Pedagogiska meriteringsmodeller har inrättats vid ett flertal svenska lärosäten, men många tvekar eller är negativt inställda. I detta kapitel analyserar vi de olika argument som vi uppfattar förs fram emot att inrätta sådana modeller. Vi resonerar kring själva syftet med pedagogiska meriteringsmodeller, hur syftet förhåller sig till forskning om motivation och identifierar sex incitament som vi menar kan fungera som drivkrafter för pedagogisk utveckling. Avslutningsvis ges exempel på aktiviteter vid Stockholms universitet som är tänkta att bistå lärarnas och lärosätets pedagogiska utveckling. Utifrån de sex incitamenten jämför vi i vilken mån dessa aktiviteter kan tänkas stå sig i relation till en möjlig pedagogisk meriteringsmodell. Vår slutsats är att man kan nå flera incitament utan pedagogisk meriteringsmodell, men att en sådan kan bidra till att fler av dem nås på ett mer systematiskt sätt. Vi noterar också att det kan finnas risker med för stort fokus på yttre motivation i relation till pedagogisk utveckling.