Barnrättsbloggen

En fråga som har stått högt på den politiska agendan under senare år i Sverige är vad som har kommit att kallas ”bekämpande av skuggsamhället[1]”. En central del i detta bekämpande har varit att verka för att personer som lever i Sverige utan tillstånd, så kallad papperslöshet[2], ska lämna landet, och för att uppnå detta har regeringen velat utöka informationsutbytet mellan myndigheter. Fler ska helt enkelt bli skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Initiativet till utökad informationsplikt – förslag om att införa den så kallade angiverilagen – har behandlats i ett tidigare blogginlägg av Pernilla Leviner i oktober 2023. Sedan dess har ett förslag om informationsplikt lagts fram i ett betänkande från november 2024 (SOU 2024:80). I det följande problematiseras och analyseras såväl detta förslag som ett uppmärksammat fall från Kammarrätten i Göteborg, där Polismyndigheten begärde ut uppgifter från en förskola om en familj som vistades i Sverige utan tillstånd. Utgångspunkt tas i att såväl förslaget om utökad informationsplikt som kammarrättsavgörandet aktualiserar samma sak, nämligen en slags förskjutning mot att myndigheter och verksamheter förväntas vidta migrationskontrollerande åtgärder som ligger bortom deras huvudsakliga uppdrag.