Ernst Rolf är fortfarande ett känt namn för de flesta som är intresserade av svensk populärmusik och underhållningshistoria, trots att han avled i förtid redan 1932. Hans namn förknippas ofta med 1920-talets eleganta lyxrevyer och kända låtar som ”Ju mer vi är tillsammans” och ”Jag är ute när gumman min är inne”. Men Rolf var mer än en lysande, karismatisk underhållare: han var en föregångsman och katalysator för populärmusiken i den framväxande tidiga svenska musikindustrin. Om Calle Jularbo, som han samarbetade med, har det absoluta rekordet i inspelningar i Sverige, ligger Ernst Rolf inte långt efter med sina 851 inspelningar – ofta inspelade med teknisk perfektionism på Odeon. Därtill var han själv både skivbolagsdirektör för det engelskt inspirerade bolaget Rolf Winner Success, liksom förlagsman med Ernst Rolfs musikförlag där han förlade mängder av svenska kompositioner. På många sätt var han både en av sin tids mest kända svenska artister liksom en inspiratör och ”isbrytare” (Gullö et.al) för ett flertal olika tendenser i svensk populärmusik och musikindustri, som pekade mot framtiden. Som artist och ”producent” – ett begrepp som ännu inte användes men som fanns i praktiken – gjorde han, bland mycket annat, ett flertal inspelningar med den jämnårige dragspelsvirtuosen Calle Jularbo. Det var ett gynnsamt samarbete som präglades av deras gemensamma ursprung i Dalarna och en till synes gemensam, modern, professionell attityd till musikskapandet och inte minst produktionen av inspelningar.

I denna presentation diskuteras dels Ernst Rolf som musikindustriell föregångsman, dels några av hans elektriska inspelningar och produktioner med Calle Jularbo från den andra hälften av 1920-talet. Jag diskuterar slutligen hur deras samarbete kan förstås som en viktig del av det svenska musikundrets förunderliga förhistoria.