställda inom hälso- och sjukvården,socialtjänst och skolan – har vänt sig mot initiativet och särskilt starka har reaktionernavarit när det gäller hur dessa lagändringar skulle kunna drabba barn.Syftet med detta kapitel är att med rättsvetenskapliga utgångspunkter ochrättskällor analysera och diskutera hur en reglering som skulle innebära en pliktför myndighetsföreträdare att anmäla barn som lever utan tillstånd i Sverigeförhåller sig till barns rättigheter enligt barnkonventionen. Ytterst är avsiktenatt diskutera gränserna för olikbehandling och exkludering av vissa barn – ellerför att tala till titeln för denna antologi, olikgörande av barn och unga i samtidensSverige. Slutsatsen är att förslag i linje med det som diskuterats – åtminstoneutan omfattande undantag – skulle vara oförenlig med barnkonventionen,i synnerhet dess icke-diskrimineringsprincip (artikel 2), men också stå i stridmed principer om likabehandling och människors lika värde som grundlagenger uttryck. Det skulle också stå i stark kontrast till de rekommendationer somSverige så sent som i mars 2023 fick från FN:s barnrättskommitté som blandannat betonar vikten av att barn med oklar rättslig status ges skälig levnadsstandard,tillgång till hälso- och sjukvård samt skolgång.