I artikeln granskas och diskuteras fem decenniers forskning om arbetssituationen i den svenska hemtjänsten. I granskningen ingår doktorsavhandlingar och annan akademisk forskning men också forskningsrapporter och annan ”grå litteratur”. Analysen visar att det knappast har funnits en guldålder där arbetet har präglats av goda arbetsvillkor. Även om anställningsförhållandena klart har förbättrats sedan 1970-talet, är deltidsarbete och temporära anställningar fortfarande är vanligare i hemtjänsten än på arbetsmarknaden i stort. Samtidigt har arbetsvillkoren på många sätt försämrats. Den traditionella hemtjänstens organisationsmodell med fasta relationer mellan personal och hjälptagare och ett relativt stort handlingsutrymme för såväl hjälptagare som hjälpgivare har ersatts av olika försök att rationalisera och effektivisera arbetet, med knappare biståndsbeslut och en mer detaljerad förhandsstyrning av arbetet. Arbetet har blivit mer tidspressat och handlingsutrymmet har minskat vilket riskerar att minska utrymmet för omsorgens relationella aspekter. Samtidigt har de politiska ambitionerna höjts med betoning av värdegrund och individanpassning, och marknadsinspirerade organisationsmodeller som betonar konkurrens och valfrihet har införts. Sammantaget präglas hemtjänstens arbetsvillkor av ett ökat korstryck mellan kolliderande logiker: en relationsinriktad omsorgslogik som sedan början av 1980-talet alltmer befinner sig på koalitionskurs med en ekonomistisk och marknadsorienterad logik.