Performancekonst är en konstform där konstnärer använder sina kroppar som uttrycksmedel för att skapa en fysisk och omedelbar närvaro i direkt kontakt med publiken. Framträdandena drivs av en strävan efter att skapa något som överskrider vedertagna föreställningar om vad som är konst; performancekonstens raison d’être är nyhet och förändring. Att skapa ny performancekonst är därför svårt och det görs sällan.I detta kapitel undersöker vi hur denna sällsynta och nya performancekonst uppstår. Vi fokuserar vår studie på en liten och tätt sammanhållen grupp av performancekonstnärer som framför sina verk vid olika festivaler. Vi analyserar processerna bakom både lyckade och misslyckade framträdanden, på grundval av fältanteckningar från observationer samt genomförda intervjuer. I analysen nyttjar vi särskilt begreppen inramning (framing), ambiguitet och delad kunskap (cf. Goffman 1974) för att förstå hur ny konst erkänns och legitimeras som ett lyckat framträdande i detta festivalsammanhang. [...]