Diskussionen om fastställelsetalans tillåtlighet i svensk rätt har fått förnyad aktualitet genom Högsta domstolens avgöranden i Flygbolagets medgivande, Klimattalan och Regionens medgivande. Samtidigt har norska Høyesterett under senare år kommit med ett par avgöranden som vidgat utrymmet för fastställelsetalans tillåtlighet i Norge. Utvecklingen i Sverige och Norge väcker frågor om europarättens påverkan på nationell civilprocess, relationen mellan lagstiftare och domstolar, och access to justice. I föreliggande arbete jämförs norsk och svensk rätt, särskilt med avseende på hur krav på talans konkretion präglar möjligheten att väcka en fastställelsetalan i svensk respektive norsk civilprocess.